Behöver jag en supernanny?!

Just nu känner jag att jag har två helvilda prinsar!.

När mina flickor var små var de som söta prinsessor, speciellt min äldsta, mellan prinsessan var en blandning av pojkflicka och var nog
lite vild av sig, men inte allt för vild. Det är lite annorlunda att uppfostra flickor och pojkar för det ser jag definitivt om jag ska säga så om mina barn.

Prinsarna är 2 1/2 och 1 1/2 år gamla så det är bara 12 månader mellan dem och nu har lillprinsen nästan hunnit ikapp storprinsens längd så snart kommer folk att tro de är tvillingar - många har ju redan undrat om de är det.

Till skillnad mellan pojkar och flickor så anser jag att mina prinsar är full av liv, men också väldigt vilda av sig. De kan liksom nästan hoppa på varandra, busa på ett grabbigt sätt men samtidigt kan de vara lite för hårda mot varandra och även mot mig eller systrarna.

Nu tycker jag att det har börjat bli lite värre och när de gör något dumt så är det självklart trappan som gäller - timeout som jag kallar det. Där får de sitta i några minuter beroende på hur olydiga de var. I början grät de av förtvivlan när de fick sina straff men inte nu längre. När de får straff och ska sitta på trappan så kan ni tänka er att de sitter gärna och flinar och frågar om det snart är klart. Gissa om det kokar i mig ibland. De kan liksom glo på mig och tro att de är så coola när de sitter där. Givetvis sitter de aldrig samtidigt på trappan det är alltid något de gjort före eller efter varandra.

Jag har slutat att ge dom sötsaker för får de socker i sig så brakar helvehetet loss så det gäller att ha hårt koll på dem. Men nu känns det som om gränsen är nåd och mina flickor sa idag: snart ringer vi supernannyn för att få vett på lillbröderna...

Jag har sett Nanny akuten på tv men så där är inte mina grabbar om man jämför med skrikande ungar som kastar grejjer, drar i hår eller så på tv. Jag anser att jag är en mamma som är sträng med stränga regler och vet vad som gäller. Men grabbarna tänjer gärna gränsen på mig och det kan vara tuff för både mig och flickorna. Mina flickor var definitivt inte som prinsarna som små de var mycket lättare att hantera. Självklart finns det små flickor som också kan gå över gränsen så man ska ju inte tänka att det är allt för skillnad mellan pojkar och flickor.

Nu hoppas jag att ni som läser det här kanske kan vara mina supernannies och ge mig tips på hur man ska få bukt på mina vilda o söta prinsar. Snart vågar man nästan inte ta dom till vänner eller så för jag blir alltid rädd om de ska börja bli vilda av sig hos dem.

På dagis är de som prinsar ska vara och personalen säger att de är så snälla och sa rara!!!!!... Suck säger jag bara som mamma.

Kommentarer
Postat av: Mallan

När det gäller bestraffning, dela på pojkar. Låt dem sitta i olika ställen. Där kan de ej se varandra;)

2006-02-14 @ 13:00:48
Postat av: Addie

Mallan,

Jag bestraffar dem inte samtidigt. Men det du kom med är ett bra förslag!. Får se om det går.. Addie

2006-02-14 @ 15:21:37
URL: http://www.addiswa.blogg.se
Postat av: Anne-Maj

Suppernannyn som går i olika kanaler under annat namn jag tappat kollen på.. Men den som går i femman verkar vara vettig? jag tror du är på rätt väg. Viktigaste är att göra handling av ditt nej eller det som är fel. Tomeout som du nämner. Fasta rutiner betyder mycket. som sova, äta osv. Kram

2006-02-15 @ 23:55:22
URL: http://anne-maj.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0