Tillgänglighet för alla år 2010 - För alla utom DÖVA och Hörselskadade?

image118
Bild från den 29 september då världens döva demonstrerade för Teckenspråket och våra rättigheter.

Kära Bloggläsare!

Nu riktar jag mina frågor till er som är döva och hörselskadade. Jag tycker det här är bra att vi tar upp och stärker frågan om vi alla känner oss delaktiga i samhället. Många av oss får kämpa med våra mål, våra rättigheter, att vi ska synas och visa att vi är som alla andra och det enda som är skillnaden mellan oss och hörande är att vi inte hör.

Hur många gånger har vi upplevt när du eller dina vänner eller någon bekant vill eller har stora mål att bli något stort. Flera av oss har läst eller hört om när någon lyckats komma in på en bra utbildning som sedan leder till att man följer det målet man vill bli Men: 

hur ofta är det så att man får veta att man inte får tolk till utbildningen.

*Hur många gånger händer det att man vill läsa något som är intressant, att kursen är på kvällstid men ändå får ett hinder pga att tolkar inte finns tillgängliga på kvällarna?
.

*Hur ofta upplever vi döva/hörselskadade föräldrar som har hörande barn frustration när vi inte alltid kan medverka på föräldrarmöte eller utvecklingsamtal på grund av att tolk inte kommer?

Listan kan bli lång - men låt mig fråga er - när någon av er, mina blogg läsare som är döva och hörselskadade - vad gör DU om du inte får tolk? - Ger upp eller struntar i det eller gör en anmälan?

Visste du att du kan anmäla till Patientnämnden eller till Handikappombudsmannen om du inte får tolk till det du vill ha?

Tänk dig att tolkcentralen får ofta över 20.000 tolkbeställninar och att det sägs att låg procent tolkaruppdrag ställs in. Det fanns en siffra att endast 68 st hade anmält sig till patientnämnden när de inte fick tolkar - detta siffran  gällde hela Sverige på ett år - det är oroande att så många av oss inte anmäler till Handikappombudsmannen eller Patientnämnden för jag säger er att siffran är hög som en sopberg att många av oss får inte tolk trots att vi ber om det.

Hur ska vi göra så att Regeringen - Politikerna ska ta oss på allvar?  Svaret är enkelt -

DU KAN FÖRÄNDRA OCH GÖRA DET BÄTTRE FÖR DIG SJÄLV OCH FÖR OSS ANDRA..

Låt oss göra som Sveriges Dövas Riksförbund ber oss om:

VI kräver att få tolk när vi behöver det!
Våra behov ska inte styra, inte politik eller Pengar

Det här är Sveriges Dövas Riksförbunds kampanj för att belysa den allvarliga tolksituationen. Döva/Hörselskadade nekas tolk för utbildningar i privat regi, föreningsliv, fritidsaktiviteter och extra jobb.

Ett sätt är att uppmärksamma beslutfattare för detta missförhållande. Mer resurser måste satsas på teckenspråkstolkar.


Kära bloggläsare - Ni som är döv eller hörselskadad GÖR din RÖST hörd och följ rådet:

Beställ ALLTID tolk när du behöver.
Anmäl ALLTID om du inte får tolk.


Regeringen har beslutat att år 2010 ska allt vara tillgänglig för oss alla med funktionshinder - men är det så för oss Döva och Hörselskadade?

Ni som nekas tolk ta kraften och anmäl dig till Patientnämnde: patientnamnden@orebroll.se eller till Handikappombudsmannen: info@ho.se,

Ju flitigare vi är med att anmäla desto bättre!  Tillsammans är vi starkare!

Addiswa

Visa världen att vi finns...

Bloggandet har legat en stund för min del för jag har varit pass upptagen och haft så mycket att göra.

Jag har börjat bli aktiv igen med politiken och jag insåg att jag faktiskt älskar det. Började tidigt med föreningsliv  i unga dar och det har jag nog mina föräldrar att tacka för. Minns hur aktiva de var när jag var liten.

Många känner mig genom att jag var väldig aktiv i dövrörelsen ett antal år sen och satsade helhjärtat på allt.  Att jobba och se till att vi med funktionshinder ska känna sig delaktiga i samhället det var väldigt viktigt för mig.. Jag höll på med det ett antal år och sen när mina smågrabbar föddes så bestämde jag mig att ta timeout och gjorde det i nästan 4 år. Nu har jag kraft och vill arbeta med det som jag tycker om att göra - Att se till att vi alla har lika värde.

 På tal om båra rättigheter och att vi ska känna oss delaktiga i samhället  uppmanar jag er att medverka på demonstration den 29 september.Hela världens döva ska demonstrera för teckenspråket och sina rättigheter. Ni som bor i Örebo eller bor nära Örebro KOM till oss och stöd våra bröder och systrar och vi träffas på Järntorget kl 13.30 och ska marschera till Våghustorget och där är det tal och information. Anledning till det här manifestationen
är för att Dövas Världförbund som hade kongressmöte i juni i Madrid kom överens om att vi ska demonstrera
samtidigt för att visa världen, politikerna om att vår teckenspråk och rättigheter bör stärkas.

Sverige har kommit långt när det gäller teckenspråket och rätten att vara funktionshindrande, men det är mycket
kvar som vi behöver arbeta med. Bland annat vårt teckenspråk som ett minoritetspråk och det finns så mycket
som vi behöver arbeta med. I många länder erkäns inte teckenspråket och många av våra döva bröder och systrar
måste leva med den orala metoden, det finns också månda döva som inte får gå till skolan och vissa länder där
döva är ett skam för samhället.  Genom att demonstrera så ger vi folk mer kunskap om oss döva och genom att öka kunskapen så känner man sig mer delaktig i samhället.

KOM OCH DEMONSTRERA - VISA ATT VI  FINNS OCH ATT VI HAR VÅRA RÄTTIGHETER!!!

Anoretiker?

I dag vid middagsbordet sa min stortös att jag snart blir en anoretiker om jag ska äta så lite mat som jag gör nu. Jag tittade konstigt på henne och frågade om hon vet hur de som har anorexia har det och hur de gör med maten. Det vet hon, men hon tycker att min mat på talriken blir mindre och mindre för varje gång vi äter.

Jag kämpar mot vikten, men jag äter faktiskt rätt mycket - men tösen min kanske inte ser det för eftersom jag försöker gå ner i vikt äter jag många små mål om dagen. Med mat så ska jag ha mycket sallad i talriken, men sen har jag också märkt att jag inte orkar äta lika mycket.

Jag tror nog det är det som min tös menar för när jag inte kämpade mot vikten tidigare, så kunde jag äta hela tiden. Var jag proppmätt fortsatte jag äta eller så var min talrik helt fullt med så mycket mat på en gång. Jag minns även när jag lagade mat så smakade jag hela tiden eller tog bit för bit tills maten var klart och fortsatte äta så mycket. Åt jag klart och talriken tomt så tog jag ändå det som fanns på bordet utan att tänka på det.

Jag tycker iallafall att det är bra att jag nu har kontroll över vad jag äter och att jag ser till att man mår bra. Jag har märkt att jag känner mig gladare och att jag gillar att klä mig de kläder jag inte vågade med tidigare. Sen är det ju så att man nu bor ensam med barnen och trivs med livet och då är det liksom bara - Livet är härligt och jag kan le mot världen.

Jag tror inte min talrik med mat försvinner - jag äter bara en sundare mat och ser till att äta oftare så att jag kan nå det målet jag vill - att ha min ideal vikt och att just ha en bra hälsa.

 Så här glad känner jag mig i dagarna...  Annan bild på mig med glädje!


Inte van att vara ensam!

Som många av er vet så är jag ensamstående mamma till 4 härliga ungar som betyder mycket för mig. Pojkarna åker till sin pappa som bor i Motala varannan helg och de ser alltid fram emot det. Tina som inte har växt upp med sin pappa de första 5 åren har blivit så fäst vid att få följa med och det är helt okej för min del så att hon får ha något att göra.

Jag är inte van att vara ensam hemma när även Channie börjar sova hos sina kompisar på helgerna. Vad ska jag som mamma göra när barnen är borta?. Vila ut mig, läsa  bok, gå ut på långa promenader eller?. Jag insåg att jag aldrig varit ensam lite mer ofta som jag nu får uppleva.

Ser tillbaka och kommer ihåg att jag var en intensiv ensamstående mamma som reste ständigt.  Jag var väldig aktiv i dövrörelsen och med två små flickor och en hund så hann jag otroligt mycket och frågar mig ofta hur jag hann med allt och aldrig blev utbränd. Flickornas pappa bor i USA så jag har inte upplevt den känslan av att de ska åka till pappa två gånger i månaden.  

Nu upplever jag en annan känsla när grabbarna åker till sin pappa och flickorna har sina aktiviteter. Jag är nog en medelålders kvinna som har  glömt bort vad man kan göra med sina lediga stunder. Många vänner har små barn så det är lite svårt ringa runt och fråga om vi ska ut och ha lite trevligt. Men jag njuter av att få vara ensam och att få slappna av och bara ta det riktigt lungt.

Trots att jag inte är van att vara ensam ska jag tänka positivt och bara säga till mig själv att det är BRA att vara ensam och låta mig få vila ut. Enligt mina vänner är jag gladare, piggare och på bättre humör än vad jag var innan och det är härligt att höra.

Ni ensamstående mammor och pappor - ta vara på er tid och njut av de stunder ni inte har barn och se till att koppla av så mycket ni kan. Då ser barnen att de har en galadare mamma och pappa för det är så mina barn upplever med mig just nu.

Trevlig afton!

Addie

Äntligen lite tid...

Jag har inte bloggat på ett riktigt bra tag nu och nu sätter jag igång och börjar igen eller ska jag avsluta att blogga?

Jag är nog mer aktiv i bilddagboken för som vi alla brukar säga så säger bilder mer än tusen ord.

Ska ta och fundera och se om jag orkar eller hinner att blogga så vi får ta och se vad som händer.

Sommaren har varit eller har vi haft sommar?? ehhh jag tycker sommaren har liksom passerat oss så en toppen sommar hade man ju inte riktigt. Jag badade bra 2-3 gånger och hade nog knappast alla mina sommarkläder på mig. Jag är iallafall glad att jag fick 8 veckors ledighet för att vara med barnen och inte stressa som man alltid är.

Inte mycket har hänt förutom att mina grabbar börjar bli stora och båda fyllt år och slutat med napp.

Lillmannen Nick får nu inte ens äta laktosfri - allt ska varas fritt från mjölkprotein och att vi strikt måste följa det och det har vi gjort sen vi var hos läkaren för ca en månad och man har sett hur g ladare han är och att magen mår bättre. Nu gäller det att kolla matlista hos www.matallergi.se så att vi kan äta tillsammans och inte göra annorlunda för honom. Det enda jag klagar på är att de produktioner vi köper är för dyrt men vad ska man göra åt det - ska försöka inte klaga allt för mycket.

Flickorna mår bra och de har varit på läget under sommaren. Nu har de fullt upp med sina vänner och träningar. Channie på konfirmationskurs och spelar fotboll med Karlslund IF och Athina med sin cheerleading med Örebro Gymnastikförening.

När det gäller mig så kämpar jag mot vikten och det går faktiskt bli bra och jag går ner hela tiden och jag mår  prima. Ska börja med att träna här på jobbet och det är perfekt när det inte kostar någonting.

Jag önskar er alla en skön dag och helg om jag nu inte skriver före..

Addie

RSS 2.0