Min dotter Channie

I går kväll den 3/2 december kom min dotter, Channie till mig. Hon är en tös som är längre än mig trots att hon bara är 12 år!!!.. En tjej som är ordningsam, tänker mycket, diskuterar allvarliga saker och är väldig lugn men ibland kan hennes humör bli en snabb vändning till att bli arg som en bi. 

Channie kom till mig och sa att hon vill vi ska bo  i USA ett år eller mer och flytta tillbaka dit. Hennes pappa bor i USA och vi har tidigare bott där när hon var liten och hennes första språk var Engelska och Amerikanskt Teckenspråk. I somras var vi där hela familjen i två månader för att bland annat låta Channie och hennes syster, Athina få tillbringa sin tid med sin Amerikanska pappa medan jag och pojkarna träffade mina gamla vänner.

Jag har tidigare frågat Channie om vi kan bo i USA ett år så att jag kan slutföra mina studier på Universitet som jag avbröt då jag väntade Athina och flyttade hem. Hon har liksom visat att hon inte var intresserad av det och vägrar liksom att göra det för att hon har kompisar och skolan här.  Men i går sa hon plötsligt att hon vill bo i USA ett år och ta ledig från skolan.  Jag bestämde mig att gå upp till henne och prata med henne o lugn och ro och fråga varför hon plötsligt vill göra det nu. Hon sa rent och rak ut till mig:


Jag är trött på att folk tittar konstigt på mig, att folk ser misstänktsamma mot mig när jag är inne i affären och kanske vill köpa något eller så och tro att jag ska snatta. Jag är trött att ständigt bli uttittad för så är det ju när man är mörkhyad. Folk tror ju att jag är en invandrare, att jag förstör systemet här trots att jag är född i Sverige och är en tjej som är oskyldig till allt. Allt är pga min hud... Sedan fortsatte hon o säga


I USA tror jag inte att folk tittar lika mycket på mig och blir misstänksamma eller frågar mig om jag är svensk eller var jag är född. I USA kan jag identifera mig med andra som är mörkhyad som mig och dessutom vill jag bo där och bara ta timeout från Sverige..


Min tjej som bara är 12 år känner redan så och det skär på hjärtat. Jag vet inte riktigt hur mycket de upplever  smyget av rasism om man jämför med mig som döv och har vänner. Givetvis har jag upplevt att folk tittar på mig men det stör mig inte. Det sör mig mycket att Channie känner så och det är ledsamt att höra det. Men med tiden och tankar ska jag diskutera med Channie och Athina om det här och hur de upplever för jag tror att de kommer uppleva så mycket mer än vad jag gjorde i deras ålder.  Jag hoppas åtminstone att de inte ska uppleva hat och sånt  som händer i samhället för det vill jag inte. Men blir det bättre av att man ska bo i USA för att de ska känna sig lika värda  med  andra på grund av sin hy?.. Det är något jag bör fundera på... För barnens skull och för min skull för att vi ska känna oss bra och trygga i samhället.


Kommentarer
Postat av: Emma Lind

Det skär lite i hjärtat när du beskriver hur din dotter upplever det. Att hon är uttittad. Jag tänker på igår när jag stod bakom en mörk tjej i kanske 12-års åldern i badkön. Jag märkte att jag tittade lite mer på henne än på de andra runtomkring.
Hon var nämligen så otroligt söt/vacker.
Stora, livfulla ögon, svarta flätor, lång och smal.
Så som jag drömde om att se ut när jag var 12 år.
jag skulle i alla fall adoptera barn när jag blev äldre tänkte jag.
Jag är den enda som är ljus i min familj som är mörka (dvs brunhåriga och brunögda, men vit hy). Jag kom över min hudfärd i 15-års åldern. Tyckte inte att det var värt att grubbla över eftersom det nu var som det var.
Nu har jag en son på 1,5 år. Pappan är svenskt mörk fast med blå ögen.
Sonen är en liten lintott. Lika ljus som är jag var barn.
Och jag älskar det. Vi är precis lika, han och jag. Jag trodde att jag var adopterad som barn. Nu har jag blodsband till någon som är precis lik mig.

Det är svårt att sammanfatta dessa tankar. Hoppas du förstår lite vad jag menar.
Jag tror att ursprunget till min längtan efter mörk hudfärg kommer från boken Svart Arv av Mildred D Taylor. Den finns inte i bokhandeln - men om den finns på biblioteket- kan inte du låna den till din dotter?

2005-12-08 @ 09:08:19
Postat av: Camilla Jansson

Ja! hon är ju i den ålder då man frågar sig en massa med saker och det bästa du kan göra är att lyssna på och diskutera med henne!

2005-12-08 @ 10:01:14
URL: http://rainred.blogg.se
Postat av: Erika

Hej!

Håller tummarna att ni kommer fram till ett bra beslut. Tragiskt att det blev så här. Det gör mig ledsent! Tur att din dotter kan känna sig redan nu så får ni fundera på det! Lycka till med er framtid med en bra trygghet!

Ta hand om er alla!

// Erika

2005-12-08 @ 18:21:27
URL: http://erika48.blogg.se
Postat av: Ira

Ledsamt läsa det här, jaa Channie funderar och tänekr mycket men att hon känner hon skulle få detb ättre i Usa och slippa bli uttittad varje dag är tungt att tänka så... kom på att när vi var och reste, då letade du efter mörkhyade dockor så att de kunde idientifiera sig med dockan för nästan alla dockor är ju vita, minns du?? KRAM

2005-12-11 @ 11:03:18
URL: http://cokoris.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0