Addiswa

Nu har jag den här moderkänslan med seperationsångest

Det svider så i själen men livet är så och jag måste nog träna på det

Mina stora prinsessor Channie och Athina åker till USA imorgon (27 mars) för att  hälsa på sin pappa.

I årtal har jag följt med dem till staterna ända sedan de var små för att de ska träffa sin pappa som jag tycker är väldigt viktigt, men nu är flickorna så pass stora att det är dags att släppa taget och låta dem resa själva för att träffa sin far.

För mig är det en härlig känsla trots ångesten och hur det smärtar inombords. Är det så man känner när våra barn som bara är till "lån" och flyttar hemifrån en vacker dag?.

Jag har aldrig kännt så här, ja mor och dotter bandet mellan naveln det känns som det skär och man har ont i själen. Inte av glädje eller sorg, men att flickorna ska resa så långt långt bort från mig. Det här är väl en bra träning för mig på livets stig och så småning om lär jag nog att hantera det.  Jag kommer definitivt inte kunna sova imorgon kväll och vi har redan bestämt att vi ska chatta kl 4 på morgonen på onsdag för jag vill se hur de mår och att allt är väl med dem.

Resa hela 14 timmar - undrar hur jag mår...

Moderkänsla det är vad jag har nu  - haft det många gånger, men det här är helt något annat.

Ha en trevlig vår - solen skiner strålande med värme och blommorna tittar fram visst är det härligt.

Kram Addie