10 små dövföreningar...
Jag började i tidig ålder med föreningsliv. Mor och far har jag nog att tacka för eftersom jag minns som liten att de jämt var aktiva och hade folk runtomkring sig. Minns att jag någon gång följde med på deras möte.
När jag för första gången åkte till Västanvik Folkhögskola i Leksand med elevrådet så kom den där ordet "aha" det är ju föreningsliv som jag brann för. Den framlidne eldsjälen Gum Anders Andersson tände en ny eldsjäl i mig och jag blev väldigt aktiv i elevrådet när jag kom hem från Leksand.
I många år höll jag på med föreningsliv och politik och även min tid i USA var jag aktiv i olika organisationer. I USA var jag vice ordförande för Internationella klubben med över 600-800 medlemmar och jag bildade föräldraföreningen på Gallaudet och var ordförande i många år med 100-150 föräldrar som studerade. Sen har jag varit med i så många organisationer att jag utvecklade mitt ledarskap och satsade helhjärtat på föreningsverksamhet och politik.
När jag flyttade hem till Sverige igen så blev jag nästan direkt aktiv i Örebro Dövas Ungdomsklubb och Sveriges Dövas Ungdomsförbund och jobbade till 100% eller 110% och jag älskade det.
Nu på sista tiden så är det så oroväckande att se så många föreningar och ungdomsklubbar som kämpar med sin överlevnad. Allt fler vill inte vara medlem eller är helt enkelt inte intresserad av förening. Dagens samhälle är totalt förändrad på grund av dagens teknologi.
När Gum Anders Andersson lämnade jordelivet så har en av vår tids största eldsjäl lämnat oss och fått många att tänka att han har gjort så mycket för oss. Gum vill att vi ska fortsätta med kampen och jag hoppas att ni som läser det här - ta en titt på er och fundera över hur vi ska kämpa vidare i Gum's anda. Är det värt att förlora allt som så många av oss inom förening kämpat för?. Vi behöver er och utan er- ingen förening - ingen framtid och ingen kamp.
Med min hopp och tro hoppas jag att på något sätt att ni och många andra stödjer er dövförening för nu är det allt för få föreningar kvar och fler är nedläggningshotad.
Bli medlem och visa ert stöd och var aktiv ni med.
Det här vill jag dela med er:
TIO SMÅ DÖVFÖRENINGAR...
Tio små dövföreningar fanns det förr en tia
En lades ner, sen var det bara nia
Nio små dövföreningar slet utan måtta
En slet ihjäl sig, sen var det bara åtta
Åtta små dövföreningar ville resa nu
En förening åkte vilse, sen var det bara sju
Sju små dövföreningar började baka kex
En högg ved till baket, så bar det bara sex
Sex små dövföreningar börja´ längta hem
En for hem till mamma, så var det bara fem
Fem små dövfröreningar retade en myra
Myran bet ihjäl, sen var det bara fyra
Fyra små dövföreningar ville fjällen se
En frös ihjäl, sen var det bara tre
Tre små dövföreningar i protest-march gå
De hade ingen tillstånd, så blevbara två
Två små dövföreningar satt i solen sken
En solade ihjäl sig, sen var det bara en
En liten dövförening så ensam bland alla troll
Den kämpade och slet, till sist så var det noll
Visst var det bättre förr, när alla hjälptes åt. Vart är vi på väg nu? Man blir riktigt rädd
Så skrev Berit Forsberg från Borås Dövas Förening och jag håller med henne
Man blir så rädd och orolig när framtiden ser ut så - Hur ska de som kämpar för dövas rättigheter orka kämpa för att vi ska ha det bra i samhället när inte så många hjälper till?
Någonstans finns det flera eldsjälar där och vi behöver er!
Hoppas du haft en bra dag!
jag känner damen Berit i fråga, hon är duktig på att skriva sådana saker!
Tack för dina fina kommentar om mina bilder i min lilla blogg. Jag bytte till en systemkamera i december och nu har man tagit en massa med bilder sen dess ska kolla hur många man tagit egentligen: 1328 bilder på 5 månader! Hua! hihi men många bilder är ganska suddiga och mindre bra men kanske 200 bilder som är kanon bra tror jag!
på väg å bli medlem :p