Kommer vi verkligen att känna oss delaktiga i samhället?

Sitter och funderar mycket över dagens samhälle. Överallt kan vi se, läsa, höra olika berättelser om hur funktionshindrande personer behandlas i samhälle. Blir vi fullt tillgängliga 2010??

I mina ögon tror jag knappast det för det är så mycket som behövs göras innan vi alla kan känna oss full delaktiga.


Häromdagen läste jag i dövas tidning en artikel om min kära vän Lars-Gunnar. Jag blev så upprörd att jag nästan skakade och ja jag skakade av förtvivlan och oro att det finns fortfarande okunniga personer därute som kan kränka ner personer så hemskt som Lars-Gunnar fick uppleva.


Det är otroligt att det är 2009 idag och att vi fortfarande får uppleva och höra saker som kan vara hemska. Jag vet vad jag pratar om för jag har upplevt det själv, blivit utkastad från tåget pga. att konduktören trodde jag var fullt hörande och försökte lura till med mitt intyg jag hade för att visa att jag hade rätt till pensionär rabatt till min tågbiljett. Han hade en avskyvärd attityd att jag polisanmälde honom för kränkande behandling.


Lars-Gunnar som är en fantastik person och en personlig vän till mig kom med sina elever till tingsrätten och som ni alla vet så får man komma till rättegång och titta på olika förhandlingar som är öppet för alla åhörare. Eleverna läser till tolk och i deras utbildning är det viktigt att de får en del av kunskap om hur en rättegång fungerar för framtida bruk när de blir tolkar.


I en rättegång som de lyssnade på så fanns det en tolk som tolkade åt Lars-Gunnar och den slutade absurt av en idiot till domare som sa:


Sluta vifta med händerna - och domaren avbröt förhandlingen och stämningen blev inte alls bra. Resten av rättegången fick de sitta i bänkraderna så att det inte skulle störa de andra. Efter rättegången försökte Tolkarna förklara att Lars-Gunnar har rätt att få tolk och bli förstådd på sitt språk, men trots det så ville inte domaren lyssna. Domaren sa att vi döva måste acceptera att vi döva inte kan delta fullt ut som andra i samhället.


Nu har Lars-Gunnar JO anmält till handikappombudsmannen och till diskrimineringsombudsmannen för han kände sig helt kränkt och det är ju helt klart att så här får det inte vara så jag hoppas innerligen att den här domaren får något så att han får smaka på sin egen medicin.


En reporter från dövas tidning försökte intervjua domaren som sa till och med ordet dövstum och ja han sa mycket mer som gjorde mig så upprörd att man verkligen undrar om vi någonsin kommer att känna oss delaktiga - Det är år 2009 och 9 månader kvar till 2010!!!

  

Hittade ett citat som domaren nog bör känna till:


Teckenspråk är den ädlaste gåva som Gud har gett döva

                                           * George Verditz 1913*



Vi med funktionshinder borde göra det här:

För hur många därute behöver vår hjälp??


Härlig besök..

I går fredag fick vi härlig besök av familjen Lindroth från Malmö som snart blir Örebroare.

Innan de kom så tjatade Colin och Yannick hela tiden och undrade när Albin kommer och att de längtar otroligt efter honom.

När de sågs såg man hur killarna sken som solen och det var bara så härligt att se och direkt
lekte dom och hade superskoj tillsammans.

Jag fick min härliga stund med Pepo och Johan och det var bara så härligt att få besök för det
är så sällan någon kommer och hälsar på. Vi hade väldigt mycket att prata om som alltid och
jag längtar max tills de flyttar till Örebro.

Jag ch mina grabbar räknar dagarna tills de blir Örebroare och vi ropar/tecknar stort på/till familjen Lindroth med glädje:  VÄLKOMMEN TILL ÖREBRO


Som vanligt glömde jag att ta bilder på killarna, men här är en bild när vi hälsade på Albin och hans familj i Oktober.


Bilden togs från min dåliga mobilkamera men man ser 3 härliga killar  smile!

Glad nyhet...

Jag vet hur viktigt det är för döva/hsk/CI  och ja alla teckenspråkiga  att träffas och umgås. En träffpunkt är för många en trygghet och när Dövas Förening i Örebro Län och kommun stängde sin verksamhet i december så var många oroliga. Det tog hårt på många att vår lokal försvann men här kommer en stor GLAD NYHET



Vi har fatt lokal pa Anstagatan 5  i Orebro. Vi hyr av Teckenbro Media AB och det ar en fin lokal som ska renoveras och bli till en trevlig stalle for alla.

Vi kommer att oppna lokalen i samband med Visuel Filmgala

Jag tillsammans med styrelsen halsar er alla valkomna och nu har ni nagonstans att ga och kanna er trygga igen.

/Addiswa

Kollar lite...

Kollar runt lite på nätet efter någon snygg bild eller logo till Dövas Dag i Örebro. Som många av er vet så kommer vi Örebroarna att vara värd för Dövas Dag och jag är huvudansvarig med en toppen arbetsgrupp som kommer jobba tillsammans med mig. Vi är medvetna att många där ute undrar och väntar på att få information om Dövas Dag och så småningom kommer information lovar jag er.

Gillar Falkenbergs logo som de gjorde när de hade Dövas Dag visst är den fin:



Så nu letar jag efter någn bra bild eller finns det någon där ute som vill göra en fin logo till Dövas Dag 2009?

Om intresse finns så maila till mig och skicka gärna er bild: addiswa.stenstrom@sdrf.se

blir mer än glad om det kommer några bidrag så hör av er!

/Addiswa

Grattis Victoria och Daniel



Grattis till Daniel Westling och Victoria Bernadotte till er stora dag den 24 februari 2009

Jag onskar er all lycka

/Addie

Det märks...

Att jag börjat jobba och är lite upptagen igen, men jag kommer skriva så fort jag har tid. Får önska er en skön dag och njut av att äta en god   för det är fettisdag idag.

/Addiswa

Det påminner mig och jag tänker på Thor och hans mamma

Jag fick det här mailet från min kusin Nina som bor i USA och jag läste om det i tidningen och blev tagen. Det påminner mig om den dagen då jag var så nära så nära att förlora min Channie och hon var bara lite över ett år. Vi bodde i USA och hon blev faktiskt kidnappad och försvann så fort och jag och flera letade förtvivlat efter henne på shoppningscentret och den stunden var obeskrivligt för mig och en hemskt mardröm som en mamma kan uppleva. I sista sekund lyckades en kompis till mig att hitta Channie med en kvinna som var på väg mot bilen. Om ni vill veta detaljer hur det hände så kan jag berätta det i min blogg.

Tänk er att varje dag försvinner tusentals barn i USA och ja ett barn försvinner var 5:e minut och det är hemskt och varje gång jag läser om barn som försvinner så blir man ledsen och lider med familjen. Jag fick mail om Thor och översatte det på svenska från engelska och jag hoppas ni för det här vidare så att Thor kan få komma hem till sin mamma.

HJÄLP OSS HITTA THOR!



På Alla hjärtans dag, en liten svensk-taiwanesisk pojke blev kidnappad av sin far. Fadern, Andrew Wang i Los Angeles äger http://www.k2techconsulting.com/ hade sitt första oövervakade hembesök med sin son. Wang som tidigare har misshandlat Thors mamma hade i normalt fall inte fått träffa Thor utan tillsyn. Efter skilsmässan och en tuff vårdnadstvist fick Thors mamma Mia ensam vårdnad och hade rätt att få ta med sin son och flytta hem till Sverige. När domen kom hade Wang sin son och kom aldrig tillbaka för att lämna Thor till Mia.

Thor är 1 år gammal och han ammas fortfarande.

Mia är en ung mamma som ensam är i USA. Hon kunde ha tagit hem Thor till Sverige för länge sedan, men Mia ville gå igenom reglerna och rätten till att Thor får möjlighet att träffa sin far och att hon hade rätten att åka till USA då och då för Thors skull och för att pappan skulle få träffa sin son. Hon ville försäkra sig att hon följde lagen innan hon flyttar hem till Sverige.


Vi behöver få information om THOR så vi går därför ut i media för att hitta honom.

Kan du hjälpa oss? Känner du någon som arbetar inom media, lokalt eller nationellt om sprid denna information om Thor och hans historia.


Någon därute måste ha sett Andrew tillsammans med sin son Thor så sprid gärna detta vidare, skicka email och skriv på er blogg och hjälp oss hitta Thor.  





ANDREW Wang, är 32 år gammal. Hans föräldrar är vietnamesiska. Wang kommer från Taiwan.

Han kör en silver färgad Volkswagen med Kalifornien nummerplåtsskydd 5KLF201.

Om någon av er sett Andrew snälla ring till LAPD på 911 eller telefonjour för kidnappade barn i USA, 1-800-DE-FÖRLUST.

För mer info besök http://caluas.blogspot.com/ 

 
Vidarebefordra det här till alla du känner och sätt i bilderna på din blogg, på din Facebook och  HJÄLP OSS SÅ ATT THOR KOMMER HEM TILL SIN MAMMA


Fin dag...

Fin dag att gå till affären med barna min. Tyvärr hade inte Lagerhaus öppnat än men man såg alla grejjerna och jag kommer definitivt dit snart igen. Den öppnas i slutet av veckan så om jag har tid till nästa helg så åker jag dit och spanar lite och ja JAG har längtat så mkt att en sådan affär ska öppnas i Örebro.

Nu ska jag ta det lugnt och koppla av och imorgon är det arbete som gäller och jag tycker faktiskt det ska bli skönt att få jobba igen efter en lång tid.

Ha en fin afton ni mina bloggläsare..

Myshelg...

Nu känns det skönt att mina ungar är helt friska och gladare trots att sportlovsveckan blev förstört för deras del.

I går lördag hade vi myskväll med

  att äta gott och se  och grattis till Molly och EMD

Idag söndag behöver vi komma ut lite och speciellt flickorna behöver komma ut och andas och få frisk luft eftersom de varit inne en he vecka.

Vi har bestämt att vi ska besöka

 Mariebergskopcentrum och jag hoppas innerligen att de har¨oppnat


En av min favorit affär och jag lovar att ni som bor i Orebro kommer älska affären. Det sägs att den öppnas nu i feb

Sen blir det nog en sväng till   och spanar lite där sá det gäller  att hálla i plánboken.

/Addiswa

Hittade några roliga bilder på Tina och mig

Gick igenom några CD bilder som jag har hemma och hittade några roliga bilder på Tina och mig. Vi var på väg till Stockholm där Tina skulle fotograferas då Hennes o Mauriz kontaktade henne för att ta bilder till en katalog som vi tyvärr inte sett trots att några fler har sett henne..

Men här kommer härliga bilder på mor och dotter


Här plåtas vi av storsyrran Channie - le mot kameran


Nu ska vi vara allvarliga men jag kunde inte vara det förutom Tina men...


Ok ¨men vi ska ju vara allvarliga trots det kämpar ju Tina mot skrattet och jag ler men ändå...




Tina och hennes söta leende och trots allt ler jag med vi kan helt enkelt inte vara allvarliga sååååå



Antigen var det något som Channie gjorde att vi gapskrattade men visst är bilden härlig på mor och dotter


På bio...

Gick på bio med A och T och tittade på



Innan ville man gäna se en film med Leo DiCaprio och Kate Winslet men de visade inte den en lördag kväll!! Så A och T o jag funderade lite vad vi skulle se istället och bestämde att se The Wrestler trots att jag inte är en sån som kollar sådana filmer. Innan filmen så gick vi och fikade och det var jätte mysig så tack A och T för fikastunden.

Vi kollade på The Wrestler och jag tyckte att filmen var faktiskt bra så jag rekommenderar er som inte sett den.

Tack ännu A och T för en fin filmkväll och att gå på bio med er gör jag gärna om igen.

/Addiswa

Underbart..



Det bäst jag vet är att få tillbringa mina stunder med mamma och pappa ty jag älskr dem högt.


Vi hade en fin och härlig dag tillsammns och för varje timme vi tillbringr ihop är helt enkelt dyrbar
för mig.


Pojkarn njöt av att få svara hos mormor och morfar och och prata och gossa och skratta som de ofta gör. Det är bara så härligt tt se.


/Addie

coolt att man kan blogga på tåget...



Sitter på tåget och har min bärbara dator och bloggar och jag tycker faktiskt det är coolt att man kan göra det. Mittemot sitter Nick och äter sin godis och dricker sin Coca Cola.

Jag trodde nästan vi skulle missa tåget för Nick ville köpa nåt på pressbyrån när jag köpte min kaffe. Jag sa nej eftersom han har leksaker med sig och det är onödgt att köpa något dyrt. Visst Lilleman blev sur och där stod han med händerna  i kors.

A: "Vi måste gå nu Nick för tåget åker snart"


N: " Nee jag vill inte för du vill inte köpa pokermon kort till mig"


A: " Du har ju så många hemma och dessutom är 2 st pokermon kort inte så billigt här. Men snälla nu ska vi skynda på oss lite"


N: " Nee jag står här tills du köper den"


Jag går till Nick och han går runt  och sen börjar han springa iväg så fort jag närmar mig honom och så fortsätter det en stund. Tanterna som jobbar i kiosken tittar lidande på mig medan jag försöker fånga Nick med en väska och kaffe kopp i handen, ni kan ju förställa er hur det såg ut: en mamma som jagar sin son!!!

A: " Nick nu är det inte roligt, vi missar tåget och nu tycker jag du är lite barnslig så här behöver du inte göra"


N: " men jag vill ju ha pokermon snälla köp den"


A: "Nix jag köper den inte, men skynda dig tåget åker när som helst nu"



Visst jag är i en kioskaffär och ibland måste man skita i vad omgivningen tycker om en springande mamma och son som springer runt och runt igen, men nu blev jag förbannad och tog tag i Lilleman och ja jag drog iväg honom och samtidigt skällde ut honom.  Säkert hörde hela folket det inne i väntesalen men so what.

Vi var tvugna att springa som ottan och precis när vi gick in till tåget så stängde dörrarna och minuter senare åkte den.

Tog ett allvar snack med Lilleman, men vad gör man så är det ju att vara små barn föräldrer. Man vet aldrig vad som händer med småungar som har sina egna regler.

/Springmamman

Jippiee



Nick har tagit sin medicin och förklarat sig frisk från att smitta andra. Jag bestämde nu snabbt att Nick och jag åker till Motala och träffar Colin som vi inte träffat på 2 veckor. Saknar honom så mycket och sen åker vi och hälsar på mormor och morfar. Behöver komma ut från Örebro och andas ut lite och bara koppla av samt krafterna behöver jag ju när man ska börja jobba nästa vecka.

/Miss Addiswa

Så är det att bo i Örebro...



Sitter här och funderar lite över ordet vänskap. Säkert är det många som funderar över vad vänskap betyder för en.


 Jag vet att vänner kommer och går på livets stig, dit jag vandrar


Som ung hade jag otroligt många vänner och vi hade skoj och gjorde saker som vi unga gör. Sen ju äldre man blir och följer sin stig, träffar en och barnen kommer, sen alla krav vi har på oss själva och prioritera det som är viktigt i vårt liv.


I dag har jag  få vänner och det räcker - de vänner jag beskriver som min VÄN, jag vet var jag har dom och hur ska jag beskriva de få vänner jag har?


Mina bästa väninnor?, en kär och god vän?, just en vän?  Äsch att definiera ordet vän kanske inte är så lika viktigt för de få vänner jag har för de vet att jag bryr och tycker om dem och jag är glad att de är en del av mitt liv.


Ibland kan det vara svårt som sagt att se vad ordet vän kan betyda för en.


En yttlig vän? En bekant som vän? En vän man träffas då och då? eller hmmm?


Jag bor i Örebro och i ärlighetens namn tycker jag att det är inte en lätt stad att bo i. Visst ska jag vara glad över att jag har jobb, att barnen mår bra och att jag kanske träffar en eller två goda vänner när tid finns.


Det är många som jag ser en grupp av personer som är helt slutna och de har svårt att välkomna en för att då och då träffa och umgås som man kanske vill vara med att göra saker som är roligt. Visst det är deras val, men det som stör mig är att det finns personer som knappas träffar varandra men ändå alltid skickar sms och gör olika saker tillsammans, som t.ex åka och bada, eller gå på bio, eller göra något kul med barnen.


EN vän skickar då och då mail till mig och frågar och jag blir glad när man blir frågad. Visst ni kanske tycker jag ska skicka till dessa personer och föreslå något kul, men hur lätt är det att göra det när man ofta kännt sig helt utfryst från att vara med, jag tycker det är SVÅRT för jag har aldrig kännt mig välkommen på något sätt. Det snackas ju om att så är det sociala livet i Örebro för speciellt många som bott så många år i Örebro och har svårt att välkomna en som flyttat just till deras stad.


Jag har två små pojkar i den ålder som många av de yttliga vänner jag har i ungefär samma ålder (pojkar och flickor). Mina pojkar träffar dem knappast, men gjorde det förr på babycafe och kalas man blev bjudna till och visst är det naturligt att ju större man blir så går man olika vägar och barnen har sina egna val att bjuda vänner från dagis och det är ju naturligt.


Men ordet vänskap eller ska jag kalla det för yttlig vänskap jag har med många fler? Luften är så kall och jag vet nu var jag har dessa personer i tanke. De ses och skickar sms till varandra och ser till att barnen har kul tillsammans i några timmar och pojkarna mina de är knappast med eller rättare sagt aldrig med och visst jag ska inte klaga eller ska jag? Nä jag ska nog tänka att det är ju så Örebroarna är. ( Inte alla örebroare utan jag riktar mig mot den gruppen döva, hörselskadade och hörande yttliga vänner man har och känner)


Nu...

Nu har jag klippt mig och det har jag gjort helt själv. Jag minns faktiskt inte när jag klippte mig senast hos en frisör och det måste ha varit då jag bodde i USA  eller kanske det var i Stockholm hos afrofrisören.

Jag har kännt mig hängig, trött och inte orkat bry om mig själv och jag kände att nu behöver jag puffa upp mig lite och se lite piggare ut som mamma.

I dag har jag gjort följande:

Möte med dövas dags arbetsgrupp


Bokat lokal till dövas dag


kontaktat kommunen for bokning av en sporthall


Ringt runt for att söka viktiga folk inför dövas dag.


Det var skönt att få komma ut lite i det fria och åtminstone ha andra tankar än sjuka barn hemma.

Ser jag piggare ut eller? Bilden är inte det bästa pga min kassa webcam..



/Addiswa


Är det...

Är det fel att säga till Lilleman Nick att han får 100 kronor av mig efter 10 dagars behandling med sin medicin?

10 kr för varje dag får han för 2 gånger om dagen.

Jag vet det är lite fult att muta barn med pengar men i vissa fall måste man väl få göra det?


Nick har ända sen han föddes kämpat mot sin hälsa, som liten hade han stora problem och i skåpet hade han full med massa olika salvor, mediciner, plåster, bandage på grund av att han hade problem med magen, problem med eksem, ja gud vet vad jobbigt det var att kämpa för att han skulle ska må bra.

I dag slipper han att ta mediciner men har lite olika typer salvor kvar att ta då och då när hans eksem dyker upp.

Medicinen har satt sina spår hos honom för redan som liten avskydde han allt som har med medicin att göra och det var kämpigt för jag ville ju att han ska må bra och ja Lilleman han var jätte stark.

Men nu är det viktigt att han tar sin medicin det är viktigt att han blir frisk och jag fick förhandla med honom länge och som envis som han var så sa jag att han får 100 kronor om han tar sin medicin och visst han sa först nej för att han helt enkelt vägrade så fort han såg flaskan som han måste ta två gånger om dagen.


Men efter många om och men så var det ok för storsyrran Tina sa något som fick honom att ta sin medicin

Vad hon sa vet jag inte och vill inte veta

Är bara glad att han åtminstone tar medicinen och fort blir frisk.


/Mutbloggaren Addiswa


Bloggar när tid finns..

Just nu är det rena rama sjukstugan hemma hos mig. Varit hos doktorn med Nick som säger att han har feber, tusen små krypt i halsen och att penicillin ska han ha omgående.

Flickorna ligger i hög feber och ont i halsen och tydligen är de smittad av lilleman Nick så även de måste ta penicillin.

Tar det lugnt och koncentrerar mig på barnen så att alla blir friska innan veckan är slut.

Ha det gött

/Addie

Nick sjuk och svaret blev...

Nick har varit sjuk en hel vecka och trots att han är pigg så tyckte jag ändå att det inte stämde nåt med honom. Hans kropp kändes som sand, hans eksem förvärrades och hans händer börjar få problem med att huden började lossna.

Ringde till sjukvårdsupplysningen och där fick jag svaret:



Han hade fått det och nu måste han behandlas med pencillin och kan inte leka med andra barn förän han är fri från smittan.

Det är sportlov och jag vill njuta av med Nick men det blir en vecka till att vårda honom för det tar ca en vecka tills han blir riktig frisk.

Att åka


´
Far jag vänta med..

/Rena rama sjukstugan hos mig - Addie

Sportlov...



I morgonb är det sportlov och det gäller att koppla av och ta det lugnt. Jag är glad att vi har sno och jag ska se till att aka pulka med grabbarna.

Jag ska även forsoka kasta bort lite grejjer som vi inte behover hemma och aven forsoka koppla av. Har en mote i veckan och resten bara vara med barna mina.


/Addie


A valentine day to you & Happy Birthday Irene




Jag vill onska eder alla en riktig fin Alla Hjärtans dag, ni mina kära vänner , ni som är kära, till min älskade familj, till släkten och alla bloggläsare.

Solen skiner stálande och det är sa härligt att se.

Jag borjade dagen med att gora Amerikanska pannkakor med äggrora och bacon - en härlig frukost som vi gor ibland till barnens glädje.

Sen är det en speciell vän som fyller år och jag gjorde världens tabbe, men se pa min harliga van och hennes sota dottrar:



Min kära och bästa väninna, visst är hon en härlig kvinna pa 40 bast. Hon är en underbar mor, en fästmo till en härlig man, en bra van som betyder mycket for mig. 

Lilla jag gjorde världens tabbe och skickade sms till henne:

GRATTIS MIN KÄRA IRENE PÁ 400 ÁRSDAGEN. Tusen hjärtor i rosor vill klanen Stenstrom sända  till en underbar kvinna pá sin dag och alla härtans dag. 
                                                                                          Kram Addie & Co

Efter en stund svarade hon pa sms:

Herregud 400 ar hick!   Tack sotnosar ni är underbara!

Typiskt lilla mig som gor bort mig och det är ganska vanligt att jag gor det. Men tack och lov att Irene forstod ända.

Grattis åter pa din stora dag - jag onskade sa att jag var och firare dig, men nar vi ses så kommer jag att gora nagot fin for dig.

/ Ha en riktig fin dag ni alla och ta väl hand om varandra

Ms Valentina Addiswa

Boken Gömda... En sann historia eller??




Först och främst beundrar jag Mia Eriksson att hon nu träde fram och visade sig själv och att hon tog modet att berätta vad som egentligen hände med hennes historia. Men var det nödvändigt för henne att göra det? Läs artikeln på aftonbladet eller köp Aftonbladet för där står det så mycket mer om Mia.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4398864.ab

Jag är en av de som beundrar och tycker om Liza Marklunds böcker och jag minns att jag satt som fastklistrad framför alla böckerna om Mia och hennes liv, Gömda, Asyl och Mias hemligheter. Jag minns att jag grät också på vissa händelser man läste i boken och det måste ha varit tufft för Mia och Marklund att arbeta tillsammans för att göra en bra bok.


När jag läste alla rubiker om att boken inte var sann så kände jag en besvikelse inom mig, men samtidigt försöker jag förstå vad Monica Antonsson egentligen ville. Jag hade och har fortfarande många frågor och även funderingar kring det här cirkuset som höll på så mycket i media strax innan jul.


Jag måste erkänna att jag känner i luftens anda att det handlar också mycket om avundsjuka, det är något som inte stämmer mellan Antonsson och Marklund. Vi Svenskar är ju så bra på att trycka ner en som gör framgång för i vår lilla Sverige är det absolut förbjudet i mina ögon att göra framgång. När någon gör nåt bra så finns det alltid en som gäna vill dra ner en - jag kallar det för  "The Crab Theory".


Jag minns att jag häpnade över all kritik som Lisa Marklund fick i media det var knappast någon som stod på hennes sida och jag tycker det var löjeväckande att man ska definera ordet om boken Gömda att man ska skriva "Baserad på en sann historia". Jag kan tänka mig att Monica Antonsson för den stunden njöt av all kritik Liza fick för jag förstår fortfarande inte varför det tog så många år för Antonsson att skriva en motsatt bok och säga att allt om Mia var ett ljögn.


Mias familj trädde fram lika så som Mia gör nu och jag tycker det är synd om familjen och Mia för det var ju inte nödvändigt att de måste försvara sig själva efter allt det som hänt. Så jag vill ge ett eloge till familjen och till Mia trots allt och jag tror fortfarande på Liza Marklund för hon är trots allt en bra författare på många sätt.


Det är upp till er vad ni tycker om boken Gömda och Liza Marklund, men det skulle vara intressant att höra era åsikter.


/Supporter bloggaren Addie




'


Visst är det vackert med så mycket snö..


Bild: Addiswa


Bild: Addiswa

For nagra dagar sen snoade det otroligt mycket och vilket vacker syn man fick se ute fran fonstret. Jag gick ut och tog bilder och det var helt fantastiskt. Man skiner upp som solen och kanner sig gladare och jag hoppas innerligen att snonen haller sa lange det gar. Vecka 8 har vi sportlov och da vill jag helt enkel vara barnslig och aka pulka med pojkarna.

Crossin my fingers really hard sa att snonen finns kvar.

bloggaren mamma med barnasinne

Hur Tina slutade med nappen...

                               

Tidigare skrev jag om Channies första samtal med mormor och nu tänker jag berätta om Athina och hur hon slutade med napp som hon var så beroende av.

När vi åkte till USA en sommar så var Tina ca 3 år och vi stannade i USA i nästan 2 månader och det gör vi alltid när hela familjen åker dit på besök. För er som inte vet så bor Channie och Athinas pappa i USA så det blir besök dit då och då. För flickorna blir det lite oftare än vad det blir för mig.

Den sommaren vi var där så var Athina fortfarande beroende av sin napp. En dag körde jag bil och flickorna satt som vanligt på sina barnstolar och jag körde på motorvägen och råkade se att Athina lyckades väva ner fönstret och vips så kastade hon sin napp och jag såg hur den studsade iväg. Tina tittade bakom länge och efter en stund så började hon gråta och jag frågade varför hon var ledsen och med sina söta små händer så tecknade hon

- mamma jag kastade ut nappen och den studsade iväg och nu har jag väntat länge på att den skulle studsa tillbaka till mig.
- men gumman den kommer inte tillbaka för du slängde ju ut nappen
- ja men den studsade iväg och den ska ju studsa tillbaka

Tina började gråta och jag gav henne en ny napp.

Några dagar senare så var vi hemma hos en vän som vi bodde hos. Jag satt o kollade på tv och tog det lugnt tills man fick höra en skrikande Tina från toaletten.  Jag fick rusa upp för att se vad som hänt och där stod Tina och grät framför toan och locket var uppe.

- Tina varför gråter du?

tårarna rann ner och hon försökte teckna till mig

- Jag la ner nappen och spolade och nappen åkte runt och runt tills den förvann till den där hålet och jag står och väntar och väntar på att nappen ska komma upp igen
- Tina lilla den kommer inte upp igen, den försvann för att du spolade ner den
- den snurrade ju hela tiden tills den försvann då ska den snurra upp igen
- gumman den har åkt iväg till ett ställde där det är omöjligt att hitta den


 I samma stund tänkte jag att nu får det vara nog för här har jag en tös som experimenterar vad som
händer  med napparna, först bilen och nu toan. Nu borde jag slå till och få henne att sluta använda napp


- Tina jag tror att dina nappar försvann för att du nog blivit en stor tös som klarar utan napp så vad säger du om att sluta använda napp?

Tina nickade med tårar som rann på kinderna och hon klarade faktiskt utan napp resten av dagarna och jag häpnade över det, men tack åtminstone att hon ville experimentera och det var väl nog det som gick så snabbt att hon kunde acceptera det så fort,


Dagens utmaning från JennyK och Moon




Jag har fått en rolig utmaning från dessa härliga bloggare: http://www.jennyk.blogg.se/ och http://www.moon.blogg.se/



Regler för utmaningen:
*Gå in i mappen "mina bilder"

*Gå till den sjätte mappen & välj den sjätte bilden i den aktuella mappen

*Lägg upp bilden på bloggen & skriv något om bilden

*Utmana sex personer & tala om för dem att de är utmanade.

För att följa reglerna är enkelt men det finns vissa bilder för mig som jag anser är privata så därför valde jag den som passar bäst och som jag tror att min stora tös inte har emot.

Men här är Channie tillsammans med en av sin bästa vän Pauline och på bilden kan man se hur kul de har ihop. Channie sov över hos Pauline förra helgen och som vi alla vet hur dagens tonåringar är så tar de en massa bilder på sig själva och jag kan se här på vår mapp med bilder att det fanns en massa bilder de tog. Men visst är bilden härlig.

Jag utmanar följande härliga blogg läsare:

1. www.rainred.blogg.se
2. www.pepo.blogg.se
3.www.anne-maj.blogg.se
4.www.tancasjoe.blogg.se
5.smilesmilesmile.blogg.se
6.www.minds.blogg.se

och jag utmanar även er allihopa som också vill vara med! Länka gärna hit så jag hittar till er utmaning


Ibland kan det vara....

Har man systrar hemma så får man räkna med att systrarna då och då vill leka med lillebröderna som "dockor". Här bjuder jag på söta bilder som Tina omvanlade lillebror Nick till en jätte söt liten tjej. Man kan ju faktiskt tro att det är en tjej på riktigt eller hur?

                                  

/Addie

När blir vi friska??



Det är dem tredje veckan nu som vi har en sjukling hemma. ¨Forst var det Colin sen Channie o jag och nu Yannick.

Det är tuffa tider nu när det är sa manga som ar sjuka och man vagar ju knappast ga ut for att bli drabbad igen.

Hemma med Nick ar jag och jag hoppas han frisknar till snart och jag ar faktiskt inte sa van att se honom sa sjuk som han är..

/Addie


Piteå del 2

De senaste dagarna har det varit en sjukstuga hemma hoss oss så därför har man inte orkat blogga.

Men här bjuder jag nya bilder från vår härliga resa upp till Piteå de sista dagarna inför nyåret. Bilder säger ju mer än tusen ord.


Colin och Athina


Colin hjälper Emmy att städa stallet


Ska ta en ridtur med Colin


Colin med Target


Colin ridit klart och ska ta Target ut till hästhagen. Colin har sagt att han ska ha hästar när han blir stor.


Hästarna be¨behover vatten sa det galler att hjalpa till och se till det..


Colin som funderar och drommer sig bort  - hästar och skoter det ska jag ha och att bo pa landet..


Athina, Emmy och Colin

Härliga bilder eller hur??


Sökte till Colin

I år fyller Colin 6 och det är det år när han ska börja i skolan i höst.  Vi bor i Brickebacken och det är inte så lätt att söka bra skolor just runt brickebacken förutom:



Jag har hort att det är jätte svart att komma in éftersom skolan ar popular och att manga barn star i ko for att komma in.
Viktoriaskolan har musik som profil och Colin vill sa garna folja sina systrars spar.

Tyvarr fick vi svar idag att han inte kom och att det ar 48 barn som star i ko for att fa komma in. Trakigt tycker jag men vad ska man gora.. Vi har iallafall tur att vi far valja skola for vara barn for det fick man ju inte forut, sa nu maste jag fundera pa vilken skola han ska ga for det blir iallafall inte Brickebackenskola for hans del.

Addie


Kock eller Rockare!

Colin har sagt att när han blir stor ska han bli:



Kock och göra god mat som ingen annan kan

Eller



Bli en rocksångare och sjunga många häftiga låtar.  Han har sagt att han måste träna mycket med att kunna spela olika instruments och även sjunga bra för han vill liksom sina systrar gå på Karl Johansskola där de har musik som profil i deras utbildning.

Det ska bli spännande att se vad framtiden visar för min härliga grabb

Att bli kock eller rocksångare... Vad tror ni mina bloggläsare vad han blir?

/Addie

Tyvarr..

Channie gick inte vidare for att fa vara med i Berts Bravader, men jag ar valdigt stolt over henne. Channie ar en blyg och osaker tjej och jag blev sa forvannad nar hon ville testa och se om hon lyckas komma med eller inte. Hon sa att det var jatte kul och en ny erfarenhet for henne och ar inte ledsen att hon lyckades och det ar for att hon vagade testa och visa och sjunga vilket hon inte vagade sa mycket forut.


/Addie

RSS 2.0