20 år sen!

I dagarna är det mycket som jag tänker att det var 20 år sen jag slutade grundskolan och jag säger bara jöses vad tiden har gått fort. Jag håller tillsammans med en klasskamrat på att ordna 20-års träff med klassen och det har varit inte varit så lätt att hitta några klasskamrater via nätet som man kan göra idag. Vi har iallafall lyckats få tag i alla förutom en som vi fortfarande försöker få kontakt med. Det ska bli roligt att få träffa alla om de kan komma och se vad var och en har gjort med sitt liv. Jag vet att några har gift sig, fått barn, är singel och lite mer. Få av dem är teckenspråkskunniga och flesta av dem lever i hörande samhälle och inte alls träffar döva/hörselskadade och andvänder ej teckenspråk. En klasskamrat vill jag GÄRNA träffa för han sa i skolan på den tiden att han aldrig kommer lära sig teckenspråk och helt enkelt inte vill lära sig. För några år sen fick jag veta att han blev tillsammans med en döv tjej och kan teckenspråk och det vill jag se för jag har aldrig sett honom teckna och jag vill skämta lite med vad han sa som ung.

Just nu har jag min "värdmamma" eller ska man säga "fostermamma" på besök. Sandi är här på besök från USA och hon var i Malmö i några dagar på konferens där hon var en av föreläsarna. Det är härligt att se henne efter att vi var på besök hos henne förra sommaren. Återigen kan jag säga att det var 20 år sen jag träffade och lärde känna henne och vi båda säger att tiden gått allt för fort.

När jag slutade i grundskolan åkte jag till USA för att läsa ett år på High School. Jag fick bo hos henne och hennes familj och jag minns att det var både tuff, spännande, kultur krock och mycket mer. Man var bara 15 år och åkte så långt bort från familjen och allt var så nytt. Under det året lärde jag mig mycket och det är fina minnen jag har därifrån.

Det var många saker jag och Sandi tog upp om min tid där.Bland annat att Jag fick uppleva rasism som jag då innan inte upplevde i Sverige. Hade ingen aning om vad rasism var innan jag åkte dit. För Amerikaner var det jätte konstigt att mina föräldrar adopterade mig för att jag var svart. Svarta i USA såg att jag inte lärt mig om min kultur och om Afrika och det tyckte de var hemskt. För dom är det väldigt viktigt att veta var man kommer i från, vad som är viktig och att man ska vara stolt över att man är född i Etiopien.

Jag har svaga minnen om Etiopien och jag tycker att mina föräldrar faktiskt har gett mig en bra grund och trygghet och information om mitt hemland. Mor min lagade då och då Doro Wot som är ett Etiopiskt rätt, hon tog även mig på Svensk-Etiopiskt möten och sånt och jag tycker att hon faktiskt har gjort sitt bästa. Men för vänner i USA tycker de att jag visste för lite.

Eftersom jag inte upplevt rasism i Sverige så har man ju vår historia varför man inte gjorde det. Vi har inte haft problem som USA haft och fortfarande har. I USA har Svarta lidit mycket av vita, på 40-60 talet var det rena apartheid och Svarta förtrycktes mycket på den tiden. Tyvärr bär det fortfarande sår och det är fortfarande problem på visa ställen i USA. För att förstå vad Svarta upplevde förr i tiden så bestämde jag att läsa ett ämne om Svarta Historia och jag tyckte det var så spännande och jag lärde mig mycket.

Idag kan vi se att rasism finns i Sverige men jag upplever fortfarande inte rasism men det gör däremot mina barn då de berättat lite vad som hänt och hur de upplever det. Det är tråkigt att se och höra att de får uppleva det. På sista tiden har flickorna frågat lite om vi inte kan flytta till USA - jag tänker ju att där är det ju kanske mer lättare för dem. Men för dem handlar det inte om att bevisa de är något utan de vill bo i ett land där det finns flera svarta för här hemma upplever de misstänksamhet och får frågan om varför de bor i Sverige och om de var tvungna att fly från ett land med krig. Sånt är det idag för dem och de tycker det är ledsamt.

Flickorna har frågat mig de senaste halvåren om tankar kring USA, att bo där i ett år och gå i skolan och sen komma hem igen. Jag har mina tankar att jag har bara 12 poäng kvar att slutföra mina universitets studier så kanske lockar det mig att åka dit med flickorna och plugga och flickorna få gå i skolan. I dagarna ska Sandi hjälpa mig och se om det finns möjlighet att bo där i ett år. Tycker det är viktigt att lyssna på flickorna, trots allt så bor deras pappa i USA och de har ju chans att åka och bo med honom, men de vill att jag följer med för de känner sig trygga då.

Det har hänt mycket i 20 år och man tar den dagen som kommer så vi får se vad som händer!.

Kommentarer
Postat av: Ingela

Kul o läsa lite rader från dig. Som du säger går tiden så fort å vi är snart 40 åriga tanter haha ;)

Låter spännande med USA, klart dina tjejer ska få ta chansen o läsa där nåt år o du avslutar ditt. Fast jag kommer att sakna dig nåt så hemskt buääääääh men å andra sidan kan jag ju komma å hälsa påååååå! Jaaaaa. Har ju varit i västra USA men inte östra.

Pösselipöss!

2006-05-30 @ 16:24:51
Postat av: Tiny

Hej..

vet inte om du läst mitt mail - blev en aning för tyst från dej???..

Kram

2006-05-31 @ 11:22:38
URL: http://cerine.blogg.se
Postat av: Neta

Hej, kul å hitta dig här i bloggvärlden, ska bli spännande å läsa upp det du skrivit o ska skriva .. Har just blivit med idag ;) KRAM

2006-05-31 @ 23:16:21
URL: http://zeta0891.blogg.se/
Postat av: mallan

du är en cool morsa som ger dina flickor möjligheter att åka utomlands och visa dina flickor sina rötter där!

2006-06-01 @ 18:04:42
URL: http://mallansson.blogg.se
Postat av: cokoris

vännen..tt tag sen jag var här men nu har jag läst ikapp lite... :) ja.. allt väl? näör kommer ni till sthlm å hämta sängen så vi kan ses som vi pratade om, jag åker om 13 dagar ..inte långt kvar ..kram

2006-06-03 @ 00:47:15
Postat av: Tiny

take care my friend! thinking of u! Miss ya! Puzz vännen

2006-06-03 @ 23:24:39
URL: http://cerine.blogg.se
Postat av: Nettan

Tjena!
instämmer med dig, Addie att nu var det 20 år sen vi slutade. Tiden har bara gått fort.
Skulle vara skoj samla ihop alla fyra klasser, en stor grupp ?..
Kramis

2006-07-11 @ 21:37:01
URL: http://delfinnettan.blogg.se
Postat av: sidekick

Trist att höra om att småtjejerna utsätts och får uppleva rasism. Kram till er alla, stå på er.

2007-01-07 @ 14:58:56
URL: http://sharazad.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0