Addiswa

Min lilla öra är så ööömmm


Frågar mig själv tusen gånger om det är värt den plåga som jag har just nu. Jag minns faktiskt inte om jag hade så ont för två år sen när jag CI opererade mig. Jag har nog den typen av smärta att jag lätt har så ont och jag kan tala om att ETT ENDA hårstrå man drar från mitt hår gör SKIT ONT!!!!..

Just nu är:



min bästa kompis för den tar jag var 4:e timme  och jag blir gladare efter jag tagit tabletten.  Hoppas bara jag inte blir så beroende av den sen!!


Första gången jag CI opererade mig var på högra sidan och nu är det på vänstra och eftersom jag är vänsterhänd så kanske det är därför jag känner plågan ännu mer?! vem vet!!!..

Jag har svårt att sova och min ansikte ser ut som en alien nästan!! Skojar inte - den är svullen på vänstra sidan och jag klarar knappast se mig själv så ful som jag är!!!..

Trots allt biter jag ihop och vet att jag snart mår bra och inte känner av smärtan och istället ska tänka framåt och vet att jag snart blir den glada Addie igen.

Men vet ni --- det är så svårt att vara lugn - jag kan knappast sitta och jag vill göra saker o fixa o trixa så hur ska jag lyssna på mig själv?? Hemma i en vecka kommer jag vara från jobbet och hur tror ni att jag är mot mig själv? sitter och vara den snälla Addie eller den envisa Addie som vill fixa saker i hemmet?

Trots allt önskar jag er en trevlig helg!

Addie

Kom för en stund sen hem från Huddinge och är jätte trött. Skönt att få vara hemma för det var dö trist på sjukhuset. Gårdagen var jobbig och jag var som en zzzoommbbiiee som bara ville ha smärtstillande hela tiden. I dag piggare men ack så öm. Ska försöka vila mig nu riktigt och bara ta det lugnt de närmaste dagarna.

Vill tacka för alla sms meddelanden jag fått i går och idag och det värmde - det är skönt att veta man har vänner som bryr sig om en och det betyder mycket.

Skriver när jag orkar för just nu är jag så trött så trött. .

/Addie

ombudskonferensen var intressant och man redovisade om tolkkampanjen som Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) har arbetat hårt med. Nu ska de göra en ny kampanj:

Svenskt Teckenspråk - Ett av Sveriges språk


Jag är glad att de ska arbeta med just den kampanjen varför berättar jag mer senare.  På kvällen åkte jag och besökte Piteås dövas förening - en mysig och trevlig lokal mitt i stan. Där träffade man bekanta och även nya personer och man kan se trots att Sverige är liten så är vi så olika på många sätt när man träffar Norrläningar.

Kvällens mest höjda punkt för mig var att få smaka Pitepalt eller vad det nu heter:



Det var jätte gott och jag vet att jag inte har lingonsylt som Norrlänningar säger att man ska HA. Kyparen kom till mig med min pitepalt och sa - Vad lustig du är som inte vill ha lingonsylt för det är så man ska ha.

Ja ja man är lustig men jag gillar ju inte lingonsylt så man kan ju ändå njuta och smaka.

Tycker det smakar ungefär som våran kroppkakor men upplever att kroppkakor har mer smak än Pitepalt. Smaken kanske är bättre med lingon - vad vet jag  men som sagt var det god!!.

/Addie

Veckan går rätt fort och det är onsdag och snart helg och jag tänker på helgen som kommer för då blir det en resa upp till vackra Norrland och ska få se Luleå och Piteå. Sverige är liten men tror inte jag besökt de här två städer eller har jag gjort det? Som 7 åring åkte jag med mina morföräldrar upp till Norrland och vi tog bilen upp och jag minns att vi stannade på många platser för att besöka släktingar som bodde varstans i Norrland. Jag minns att vi åkte ända upp till Haparanda och Kalix och jag minns att jag fick träffa mina sysslingar och att det var en vacker stol vi hämtade som en släkting hade gjort.

Tänkte att det var länge jag tog flyg och då kom jag på en sak

Men jösses då jag ska ju ta flyg från Arlanda till Luleå och det är något extra jag måste tänka på

Jag har en CI inopererat bakom mitt öra och jag minns att CI teamet i Huddinge sa att det är viktigt att jag informerar kontrollanterna på flygplatsen innan jag ska passera säkerhetskontrollen att jag har CI och det kan orsaka alarm på grund av att jag har en magnet inopererat.

Den här måste jag alltid ta med oavsett vart jag än åker. Att visa på flygplatser eller om något händer mig och jag hamnar på sjukhus är det otroligt viktigt att den som tar emot mig får information om att jag har CI.

Hur kommer det att fungera för mig när jag ska visa min Id kort? Kommer jag ändå att passera säkerhetskontrollen eller får jag gå förbi den?

Det kommer nog att ordna sig hoppas jag och det blir en ny upplevelse för mig eller en rikare kunskap att ta med i bagaget och skriva något om och hur det kommer att fungera för mig med CI i just den här situationen som jag aldrig har upplevt än.

/Trevlig onsdag - Addie

I många år har jag funderar om jag ska skriva en bok om mig själv - en bok som kan vara till intresse för många, för föräldrar, ungdomar och många fler.  

Men så fort jag tänker på att skriva en bok blir jag så osäker och jag tror nog det har med min svenska att göra eller att jag helt enkelt inte vet hur jag ska börja. Det är så mycket jag vill ge för jag har upplevt så mycket i mitt liv.

För antal år sen började jag skriva men sen vet jag inte riktigt vad som hände och jag ska försöka hitta min mapp som jag har förvarat och kanske ger den mappen en kick att få mig börja skriva på allvar? Vem vet.

Det är allt fler och fler som uppmuntrar mig att skriva en bok och i dag när jag hade samtal med mamma så frågade hon mig igen när jag ska börja skriva för hon tror att boken blir bra. Mamma är min stora supporter och hon har försökt uppmuntra mig att skriva i flera år och nu erbjöd hon att hjälpa mig med svenska och vara min bollplank - Tack mor för att du finns för mig.

Jag behöver bara hitta min motivation att börja skriva och sitta framför datorn och jag hoppas att jag hittar den snart.

/Addie

Klockan är 05.30 och sitter här med stor leende när jag ser min nya blogg. Är så nöjd så nöjd och nu har jag nog mer motivation att skriva i min kära  blogg.

/Ha en fin tisdag - Addie

Sitter här och funderar lite om dagens hemvägledning. Vad jag menar med hemvägledning minns jag som liten att vi fick mycket hjälp när jag förlorade hörseln. Mina föräldrar fick bra hjälp, råd och tips om vad man ska göra och uppmuntran att läsa teckenspråk och rekommendation att låta mig börja i hörselklass i Örebro.

Det var många år sen, men jag minns att man fick bra hjälp och det betydde mycket för oss i familjen och utan hjälp från hörselvården och hemvägledning så hade vi nog haft en tuff tid med oro, osäkerhet och vad man ska göra så att det blir rätt för mig på livets stig.

Många av er vet att jag opererade CI för två år sen och några av er har antagligen läst om mig i Dövas tidning eller sett mig på inslag med Perspektiv.

Jag har börjat resa runt och föreläser om varför jag beslutade att CI operera mig. Ni som inte vet vad CI betyder gå in på www.cochleaimplantat.se, Jag berättar om min uppväxt och varför det tog så lång tid för mig att besluta att CI operera mig och min syn på teckenspråk. Jag har opererat mig och hör bättre än min hörapparat jag hade tidigare men trots det så ser jag teckenspråket som en viktig del av mitt vardagliga liv.

På mina föreläsningar har jag träffat föräldrar, lärare, hörselpedagoger, kuratorer och fler och det är alltid intressant att få höra vad de tycker. Jag ställer frågor som det är bra för många att tänka och fundera på. Men det som skrämmer mig är hur dålig dagens hemvägledning är om man ska jämföra hur det var på 70-80 talet. Flera föräldrar har berättat att man inte alltid får hjälp som man så önskar sig. Flera rekommenderar att använda tal istället för teckenspråk att låta barn med CI eller hörselskadade barn att gå i vanlig klass och det finns familjer som gärna vill lära sig teckenspråk men inte får den hjälp de behöver.

Jag tycker det är tråkigt eller ska jag säga sorgligt att det är så och man funderar mycket på om man ska forska om hur dagens hemvägledning fungerar och hur man ska göra det bättre som det var förr. Det är svårt men det är viktigt att man ska träffa dessa personer som jobbar med det och försöka förklara hur viktigt det är att familjer med barn som är döv, hörselskadad eller har CI ska få en bra vägledning för med en bra vägledning skapar det mindre oro och med en bra vägledning skapar det också trygghet i familjen.

Jag minns att en deltagare på min föreläsning sa:

Addiswa är vår ambassadör - en ambassadör som vet vad hon pratar om och att hon är CI opererad och betonar hur viktigt det är med teckenspråket, ja det är vad vi i dövrörelsen behöver.

Ambassadör låter fint men jag vill mer vara som en förebild för många - att barn med CI och föräldrar får träffa någon som jag för att tala ur från mitt hjärta vad jag tycker och tänker.

Efter dagens arbete kom man hem med olika känslor som det här:



Vad gör man åt det här med att få hög telefonräkning??

Förra räkningen var högre och jag talade till rätta med flickorna om hur viktigt det är att inte ringa till mobilsamtal i timmar!!!!

Men nä det har nog inte hjälpt och nu har jag försökt få dom att förstå att det är onödigt  menar pi ONÖDIGT att ringa till mobiltelefoner när deras vänner har hemtelefon och att det är billigare att ringa på det sättet.

Funkar det inte efter nästa räkning är det väl enda valet att spärra mobilsamtal!!!..

/Det är tuff att vara en tonårsmamma

För några dagar sen knackade det på vår dörr och min tös Tina öppnade dörren.

Det var en pojke som ville ha pengar och Tina kom till mig med stort frågetecken och sa

Det är en pojke utanför som frågar om vi har pengar så vad ska jag säga?

Jag var funderingsam och tänkte på mina pojkar



Anledning att jag gjorde det var för att det är så mycket som har förändrat i vårt samhälle. Jag sa till Tina att inte ge något och sen frågade pojken om han kunde få glass men sa nej igen

Var jag taskig? eller?

Det jag menar är att det är otroligt att föräldrar kan utnyttja sina barn att de ska tigga pengar eller jobba hårt för att slita och att familjen ska få ihop pengar.  Jag ska inte stämpla alla invandrare som gör så och det gör de självklart inte men det finns några eller fler som gör så.

Jag har sett barn i unga åldrar som sliter och cyklar så med reklamtidningar bakom sig

Jag har sett barn som ger ut rosor och ser så oskyldiga ut och när folk ler och tar emot en ros så sträcker de vips en lapp där det står någonting sorgligt och att rosen kostar 20kr

Jag har sett barn tigga på vissa ställen

Jag måste samtidigt lära mig att inte döma någon för jag har ingen aning om varför de gör så och varför föräldrar säger till barnen vad de ska göra. Vi bor i Sverige och det är tråkigt att sånt förekommer och att barn är målet till att många familjer gör så mot dem.

Många av oss är så bra på att döma när något vi tycker är fel, men det vi måste lära oss är att förstå varandra och förstå varför det är så. Jag tänker på det som Björn Holm skrev:


" Det finns ett enda sätt att förstå en kultur och det är att leva som den, flytta in i den, lära sig språket och sederna. Förståelsen kommer senare och har inga ord, för samma ögonblick som man begriper hur det fungerar försvinner behovet till förklaringar "

~~* Björn Holm *~~