Addiswa

Visst är den här killen söt?? Bert som man har sett på tv och enligt flickorna är det en av deras favorit serieprogram.
De har till och med en hel del DVD filmer om honom.


Beträffande Bert sa ska Orebro teaterforening arrangera Berts Bravader som ar en musikal forstalllning och det kommer att ske 38  forstallningar i sommar. Channie har sokt den och blev kallad till audition som sker i dag den 31 januari. Kommer att halla mina tummar och tar sa att hon lyckas fa en plats och for den mojligheten att showa hela sommaren och det ar ju det hon alskar att gora.

Lycka till Channie och jag hoppas det gar vagen for dig

Mamma

     1. Sätt loggan på din blogg.
     2. Länka till personen som utmärkelsen kom ifrån.
     3. Nominera minst 7 andra bloggar.
     4. Länka till dessa bloggar i din blogg.
     5. Lämna ett meddelande till personerna på deras bloggar

Jag minns som liten att mamma och pappa var väldig aktiva i olika organisationer och föreningar och jag minns tydligt att det ibland kom hem folk till oss. Jag har alltid sett upp till mina föräldrar och det är nog dem jag ska tacka för min ledarskap.

Jag var ung när jag blev aktiv i elevrådet, sen har jag hunnit med så mycket som jag minns med både positiva och dåliga framgång. Bland annat såg jag till att bilda ett gemensamt elevråd för specialskolorna och även elevråd för gymnasieskolorna för döva och hörselskadade. Jag tyckte då att det var viktigt med bra kontakt mellan skolor så att man kunde arbeta mot samma mål. I USA var jag aktiv i olika organisationer och blev både ordförande och vice ordförande med flera hundra och till mer än 1000 medlemmar och det var tuffa och roliga år, men också utvecklade jag min ledarskap ännu mer. Jag blev rätt snabbt aktiv i föreningar när jag kom hem till Sverige vilket ledde till att jag blev förbundsordförande för Sveriges Dövas Ungdomsförbund. Det var härliga år och intressanta år med motgång och framgång.

När det gäller politik har jag alltid varit Socialdemokrat och som ung var jag medlem hos SSU  ( Socialdemokraternas ungdomsförbund) och många gånger ville jag bli aktiv hos SSU, men jag var för feg eller osäker för att med min dövhet inte hade det möhjlighet att sätta min fot hos dem. Men trots det var jag en trogen medlem tills jag blev för gammal.

De senaste tiden har många av er sett att jag nu sitter med i Socialdemokraternas Teckenspråksförening och jag tycker det är ett spännande spår att följa. Vi har ca 25 medlemmar och hoppas att vi blir fler och fler. Vi bildade föreningen i November  08 och det är så mycket vi vill.  Jag vet inte riktigt om jag vill bli en politiker, men jag vill jobba och kämpa för saker och thing som gäller oss funktionshindrande. Det  är bra om döva, hörselskadade och CI sitter med i olika nämnd för att sen bevaka de beslut man tar upp och se till att man inte glömmer vår grupp.

I vår och höst ska jag ta olika kurser som kan utveckla mitt ledarskap som politiker sen kan jag se om det  verkligen är något för mig så jag tycker det ska bli spännande. I veckan hade vi möte och vi fick då träffa  Håkan Juholt  som kommer att ta över partisekreteraren Marita Ulvskog som ska börja med sitt arbete hos EU i Bryssel. Med glädjande fick vi veta att Mona Sahlin med Socialdemokraterna och olika distrikter är glada för att vi bildat en S-Förening och det har redan ryktas i hela landet om det vilket är kul tycker jag.

Det blir en ny och spännande väg för mig som sagt och jag kommer skriva lite om det då och då...

Samtal med blivande partisekreterare Hakan Juholt

Det här är min härliga dotter Athina som just blivit tonåring den 23 januari. Hon är en härlig tjej som vill så mycket.



GRATTIS ÄLSKADE ATHINA GENNET STENSTRÖM PÅ 13 ÅRSDAGEN


Hoppas dagen var fin och att du blev nöjd med alla presenter du fick och den mysiga kvällen vi firade dig.



/Kram tonårsmamman Addie

Jag tänker lite på hur fort tiden gått med stortösen Channie. I dagarna ska hon välja vilken linje hon ska gå på och hon är fortfarande osäker, men jag tror hon gör ett bra val.

Svårt tro hon är så stor och att det inte blir någon utvecklingssamtal med henne den här terminen.  Jag blickar tillbaka och minns många roliga minnen med tösen min, men det som jag minns bäst är den dagen då Channie pratade med mormor för första gången på telefon.

Jag och Channie bodde i USA och tösen var då nästan 2 år gammal. Hennes första språk är det Amerikanska Teckenspråket och Engelska och de första åren så var det alltid teckenspråk i hennes miljö. Hennes dagmamma var döv, jag min dåvarande man var döv och vi hade döva rumskamrater och det kom alltid folk hem till oss som var döva och hörselskadade. På Gallaudet var Channie ofta och fick leka med andra barn och i miljön vi vistades var det teckenspråket som stod först i centrum, så Channie visste nog lite för lite om hörandes värld.

En dag faxade min mor från Sverige och ville komma överens om att få prata med Channie i telefon och jag tänkte det är ju bra ide så hon får bekanta sig med mormor och vi kom då överens att hon ringer en söndag eftermiddag. Väl på den dagen så ringde min mamma och jag höll på med middagen då så var lite stressad och tecknade till Channie.

-Channie it is grandma on the phone and she wants to talk with you

(Channie det är mormor I telefonen och hon vill prata med dig)

Jag gav telefonen till Channie och skyndade mig till köket för att fortsätta med middagen.  Plötsligt hörde jag mina rumskamrater och de gapskrattade och jag började undra varför. Jag gick för att kolla och där ligger de båda på golvet och höll på att skratta ihjäl sig och jag frågade

-What is wrong with you guys, why are you both laughing so hard?

(Vad är fel på er två och varför skrattar ni så mycket?)

-Look at Channie, she is so cute and the way she talks to the person on the phone

(titta på Channie och hon är så söt som pratar med personen så där)

Jag tittade med stor frågetecken på dom två för de låg bara och skrattade och det var verkligen svårt förstå dom på det sättet för de skrattade varje gång de försökte säga vad Channie gjorde.  Jag tittade frågande och sen kollade Channie som satt på golvet och jag fick nästan hjärtat upp till halsgropen men samtidigt ville jag skratta

Där satt Channie så fint och hon hade satt upp telefonluren så fint mot väggen, ja lurarna precis mot henne och  hon tecknade nämligen till mormor och där satt hon och tecknade till telefonen

- I played with Jacey and Tristan today and it was fun

(Jag lekte med Jacey och Tristan idag och det var roligt)

Jag tänkte himmel, det där svider riktigt i mammas plånbok nu och stackars mamma som sitter och undrar varför det är så tyst och varför Channie inte svarar eller åtminstone pratar i telefonen. Jag var tvungen att snabbt ta upp luren och säga

-mamma, Channie tecknade till dig så det var därför hon inte pratade. Vi får försöka en annan gång för det här var något nytt för Channie.  

La på luren

-Channie grandma can not see what you are saying to her you have to talk on the phone with her.

(Channie, mormor kan inte se vad du sager till henne för du måste prata med henne I telefon)

Channie tittade med stort frågetecken

-Talk to her? why can not grandma see me?, I have to sign to her

(prata till henne? Varför kan inte mormor se mig? Jag måste teckna till henne

-No Channie, grandma can not see you at all you have to use the phone to talk to her

(Nej Channie, mormor kan inte se dig alls och du måste prata med henne I telefonen)

Jag insåg efter den händelsen att Channie vistades sig för lite bland hörande och det ändrade jag på efteråt.

Men visst skrattar jag åt minnet och jag tyckte bara hon var så söt att hon klokt la luren mot sig och på väggen för att sen teckna till mormor.

Förra veckan var mina flickor på teckenspråksläger på Västanviks Folkhögskola i Leksand. Jag är glad att Birgittaskolan arrangerar sådana kurser för barn som har döva föräldrar eller barn som har döva syskon. Flickorna får vara på teckenspråksläger två gånger om året, en på sommaren och en på vintern.  På lägret får de ju träffa andra ungdomar som de kan identifiera sig med och se att de är inte annorlunda än sina kamrater de umgås med.

Töserna berättade ivrigt vad de lärde sig och de visade bland annat Happ, Paff, Hyff och andra tecken. Ni som är hörande kanske har svårt att förstå vad det betyder.

Happ- Har har gjort något

Paff - Åka iväg, ska sticka iväg

Hyff - Försäkerthetskull

Teckenspråket är helt olikt från det Svenska språket och det är sånt mina flickor lärde sig bland annat.

Channie tog upp om att hon tycker vi inte tecknar så mycket hemma och att hon vill vi ska teckna mycket mer än vad vi egentligen brukar göra. Sen tog flickorna upp om att några kursdeltagare tecknar lustigt och mycket med hemspråks tecken  och andra detagare tecknade så som om man kan tro att de är döva själva. De ville faktiskt bli lika bra de och undrade hur vissa kan lära sig så mycket som att de ser ut som de är döva.

Jag tog upp med flickorna om att barn som har döva föräldrar eller döva syskon lär sig  teckenspråk av det man har i familjehållandet. Det finns några döva föräldrar som är helt döva och tecknar som de gör, vissa använder rösten, andra gör det inte. Sen syskon som har en döv bror eller syster så avgör det ju också hur familjessituationen är som t.ex om föräldrarna tecknar eller om bara en mamma eller pappa tecknar, eller kanske syskonen som är hörande kanske är bättre på teckenspråk än föräldrarna, det är olika från familj till familj.

När det gäller vår vår familj så erkänner jag att vi inte tecknar hela tiden. Det viktigaste för min del är ju att vi förstår varandra bra och det har alltid varit så här hemma ända sen barnen var små. Jag har försökt ändra på det och försökt att teckna mycket mer och att inte använda rösten, men det resulterar bara att man kommer på rutan ett igen.

Vi är alla lika men så olika - det viktigaste är att man förstår varandra trots allt.

I dag fick man mail från en som gärna vill att jag kommer och föreläser om CI. Så här stod det i brevet

Hej,

Jag var på Västanviks Folkhögskola när du föreläste sommaren 2008. Jag har fått din e-mail adress från Gunilla Kolm rektor på skolan.


Den 11 och 12 maj i år kommer en konferens att vara i Stockholm där personer oavsett profession, som arbetar med döva och hörselskadade i Sverige att vara bjudna. Förra året var det cirka femtio-sextio deltagare.


Jag undrar om du har möjlighet att komma på konferensen och föreläsa?. Temat för konferensen kommer att vara
"CI-implantat utifrån olika synvinklar"


Jag skulle vilja veta om du har möjlighet och om du vill. Vi är inne i en grovplanering av konferensen och vill se vilka möjligheter som finns till att boka olika föreläsare.


Hans A
Psykolog
´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´

Jag tycker att det är roligt att man blir tillfrågad och det är alltid ett hendrande uppdrag. Självklart kommer jag att tacka ja att föreläsa och ser verkligen framemot det.

/Addie

Grabbarna mina är som tvillnigar som många av er vet. De har nu varit isär i två veckor och det har aldrig hänt tidigare.

I dag fredag 9/1 återförenades de och nu är de som fastklistrade och bara kramar och leker med varandra.

För min del har det varit sköna dagar att ha en pojke hemma och tagit min tid att koncentrera mig på Colin först och sen Yannick. Jag kan nu också se vem som är den vilde och vem som är lugn för det kunde man inte se tidigare.

Kommer definitivt att göra det här då och då för killarna behöver få komma ifrån varandra så oskiljaktiga som de är,

/Addie

Som ni vet är ju mina grabbar lite helvilda av sig när de är tillsammans. Nu har jag haft Colin ensam i en vecka och tog med honom upp till Piteå medan lilleman Yannick var hos sin pappa. I dag bytte vi killar och nu har jag Nick och Colin hos sin pappa.

Jag tror det är första gången de är borta så länge från varandra och det behövs. Nu ska jag bara spendera min tid med Yannick och vi göra något kul tillsammans och ser verkigen framemot att ha alla mina stunder med Nick.

Det har snöat i Örebro och då ska vi nog passa på att hitta en backe och åka pulka och vem vet om vi också tar en sväng till Gustavsvik och badar.



/Addie