Addiswa

Nu har det gått lite över 6 månader sen jag opererade mig. Säkert undrar ni hur det har gått för mig.

Först och främs ångrar jag ingenting att jag CI opererat mig. Jag märker som flera andra nära vänner att jag är mer glad och känner mig mer säker på mig själv.

Det är mycket man har lärt sig och det tar tid att vänja sig med nya ljud. En sak som jag har märkt är att jag inte klarar att vara utan min CI för då känner jag att balansen är sämre och tinnituset tar gärna över efter några minuter.

Jag hör många ljud som jag inte hörde förut med min hörapparat. Det kan vara svaga eller ljusa ljud som när någon andas eller när fåglarna kvittrar ute. Jag ska skriva en lista på vad jag kan höra:

Skratt, prat, någon som andas, musik, vissa ord som man lyssnar musik med, ibland rapport - speciellt nyhetankaren, Katarina Sandström och hon vet verkligen hur man ska tala tydligt för svenska folket och speciellt för de som hör dåligt, när någon spolar, vatten som rinner, glassbilen, har hänt jag hör när någon pruttar och det är inget skämt, vissa ord hör jag utan att avläsa på läpparna, tåg som åker långt bort, telefonen som ringer, min mobiltelefon, bilar, bussar, babygråt och mycket mycket mer.

Som tidigare sagt så känner jag mig mer självsäker och märkt att jag pratar bättre än vad jag gjorde tidigare.

Det är mycket som är positivt, men det finns negativa händelser som man får uppleva med och det får man ju räkna med. Det finns vissa personer som jag arbetar eller känner som gärna pratar istället för att teckna. Säger man att man vill att man ska teckna så får så blir svaret:
- att det är bättre jag pratar nu när du har din CI och du hör ju rätt bra ändå så det är enklare för mig att prata.
Jag tycker det är otroligt, jag vet att jag har opererat mig men det betyder inte att man ska sluta teckna till mig på grund av det. Tyvärr finns det attityd att vissa personer verkligen tror på att CI gör en fullkomligt hörande vilket inte är sant. Funderar faktiskt på att skriva en bok eller så om mina upplevelser. Det är så mycket jag upplevt i mitt liv, jag har hört förut som liten och förlorat hörseln och gått igenom så mycket när man förlorade hörseln. Nu är det en ny upplevelse när man opererat och jag möter dagligen personer som har andra åsikter om CI som jag upplever det både som positivt och negativt.

Det värsta jag upplevt var nog när jag vara med på CI konferens. Jag gick dit tillsammans med några vänner som också opererat sig och ungefär i min ålder. Vi alla upplevde något som var trist, men att det inte ska knäcka oss. Vissa läkare tror mycket på att teckenspråket försvinner i framtiden för de som har opererat sig särskilt om man satsar på barn som opererar sig. En av föreläsarna informerade om dagens teknologi och bättre möjligheter med t-slinga och hans mål är att vi i framtiden inte ska ha teckenspråkstolk eller skrivtolk till konferenser. Jag tillsammans med flera andra deltagare reagerade stark på det och till och med de som jobbar på CI teamet frågade om han skämtade, men han menade verkligen allvar. Efter att ha medverkat på konferensen vet jag inte om jag vill medverka igen för man blir lite ledsen av det.

Att jag opererade mig för att höra bättre betyder inte att jag ska sluta med teckenspråk, jag kommer alltid ha behov av teckenspråk för den är i grunden och botten min trygghet att känna mig säkert och bli förståd.

Jag får se vad framtiden utvisar men än så länge är jag relativt nöjd med min utveckling och att jag kommer utveckla mig mer. Jag vet samtidigt att jag kommer att möta positiva händelser och uppleva motgångar och känna besvikelse men det lär jag hantera för jag vet vad jag vill och gör.

/Addiswa