Addiswa

Förra veckan skrev jag om mina KODA barn och hur andra Koda barn som har döva föräldrar har det. För några dagar sen hände det något som inte fick hända, men så händer det då och då hos KODA barn som har döva föräldrar.

Min tös Tina stormade in i köket där jag satt och lyssnade på musik, Tösen min såg ut så här:



Hon grät också och sa

- MAMMA JAG HAR SUTTIT UTANFÖR DÖRREN OCH BANKAT OCH SKRIKIT

- Ojdå har du?

- JA OCH VARFÖR KOLLAR DU INTE DIN MOBIL FÖR OCH HAR DU INTE DIN CI PÅ DIG??????

- Jag satt och lyssnade på musiken och tränar för att översätta på teckenspråk, men gumman förlåt mig.

-JAG HITTADE INTE NYCKELN OCH BANKADE OCH STOD UTANFÖR I 30 MINUTER OCH TILLSLUT HITTADE JAG MIN NYCKEL OCH DET VAR INGET ROLIGT ATT INGEN ÖPPNADE

- Förstår dig min älskade tös, det var inte meningen och jag var så koncentrerad på att lyssna på musiken och märkte inget

Det gjorde ont inom mig för tösen min grät otroligt mycket och man kunde se hur frusterad hon var och kände nog säkert i den stunden att det är inte kul att ha en mamma som inte alltid hör.



Ni kanske tänker att man har ju storsyrran Channie och lillebröderna hemma och de borde ju höra, men Channie var inte hemma och Colin och Nick låg och sov gott och vaknade inte av bankande ljud och de är ju vana vid att sova trots all ljud som förs omkring i hemmet.


Det är inte lätt att vara Koda barn i vissa situationer

/Addiswa