Döva KAN.
Jag har inte skrivit på ett tag för det är så mycket annat som är i vägen. Nu när sommaren är här så är man inte lika aktiv att sitta vid datorn och jag tycker det är bra att man kan göra något annat som kommer till nytta än att sitta vid datorn och surfa i timmar.
Jag har nu skrivit rubriken om att döva KAN för det är något speciellt när man säger att vi döva KAN om vi VILL och tror på det vi vill nå när det gäller våra mål. Det jag syftar mest på är att jag är så stolt över att vi nu har fått en döv präst som är DÖV och trodde på sig själv att han kan nå sin mål. Vännen, Johan Selin prästvigdes den 11 juni och det var en ära att få vara med och se själva prästvigningen. Det har gått två veckor, men ändå värms det inombords när man tänker på Johan och hur fint det var på prästvigningen.
Jag minns Johan i tonåren och vi träffades mest genom att vi båda var aktiva i elevrådet, han i Kristinaskolan, Härnösand och jag i Almbyskolan i Örebro. Vi hade flera träffar med landets 5 specialskolor och både Johan och jag arbetade med att bilda Sveriges Dövas Elevråd som dock var kortvarigt men minnesrikt. Man kunde se Johan med sin ledarskap och hans ambitioner som han hade och mål som vi arbetade med tillsammans. Johan har mål och när han siktar sina mål så menar han det och jag kan förstå att vägen mot målet som präst var både tungt och tufft för honom som döv, men han såg möjligheterna istället för hindren.
Nu när han är präst så hoppas jag att många värnar om honom och inte ser till att han blir utbränd eller så och det är sant – jag är rädd att många döva vill beställa honom runt i Sverige när det gäller giftmål, dop och Gudtjänst för att för dom anser det att det är unik att få ha en dövpräst. Många glömmer bort att man drar personens krafter och inte låter det va så jag hoppas att inte allt för många har höga förväntningar att just beställa Johan och slita ut honom.
När jag skriver att döva KAN så är det tyvärr så att många av oss i Sverige har den negativa attityden att det inte går att bli något man verkligen vill bli. I USA och flera länder ser döva på ett annat sätt än vad vi gör. De tror mycket på att de kan nå sina mål som bland annat bli advokat, ha eget företag, bli polis, läkare och mycket mer. Här tänker vi mer på jantelagen som jag faktiskt vill ändra på från negativt till positivt för då ser vi istället på möjligheterna istället för hindren.
Jag hoppas att Johan Selin har gett andra en ljusare hopp och tro på att man kan nå sina mål att bli något som de vill bli och visa att döva KAN.
/Addie
Jag har nu skrivit rubriken om att döva KAN för det är något speciellt när man säger att vi döva KAN om vi VILL och tror på det vi vill nå när det gäller våra mål. Det jag syftar mest på är att jag är så stolt över att vi nu har fått en döv präst som är DÖV och trodde på sig själv att han kan nå sin mål. Vännen, Johan Selin prästvigdes den 11 juni och det var en ära att få vara med och se själva prästvigningen. Det har gått två veckor, men ändå värms det inombords när man tänker på Johan och hur fint det var på prästvigningen.
Jag minns Johan i tonåren och vi träffades mest genom att vi båda var aktiva i elevrådet, han i Kristinaskolan, Härnösand och jag i Almbyskolan i Örebro. Vi hade flera träffar med landets 5 specialskolor och både Johan och jag arbetade med att bilda Sveriges Dövas Elevråd som dock var kortvarigt men minnesrikt. Man kunde se Johan med sin ledarskap och hans ambitioner som han hade och mål som vi arbetade med tillsammans. Johan har mål och när han siktar sina mål så menar han det och jag kan förstå att vägen mot målet som präst var både tungt och tufft för honom som döv, men han såg möjligheterna istället för hindren.
Nu när han är präst så hoppas jag att många värnar om honom och inte ser till att han blir utbränd eller så och det är sant – jag är rädd att många döva vill beställa honom runt i Sverige när det gäller giftmål, dop och Gudtjänst för att för dom anser det att det är unik att få ha en dövpräst. Många glömmer bort att man drar personens krafter och inte låter det va så jag hoppas att inte allt för många har höga förväntningar att just beställa Johan och slita ut honom.
När jag skriver att döva KAN så är det tyvärr så att många av oss i Sverige har den negativa attityden att det inte går att bli något man verkligen vill bli. I USA och flera länder ser döva på ett annat sätt än vad vi gör. De tror mycket på att de kan nå sina mål som bland annat bli advokat, ha eget företag, bli polis, läkare och mycket mer. Här tänker vi mer på jantelagen som jag faktiskt vill ändra på från negativt till positivt för då ser vi istället på möjligheterna istället för hindren.
Jag hoppas att Johan Selin har gett andra en ljusare hopp och tro på att man kan nå sina mål att bli något som de vill bli och visa att döva KAN.
/Addie
6 Juni
Svenska Nationaldagen firade jag med mina barn hemma i Nora. Vi gick till Nora torg och fick se folk samlas där och därefter gick vi ner mot parken bakom tågstationen och samlades där. Det är mycket som har hänt i Nora på så kort tid för järnvägen fyllde 150 år och dagen före besökte kungen Nora och firade. Prinsen Colin fick se kungen, men enligt honom är det inte vår kung för han hade ingen krona sa han bestämt. Det har varit en hård polisbevakning här och vi bor ju centralt så man har sett mycket av poliser och all arrangemang.
Åter till National dagen tycker jag att det var bara fint att få fira med mina barn och alla folk som var där. Det som mest imponerade oss var att man såg till att visa dans från Syrien och Brasilien och under pausen så fanns det mat att smaka på från olika länder, som Pakistan, Iran, Turkiet, Somalia och många fler maträtter för 20 kr och talriken blev riktigt fullt. Jag och barnen njöt av maten och vi tyckte det var bra att det var en blandning av kultur trots att det är vår National dag man firar för.
Jag ser att vi har lång väg kvar att komma ikapp Norge som visar hur stolta de är över sitt land, USA som är lojala mot sitt land och visar med fyrverkeri och parader och de länder som firar sin National dag på sin sätt. Vi svenskar är rätt dåliga på det och jag insåg att vi egentligen inte värnar om vårt land och visar hur stolt vi kan vara över vårt land. Funderar på varför det är så, men sen är det ju så att vi har inte så många orsaker till att man ska fira riktigt, vi som inte har medverkat i krig och sånt som många länder gjort. Man ser att det är viktigt att man ska ha en riktigt bra orsak för att fira vårt land med glädje för gör man så är det lättare att locka folk och se till att det blir till en stor dans.
Åter till National dagen tycker jag att det var bara fint att få fira med mina barn och alla folk som var där. Det som mest imponerade oss var att man såg till att visa dans från Syrien och Brasilien och under pausen så fanns det mat att smaka på från olika länder, som Pakistan, Iran, Turkiet, Somalia och många fler maträtter för 20 kr och talriken blev riktigt fullt. Jag och barnen njöt av maten och vi tyckte det var bra att det var en blandning av kultur trots att det är vår National dag man firar för.
Jag ser att vi har lång väg kvar att komma ikapp Norge som visar hur stolta de är över sitt land, USA som är lojala mot sitt land och visar med fyrverkeri och parader och de länder som firar sin National dag på sin sätt. Vi svenskar är rätt dåliga på det och jag insåg att vi egentligen inte värnar om vårt land och visar hur stolt vi kan vara över vårt land. Funderar på varför det är så, men sen är det ju så att vi har inte så många orsaker till att man ska fira riktigt, vi som inte har medverkat i krig och sånt som många länder gjort. Man ser att det är viktigt att man ska ha en riktigt bra orsak för att fira vårt land med glädje för gör man så är det lättare att locka folk och se till att det blir till en stor dans.
