Addiswa

När kommer våren? jag blir så trött på att se snön. I morse snöade det och inte blev jag på bra humör över det. Är less på vintern och längtar att våren ska komma. Får drömma mig vidare och hoppas vakna o se att solen skiner och alla de söta små blommor som tittar fram.

Önskar er alla en skön helg trots vädrets makter!

När jag vaknar på morgonen märker jag att jag sovit oroligt eller att jag vaknat flera gånger och är ofta så trött. När tiden närmar sig så blir jag allt mer nervös.

Det är 4 dagar kvar tills jag läggs in inför operationen. 4 dagar kvar att få använda min hörapparat jag har och som jag hör lite med. Det är många frågor och tankar kring mig och jag vet inte riktigt hur jag känner innombords. Vet att jag känner oro, ångest, vad som kommer hända och mycket mer.

Jag minns som liten då jag förlorade hörseln och att allt var så tyst runt omkring mig och att så mycket var nytt för mig och min familj. Jag minns den dagen då min mor visade mig hörapparaten som jag fick och jag var verkligen glad då. När jag satte på mig dem så fick jag en chock för jag tyckte ljudet var hemskt det var inte alls sådana ljud som normal hörande hör - ja normala ljud så som det ska låta för jag har starkt minne av hur ljudet är. Det var en period då man inte vill använda hörapparaten, dels för ljudet och dels för att man skämdes över att höra dåligt.

Genom åren har jag accepterat mig själv som jag är och gör det än idag. Att man de sista 10 åren funderat mycket på min hörsel och inte vågat operera mig var en enorm lång kamp för mig inombords. Jag var aktiv i dövrörelsen och man var motståndare till CI och i demokrati anda var jag tvungen att arbeta för dövrörelsens åsikter men inombords brottades jag med mina tankar att jag ville operera mig.

När dövrörelsen blivit mjukare och fått mer kunskap om CI så vill jag betona att det inte är orsaken för att jag bestämde att operera mig. Jag har lärt mig att inte tänka på andra och vad andra tycker utan vad JAG tycker och VILL och med den kraften har jag orkat att genomföra mina beslut utan att andra ska påverka mig. Flera har visat respekt och förstår och inte sagt emot utan att en har gjort det och accepterar inte att jag ska genomföra det. Men So What säger jag bara det är ju jag som bestämmer.

Nu när det bara är 4 dagar kvar så vet jag inte om operarionen blir lyckad, jag måste säga farväl till min hörapparat efter 24 år för den kommer jag aldrig kunna använda mer i mitt liv, jag måste även säga favfäl till de hörselrester jag har som jag kunnat höra. Jag har lärt mig att inte ha höga förväntningar för då kan man hantera situationen bättre om det blir lyckad eller ej.

Jag kommer skriva om utvecklingen här på blogg sen som ni läsare får ta del av.

Det här är min prins C som är lite över 2 1/2 år. Han är en mysig grabb med många personligheter. Det är alltid så spännande att se hur han utvecklas och just nu är det så mycket som händer med honom just nu.

När jag säger med många personligheter så kan han vara:

Familjens clown
Pratkvarn
Vår egen lilla Einstein
Bara en 2 åring
plötsligt kan han vara vuxen med vuxna tankar
Storebror som skyddar lillebror

Det är så mycket man kan skriva om prinsen C och hans utveckling.

Just nu är det mycket prat som gäller och ord kommer ur och det är så intressant att se hur han säger sina meningar och tänker. Han är också en härlig grabb som tecknar för fullt när han inser att jag inte vet vad som sägs.

några dagar sen så satt han och läste en bok och ville sedan att jag skulle läsa för honom. Jag läste och när det var klart ville prinsen att jag ska läsa om och om igen och jag blev till slut trött och sa att nu får han läsa själv. Med sina oskyldiga ögon och sina lockar så tittade han snet på mig och sa

- Men mamma jag är ju bara 2 år och jag kan inte läsa, men du är stor och kan läsa, så du måste läsa för mig.

Så sa han med sina händer och axlar som visade att han inte kan hjälpa att jag måste läsa för honom och jag tittade på honom och tänker att han är så gullig som säger så och min lilla egen Einstein som vet ofta och kommer med kloka svar. Så jag läste flera gånger den kvällen för honom och njöt av den stunden med honom.

Jag tittar ofta på min lill grabb och tänker att tiden är så dyrbar - tiden flyger iväg och jag tycker det är härligt att njuta av den tiden jag har med honom och att få följa den stig han går till han blir stor. Är nyfiken på vad han kommer att göra, vilka idrotter han provar, vad för musikintresse han kommer ha och mycket mer.

Tiden är så dyrbar och ska ta vara på den med min C och alla mina 3 barn.

Varit så pass upptagen att jag hinner inte skriva lika mycket som tidigare, men jag ska försöka bättra mig på det.

Helgen varit super och jag fick äntligen träffa min väninna, A med sin son N och de bor i USA så det är inte varje dag man träffar dem. Sist träffades vi hemma hos dem när jag och barnen var i USA över sommaren förra året. Jätte kul få träffa henne och att hennes lillprins fick leka med mina söner. Flickornas pappa som bor i USA skickade med lite saker till dem och de blev lyckliga över jordnött smör. Fattar inte hur de kan gilla det, men den är väldig populär att ha på mackorna och jag säger bara örk!.

I helg var det även DSM innomhusfotboll och jag kollade både på lördagen och söndagen och det var kul att få träffa gamla vänner som man så sällan ser. Barnen följde med och lekte med sina jämnåriga kompisar och jag tycker det är jätte bra. Mina barn får träffa andra barn som vet vad det innebär att ha döva föräldrar. De kan förstå varandra och det är viktigt att de får träffa varandra eftersom det inte är så ofta. Flickorna tycker det var så kul att de redan längtar att få titta på innebandy turnering som sker i April.

I går kände jag mig glad och idag känner jag mig mer lugnare och inte ska oroa mig vad som kommer hända med radhuset. Ettungt par köpte radhuset och i går skrev vi på kontraktet och att man fick handpenning och nu känns det toppen. De flyttar in i juni så jag får betala dubbelhyra fram till maj men trots det tycker jag det är värt mödan ändå. Så man känner sig riktigt glad just nu..

Får önska er en bra arbetsvecka!

Addie

Här bodde vi innan vi flyttade till Pigslottet som det kallas. Vi har bott där i nästan två år. Området heter Hitorp och det är en trevlig miljö att bo i. Grannarna är trevliga och man har flera gemensamma träffar som bla sommarfest, kräftskiva och mycket mer. En gång i månaden är det tipspromenad och föreningen ordnar även familjegympa och filmkvällar för barn. I närheten finns det badsjö att gå till eller en skogspromenad som har rikt med blåbär på hösten. Vi trivdes väldigt bra, men tyvärr var det allt för trångt att bo i. Det finns 4:or och 5:or men eftersom det är många barnfamiljer som bor där så är det inte så lätt att få större bostad i just det området.

Mina flickor delade rum och från början gick det bra, men med tiden så var det helt omöjligt för det blev så mycket tjafs mellan dem. Pojkarna delade rum och jag sov i vardagsrummet och det har jag nog gjort de senaste åren då jag tycker barnen ska få sovrum i första hand.

Jag kände att vi behöver bo större ju äldre flickorna blir och att jag även ska få ett eget rum. Till slut fick vi Pigslottet som är en gammal och stor hus. Huset har tidigare varit en sy fabrik på 1900 talet. Vi trivs och är fortfarande ovana att bo så stort som vi gör. Det känns toppen och flera år lär det nog bli om pendlandet till Örebro går bra.

Jag oroade mig så att inte lyckas sälja radhuset men jag har försökt tänka positivt. Folk har ringt och tittat och till slut ville en köpa den och nu på söndag ska vi ses och skriva på kontraktet. Det känns en stor lättnad och jag är glad och nu ser jag ljusare på framtiden.

Just nu pratar många om Audism som är ett nytt ord för många av oss döva, hörselskadade och hörande. Den här ordet dök upp för några månader sen när man såg perspektiv som visades på lördagar.

Ordet Audism kommer från USA där både hörande och döva forskat och lagt fram olika situationer som ofta döva upplever i samhället. Det är många exempel som vi döva upplever när det gäller Audism och jag ska försöka ge några som jag har upplever ofta och att det är som vardagsmat för mig.

När jag förlorade hörseln så blev det så att man inte längre kunde hänga med i samtal med familjen om man var fler än en eller två personer. När jag sitter och äter middag med min familj så hamnar jag ofta utanför. Alla pratar och skrattar och jag måste ofta fråga min mor eller någon vad ni pratar om och då får jag ofta veta lite vad man har pratat om. En hel diskussion kan bli till korta och enkla meningar och jag har nog säkert missat mer än 60-70% av hela diskussionen.

Jag tycker det är jobbigt att sitta runt matbordet och äta och bara titta på när min familj pratar. Mina barn börjar bli stora och de pratar med mina föräldrar och är precis som de som sitter runt. Jag har ofta undrat över om min familj inte förstår hur ont det gör när man sitter tyst och bara tittar eller att jag försöker få information om vad de pratar om. Min mor försöker så gott det går, men det är inte alltid. Mina flickor har börjat säga att de inte orkar berätta eller så och jag kan ju inte ställa höga krav på dem att de måste göra det. Några gånger har jag grälat lite kort om det när man känner sig utanför allt för mycket. Det här situationen är mycket vanligt bland oss döva som har hörande familjer. Flera av mina vänner har inte en så stark relation till sina föräldrar eller släkten på grund av detta.

En annan situation är att man frågar ofta vad de pratar om och då får man svar: Ja sen... jag förklarar sen...

Ordet SEN är mycket irriterande för många av oss.

En annan exempel är att om man jobbar bland hörande och att man har personalmöte eller så, så är det ofta att några döva inte får tolkar. En del kan ändå genomföra personalmöte utan den döve anställde trots att denne inte fick tolk, andra har stort förståelse att mötet måste skjutas upp tills man kan få tag på tolk och det är bra att några tänker så.

Audism handlar mycket om hur vi döva känner oss i samhället. Jag har inte fördjupat mig riktigt och behöver mer kunskap men är så intresserad och har anmält mig till en föreläsning som sker den 13 maj i Stockholm i samband med teckenspråksvecka som SDR,SDU,SDR och SDUR arrangerar. Det är 25 år sen som teckenspråket erkändes och det firar många av oss med teckenspråksgala och ser verkligen fram emot det.. När jag har lärt mig mer om Audism så kommer jag berätta mer om det här till mina trogna blogg läsare.

Till slut ser jag på statisken att det är många som besöker min sida, men väldig få som skriver och säger hej och några komentarer. Jag blir glad om ni läsare skriver lite så att jag vet att jag verkligen skriver något intressant. Det är inget tvång men man blir glad att få några notiser från andra som läser min sida.

/Addie

Jag har varit utan internet i två veckor pga flytt och att det tog tid för spray att koppla in här hemma hos mig. Det var skönt att vara utan datorn för då fick man mycket ordning här hemma men samtidigt ville man kolla mail och sånt nu när man försöker sälja radhus och annat man vill och behöver.

På söndag ska ett par titta och jag hoppas att de är intresserade. Några ville titta men lämnat återbud då de hittat annat och andra har inte hört av sig efteråt så jag är rätt orolig men försöker ändå tänka positivt.

Har egentligen inte så mycket att berätta förutom att jag är jätte trött på att se snö ute och längtar till våren. När man tittar hur mycket snö vi har fått så kommer jag ihåg mycket av det man hade i barndomen för så mycket snö hade vi nog faktiskt när jag var liten. Minns att jag åkte mycket skidor med mor och far och mina morföräldrar och man kunde se folk åka med sina spark och se folk åka skidor nära stan. Så har jag sett mycket av i dagarna här i Nora och häromdagen fick man se några som åkte skoter och så tänkte man väl att det bara finns uppe i Dalarna, Sälen och Norrland så det var härligt att se det. Pulkåkande har det blivit mycket med grabbarna min och de älskar det och jag tycker det är härligt - men nu när vi är inne på mars och ljusare tider så vill man nog att våren ska komma.

Något nytt är att som ni läsare vet så ska jag operera mig och det blir nog den 29 mars om inget annat händer. Jag har fått positiva reaktioner från vänner och allmänheten om mina planer att genomföra CI och det kändes bra, men förra veckan träffade jag en väninna till mig och hon var rak på sak att hon inte gillade iden att jag ska operera mig och var helt emot det. Vi hann inte riktigt ta upp varför hon inte gillar tanken på att jag ska operera mig, jag blev ganska förvånnad, men samtidigt vet jag ju att det finns personer som är emot CI. Sa till henne att jag gärna med god tid vill sitta och diskutera med henne om hennes tankar och att hon också ska få höra vad jag har att säga och förstå mig varför jag vill genomföra det. Hoppas träffa henne snart över en fika och det vill jag gärna innan jag opererar mig.

Klockan är mycket och nu ska jag gå och sova.

/Addie

Jag är så fascinerad av Feng Shui nu och jag önskade att jag lyssnade på de vänner som har berättat mycket om det tidigare då de vet hur jag har det med mitt liv.

De senaste åren som har gått har varit som berg och dalbana för mig och min familj. Det har hänt både positiva och negativa saker men så är det väl hos alla - ingen kan slippa från sånt som händer i våra vardagliga liv.

Började fundera på om när exakt man upplevde att det är tufft att klara allt och göra den plikten som man måste genomföra, men det är väl inte något man ska tänka på eller gräva sig över för att fundera.

De senaste åren har jag tyckt att mycket händer runt omkring, i hemmet, arbete, samhället och ja det som vi lever för varje dag. Mina nära vänner har sett hur jag har det och även min familj. Jag har dom att tacka för med råd och tips som man behöver. Ett fåtal vänner har påpekat mig att jag borde läsa lite om Feng Shui och de har berättat hur det har förändrat deras liv till en positiv harmoni och de säger att det är mycket kring deras liv som hjälpt att förstå sig själva varför man har de så. Jag lyssnade, men tog inte det på allvar.

Jag började fundera när jag med min familj flyttade för det är så mycket jag vill förbättra så att vi alla ska må bra. Jag bestämde att köpa en bok om Feng Shui skrivet av Lilian Too och när jag öppnade boken för att läsa var jag redan fast i den och jag är så glad att jag köpte den.

Det första meningen jag läste stod det " Feng Shui betyder vind och Vatten och det hjälper oss förstå hur vi påverkas i våra hem, arbete och allt som vi har att göra i vårt vardaglig liv." Det fanns punkter man kan läsa om:

Hemmet
Arbete
Hälsa
Relation
Inredning

Och mycket mer. Om man focuserar på sig själv och ser vad man behöver och förbättra så känner man harmoni och rygghet i sig själv. Författaren påpekade också att Feng Shui inte alltid kan lösa alla problem, men att det har förvånansvärt gett kraft till många som har förändrats deras livskvalitet genom att få inspiration från Feng Shui.

Jag läste som om boken talade till mig och mycket av det stämmer hur man har det och vad man behöver ändras. Några exempel är att Feng Shui rekomenderar att man ska kasta mycket som är gammalt, eller att vi har för mycket saker i förråden och det skapar mycket negativ känsla av att spara så mycket då mycket av det kommer från förflutna. Jag kan bara instämma, jag har för mycket grejjer i förråden, mycket av det jag tänker på hur jag hade förut och jag har till och med så mycket kläder som jag inte ens kan använda och inte är till nytta att spara. Jag tänkte att jag sparar nog dom för att påminna mig själv hur smal man var i unga dar,Eller vilken stil jag hade som ung, men till vilken lösning är det att spara när man inte ens kan ha dom. Vi är väldig bra på att spara skräp i förråden och vinden. Jag har iallafall flyttat så många gånger och kastat mycket, men sparat de saker som jag tror är bra att ha fast det inte är det. En annan sak är hur jag har det i hemmet, jag är inte en bra inredare och har inte ens aning om hur man ska göra för att förändra, jag är liksom helt fantasilös på det. Än så länge är jag nöjd med det vi har fixat i hemmet. Man vill gärna ändra lite och köpa lite nytt, men det är ju alltid en kostnadsfråga. Det som är lite märkligt är att när man hälsar på vänner så känner man mer sinnesro/harmoni hos dem än vad man känner hemma och nu kan jag förstå varför efter jag läst boken. Det är en hel del som behövs göras hemma och jag ska nog följa rådet med Feng Shui och se om det blir något förändring för både mig och min familj. De vänner som aktiv läser och går på kurser om Feng Shui ska komma över till mig och ge mig råd och tips och det ser jag verkligen fram emot.