Addiswa

Grattis Tina som tillsammans med Cheerleading Destiny tog BRONS

Laget har tränat i 1 år och det var första gången de tävlade i Distrikt Mästerskap i Borlänge den 24 februari.



Det började med att Tina ville göra något annorlunda och hon undrade om Cheerleading fanns i Sverige och genom det kollade jag upp och det fanns under Örebro Gymnastikförening. Tina började tillsammans med en hel ny grupp som alla aldrig provat på Cheerleading. De tränade en gång i veckan och hade träningsläger tillsammans.




Tinas maskot Frogie var viktig för henne. Frogie fick hon av sin bästa kompis Shanelle som köpte den i USA då det är vanligt där. Tina tror att Frogie bringade henne o laget tur. Frogie har Tinas brons medalj som ni ser.

 
Man fick egentligen inte ta kort under tävlingen men tog bilden i smyg från mobilen...







Här är seniorerna som kammade hem silvret och de kommer att tävla i Svenskt Mästerskap i Södertälje om en månad. De kom sist förra året i Distriktmästerskapet och laget var helt ny och bildades hösten 2005. Så det var en otrolig känsla att de tog hem silvret eftersom många som deltog i Distriktmästerskapet var rutinerade och tävlat många gånger. För Seniorerna var det andra gången de tävlade.


 Här är Seniorerna o Juniorerna tillsammans med tränaren Christina.


Det var 21 lag som tävlade från mellersta delen av Sverige och det var jätte kul att få se så många duktiga flickor o pojkar. Det fanns söta grupper som miniorerna som även tävlade och många av dem var från 8-10 år och många var väldig duktiga.


För er som vill veta mer om Cheerleading och som kanske är intresserad kan gå in på www.cheerleading.se där finns varje distrikt i det område där ni bor.

Dagen var lång men man kom hem trött och nöjd.

/Adde

 Fotograf: Pernilla L

Dagens bild vill jag er visa - det syns inte så mkt men så här mycket is o kallt var det i Skåne. Vännen Pernilla L skickade den här bilden som togs från sitt fönster och uj uj man fryser nästan ihjäl sig och blir nästan som en is staty när man ser den.

Det skrivs mycket om ovädret nere i Skåne och Pernilla berättade hur stormens makter var och kan säga att jag fryser ännu mer efteråt.

I morgon ska vi åka till Borlänge och heja på tösen Tina som ska tävla i Cheerleading så det ska bli en rolig dag för oss alla.

Önskar er alla en riktig skön helg trots att vädrets makter inte är på topp var än ni bor.

/Addie

Sitter här och är nöjd med att datorn fungerar igen efter en ganska lång tid. Vi i familjen hade vår dator på kontoret och den kraschade till slut efter all slit som ungarna leker, spelar och hämtar.

Det är rätt irriterande att ungar inte fattar att man inte kan göra vad som helst med datorn och trots att man har tjatat o sagt att inte spara en massa bilder eller spel eller så, så lyssnar de inte. Nu hoppas jag åtminstone att de lyssnar bättre när man fixat datorn igen.

Äntligen slipper jag låta dem använda laptop nu är det bara jag som ska ha den och det är ju egentligen jobbets så man ska nog inte låta ungarna ha den här lilla. Har redan märkt hur mycket de har samlat på och ska nog ikväll fixa o rensa så mycket det går.

Jag frågar mig fortfarande och flera gånger hur jag som liten i flickornas ålder klarade utan dator. Tycker att flickorna är så fastlimmade här och det är inget annat som gäller förutom den förbaskade datorn..

Suck suck kan jag bara säga..

Trevlig kväll o afton!

Addie

 Mina prinsar de pratar och kommer med roliga kommentarer och det är kloka och roliga så här kommer några:

Colin tittar på sin favorit program Dora som visas varje morgon prick kl 07. Just det programmet handlar om solen och månen. Han sitter och funderar och studerar solen och säger: 

”Så där ser solen inte ut som den gör för vår sol ute, den skiner och lyser stark och fin. Solen på tv har ju en massa taggar runt om sig och så elak med taggar ser ju inte vår sol ut”

 Vi ska ut och åka skridskor – premiär för Colin och Yannick. Colin är så ivrig att han vill ha skridskor på sig nu, ja nu på en gång trots att vi står i hallen. Yannick står och grubblar och ser förbryllad ut och säger till Colin 

”Colin, man kan inte åka skridskor här inne för is kan vi inte ha här hemma då smälter den bums och blir blöt som en pöl”.  

Vi går ut på en promenad i det sköna vädret och mycket snö är det överallt. Där och där, hit och dit ser man spår av hundkiss som vi är så vana att se, den lyser ju så tydligt. Men för Yannick det är för honom något nytt och säger: 

”Där och där har någon spillt gul dryck och det är väldigt många ställen och det ser man överallt”  

Jag går ner för trappan och har en stor väska i ena armen och Yannick i den andra armen. Sakta glider han ner från mig och jag kämpar för att han inte ska ramla det är ju inte många trappor kvar så man kan ta ner honom. Han ser sin halvbror Daniel och säger: 

”Daniel  Daniel rädda mig från mamma, hon tappar mig och jag vill inte göra mig illa, rädda mig och bli min hjälte” 

Vi ska ut och åka till stan och jag som mamma vill alltid se till att Colin kissar före så man slipper oroa att han ska bli kissnödig på vägen in till stan med buss. Jag ber Colin att kissa men han vill inte och sa det bestämt. Yannick kommer och sjunger: 

”Colin kan inte kissa, kissa kiiiiissaa Colin kan inte kissa och kiiiiissaaaa”  

Colin blir arg och säger: ”Jo jag kan visst kissa för jag har ju en liten snopp eller hur mamma?”

Sitter här och funderar på varför jag blir så låst i tanke på att skriva blogg. Jag avundas så många som är så bra på bloggandet att jag funderar på om det är något för mig eller inte.  Jag ser att jag inte blir så aktiv med skrivandet och att det tar flera dagar eller veckor. Dels kan det bero på att man jobbar mycket och att barnen tar all min tid. Jag älskar att skriva ner mina tankar som jag gör med mitt skrivblock här hemma och jag tror att det är lättare då man vet att andra inte läser den. Tycker att jag utrycker mig på bättre sätt där än att jag ska utrycka mig inför alla.

 

För en tid sen var Perspektiv hemma hos mig för att göra ett reportage om min CI och jag tyckte det var ganska svårt. Jag utryckte det inte på så naturlig sätt som jag gjorde när jag skrev här på bloggen eller i min lilla dagbok.  Funderar på varför det blev så, men trots det blev jag relativ nöjd med reportaget som perspektiv visades senare.

 

Approp det att man skriver i blogg kan det vara flera orsaker till att man känner en begränsning att skriva här. Hur många ögon tittar förbi hos mig och läser vad jag skriver? Alla kommenterar inte och jag kräver inte det men det kan vara irriterande att uppleva så här:

 ” Jag har läst din blogg och jag tycker det är intressant” ” kul att läsa din blogg och ber om ursäkt att jag inte kommenterar det” ”vet du att jag brukar läsa din blogg och jag tycker du skriver intressanta saker ibland” 

Det är några av de kommentarer jag får höra när man träffar bekanta i olika sammanhang och många av dem kommenterar inte ens. JAVISST jag skriver offentligt och alla har rätt att läsa och det är ju jag som hamnat i den situationen men???.

 

Ibland funderar jag på om jag skriver tråkigt eller slösar min tid med det här, det är ganska svårt. Det kanske är därför jag inte är så aktiv att skriva som så många gör.

 

Ska fundera om jag ska fortsätta med skrivandet eller inte.

 

Ha en bra vecka

 

Addie

Till alla bloggläsare vill jag önska eder alla Happy Valentine Day!

Ha en fin afton som kvällen nu är...

Valentine kramar från Addie

För en tid sen har min tös, Tina som är 11 år klagat på att hon ser så dåligt och att det blir så suddigt på långt håll. Vi gick till optikern för två år sen men då hade hon ingen dålig syn så vi bestämde att boka tid hos optikern.

 

Hon gick till optikern i fredags medan jag jobbade och under dagen fick jag meddelande att hon hade väldig dålig syn på långt avstånd och det kan jag förstå med all tjafs man haft med henne att hon sitter för nära tv:n eller läser lite för nära. Hon fick med hem 4 par glasögon att prova och skickade en bild via mobilen till mig som hon stolt visade upp hur hon såg ut. Tina såg så söt ut och det var fina bågar och det var den hon absolut ville ha.

 

När jag kom hem från jobbet så diskuterade vi och jag ville hon skall prova alla fyra som hon fick med hem. Det var blå, röd, silvrigt och en med svarta med fina färger på sidan och hon var fin i alla de fyra som hon provade. Vi bestämde en båge med svarta med lite fina färger på sidan av och hon var så lycklig att vi gick till optikern för att beställa dem.

 

Väl på plats så diskuterade vi om hennes glasögon och bestämde att vi tar den som hon ville ha. Jag frågade vad den kostade och jag svimmade nog nästan när optikern sa att den kostade hela 4750 spänn och frågade om hon skojar. Nope 4750 KRONOR kostade den och där stirrade jag på henne och frågade mig själv om hon inte inser att det är en 11 åring som ska bära dom här glasögonen???.

 Tina tittade vädjande på mig och sa ”snälla kan vi inte köpa dem?” ”Du skämtar väl Tina? De kostar 4750 spänn tösen min” 

Jag tittade på optikern medan tusen tankar for i min skalle, hur optikern kan tipsa om dessa dyrbara glasögon till en 11 ÅRING och ja jag tänkte också nu måste man väl ringa försäkringsbolaget och öka lite på kostnaden och så tänkte man Tina?? Hennes rum är ju som ett bombnedslag och hon tappar och har sönder saker… Ska hon ha ett par glasögon för 4750kr?? KNAPPAST.

 

Sitter här på jobbet och ringer olika optiker och kollar priser för att åtminstone hitta billigare och liknande par glasögon till Tina för tösen min ska absolut inte bära ett par glasögon som kostar så mycket. Hon är helt enkelt inte redo för det så länge man vet hur hon är med ansvaret.

 

Funderar faktiskt om optiker inte tänkte på det eller är det så att det kostar så mycket i dagens samhälle för barn som behöver glasögon?  Då är det rena skämtet anser jag och ett hån mot dem som kämpar med ekonomin för det är ju så jag gör med min familj. Pengar styr oss alla på olika sätt och det är kämpigt för många av oss.