Föräldrarmöte...

Förra veckan var jag på föräldrarmöte och jag får alltid blandade kännslor när mötet ska ske. Det finns många orsaker till att jag har de känslorna. Det kan vara så att man upplever osäkertheten, utanförskap, hur jag ska agera och mycket mer. Att vara döv mamma till 4 hörande barn är toppen men det finns vissa stunder i livet som jag tycker att det är tufft då man ska upp till bevis att jag är precis som alla andra föräldrar som har barn i samma klass som de.

Jag kom som vanligt till klassrumet i god tid för att få bra plats och så man vet var tolkarna ska stå. Satt en bra stund och väntade tills föräldrar började komma. Jag började granska föräldrar som kom och satte sig på de bord som fanns. Några vågade hälsa och säga hej och de övriga sa ingenting utan att bara gå förbi mig. Det som är intressant är att det var väldig många föräldrar som pratade med varandra, några kramade, några hejade som om de kände varandra eller kanske umgås de privat. Jag kände bara till två mammor vars barn som min dotter umgås med då och då och en av dom sa hej medan den andra var lite osäker på om hon skulle hälsa eller ej.

Min dotter går på en privatskola och där går elever som bor på olika platser inom Örebro Län, en del bor i Kumla och Nora som min tös. Många av barnen har inte gått i samma klass eller gått på samma dagis/förskola som små så alla är nya detta läsår. Det som är intressant är att trots att alla barnen bor på olika platser och ej gått samma klass tidigare så kunde man inte ens se skillnad på att de verkligen har gjort det för det var väldig många som pratade och hade kul.

För mig som mamma och som är döv känns det jobbigt att vara utanför och inte prata med någon. Givetvis kan jag gå fram och presentera mig och lära känna dom då jag har tolk, men varför är det alltid jag som ska gå fram och ta det första steget?. Så är det alltid för många av oss döva, vi måste ta steget annars vågar andra inte gå fram och hälsa eller lära sig att det går att prata med en döv eller hörselskadad person.

Det gick iallafall bra på mötet gick ju dit för min dotters skull och för att få information. En sak som är bra om skolan är att föräldrar har en obligatoriskt utbildning om "Att växa tillsammans" som skolan ordnar till föräldrar vars barn går på deras skola. "Att Växa tillsammans" handlar om dagens ungdomar, utbildning, konflikt i hemmet och mycket mer. Jag gick på den kursen när min äldsta började på skolan första gången och man fick kontakt lite med föräldrarna. Tänkte skipa den här kursen, men bestämde att gå på den också för att komma närmare föräldrarna.

Jag har tidigare gett en broschyr om Döva föräldrar till hörande barn som varit till stor hjälp för lärare och rektor på skolan men funderar om man ska ha någon liknande brochyr till föräldrar som är så osäker på hur de ska bemöta en döv person.

Ska fundera och kolla med flera vänner hur de känner sig på föräldrarmöten.

Trots allt är jag glad över mitt liv - men det är alltid något man får kämpa för att känna sig delaktig till 100% - då menar jag det som är runt omkring mig som mamma till fyra hörande barn - en funktionshindrande person i samhället som även kämpar för sina rättigheter för att känna sig delaktig i samhället.

Kommentarer
Postat av: Tessan i Ume!

hej!
Ja jag e en av din bloggläsaren men inte hojtat tidigare :), men ang som du skrivit om föräldramötet, jag känner igen din situtationen och jag tror säkert att det är flera döva föräldrar som känner likant som du känner.
Trots min äldsta pojken inte börjat 1a han är 6 år så kände jag direkt att det var lite annorlunda efter dagiset trots det var nästan samma sak men hade flera som var granne så dom var mer van med oss liksom.Men på skolan så kändes man lite spänd och ja så före julen hade vi fika på skolan så tog W en bord och där satt en mamma med en pojke o mamman blev lite osäker, jag tog fram papper o penna och började prata och så sa hon senare i samtalet att hon tyckte att det var trevligt att få prata med mig och berättade att hon tänkte "hur skulle det bli nu när vi satt ner":)Men då visade det sig att det var inte så "farligt" ja det känns jobbigt att få gå fram hela tiden!:S..Kramar på dej!Kommer att skriva en lilla brev till dej via dovas!

2006-02-07 @ 19:32:41
Postat av: Nilla

Addie jag förstår dig precis!!
Jag känner exakt samma sak!
Ikväll är det min tur att gå på föräldramöte.
Dock är vi två döva föräldrar i min dotters klass dit jag ska ikväll.
Men i min sons klass är vi ensamma döva föräldrar.
kram!!!

2006-02-08 @ 06:44:37
Postat av: Mallan

Hej!
Diskuterade med min mamma en gång om földramötet, (min eller Julias klass)
Jag frågade henne hur det var att träffa andra döva föräldrar, att hon skulle våga säja hej till dem döva. Mamma svarade: "Jo, jag tycker inte om de hörande föräldrarna, de är så käcka, överbeskyddande och tror alltid att våra döva barn är dumma och inte kan allt. Men de döva föräldrar har jag alltid försökt heja på. Men vilka av dem hörande och döva är otrevligaste? Jo, det är de döva fld. De tror alltid att vi hörande är elaka och otrevliga. När de frågar dig vilken din mamma är. Frågar de alltid först "är din mamma döv?" sen glömmer de mig fort. Som om där i Höllviken. Jag som inte kan teckna som de döva men jag har i alla fall döva barn och tror att mina döva barn kan vadsomhelst. De flesta döva-fld vill alltid ha kontakt med de döva, inte som hörande jag."
Det här är intressant. Min mamma har försökt att deltaga med alla döva-föreningar, inte som DHB men hon har varit med många tillfällen. Men nu har hon gett upp. Ja, som sagt är det intressant att min mamma är nästan ensam hörande förälder i min klass medan du ensam döv i din tös klass.
kramar

2006-02-09 @ 11:44:05
URL: http://mallansson.blogg.se
Postat av: Addie

Tack för att du delade information om det.. Pi intessant att även hörande föräldrar kan uppleva sånt när det gäller döva föräldrar till döva barn. Har faktiskt inte tänkt på det faktiskt. /Addie

2006-02-09 @ 12:35:21
URL: http://www.addiswa.blogg.se
Postat av: Anne-Maj

Upplever samma sak. Därför vi suckar högt när flickorna kommer hem med lapp om föräldramöte.

2006-02-09 @ 22:28:07
URL: http://anne-maj.blogspot.com
Postat av: Tiny

Love ya!

Tänkte på - de hörande är osäkra.. man måste mötas halvvägs.. såg osså på Mallans inlägg, tyvärr är det sant - många ser oss döva som otrevliga osså just för våra BRA ansiktsutrålning.. vi visar ju va vi tycker å känner lätt.. - som sagt.. många drar alla över en å samma kam..
Nåja, den dagen när de e min tur får jag se va jag tycker och känner.. :p

puzz vännen! Ses vi den 18:e??

2006-02-10 @ 22:27:41
URL: http://cerine.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0