Älskar Nicks...
Jag älskar Nicks positiva attityd kring hans hälsa. Min lilleman är en liten överviktig kille som kämpar på att äta rätt och han säger ofta att han älskar mat men måste tänka på att äta mindre och se till att äta mer frukt och grönsaker.
Förra sommaren gick han upp i vikt i rasande fart från att vara en smal liten kille till att bli en stor och lite kraftig kille. Det gick verkligen fort och han börjat äta allt mer och ville ständigt ha mat. Jag oroade mig för hans hälsa och jag vet att det inte är roligt att vara överviktig. Hans större bröder var överviktiga som små och jag minns att de inte mådde så bra av det då de ibland blev mobbad eller att de ofta var tvugna att ha mjukbyxor för att de inte kunde ha jeans. Jag minns deras miner och jag minns när en av bröderna sa att det var jobbigt och inte så roligt.
Jag tänkte på Nick och jag ville göra det bästa för honom. Jag bestämde mig att ta kontakt med skolsyster för att diskutera om Nicks problem och jag blev glad att hon tog tag i det. Fick råd och tips på vad man kan göra och det var en tid då vi skulle följa det och sen komma på återbesök efter 3 månader för att se om Nick gått ner. Vi har varit på återbesök och tyvärr så hade han gått upp ännu mer i vikt och då bestämde vi att Nick får äta en portion på skolan, en macka till mellis och sen hemma även en portion och till frukost ska han undvika fil med socker eller så.
I början gnällde Nick över det, men idag är han en glad kille som gärna äter grönsaker, frukt och annat gott som är bra för honom. Han säger ofta att han äter det för att må bättre och för att minska sin vikt. Jag är glad att han är så positiv.
Det är allt för många barn som är överviktiga och det är inte alla som tas på allvar och det tycker jag är sorgligt.
Nick är min ögonsten precis som mina 3 andra barn och jag vill att alla ska må bra och känna att de är värdefulla och attman stöter på hinder på livets stig, men att som föräldrer vara där för dom och vägleda dom är otroligt viktigt för mig som mamma.
Ja, bra att du skrev det, så det finns läsare som känner igen det. Man brukar vara stolt över att barn äter bra, min dotter äter allt, hon äter mycket också. Så hon började gå upp i vikt och fick en söt, men stor rumpa. Vi kan inte diskutera vikt med henne för det finns tillräckligt med ätstörningar hos barn, ungdomar och även vuxna, så vi började styra mycket över maten, så att barnen inte märkte det. Hon äter fortfarande bra och mycket, men nu är det "rätt" mat. Min son är det helt tvärtomt. Vi försöker få honom äta mer för han är pinnsmal. Ja, skönt att du är öppen så man känner sig glad när man läser och känner igen. Stor kram på dig, Addie.
Det förvånar mig, att han accepterar och förstår vad saken gäller. Som du sa, det är inte ofta man ser det så hos barn. Fantastiskt! Och han som är DIN son. :)
