Addiswa

 

För en tid sedan satt jag och bläddrade i några tidningar som jag ofta brukar läsa. De tidningar jag brukar läsa är mama tidning, Family living, Na och några till. Jag hittar många intressanta artiklar som är läsvärda, men det finns också många som är helt värdelösa att läsa om.

Satt och funderade och tänkte att det finns inte många artiklar som skriver om funktionshindrande, jag menar  en döv mamma med fyra barn eller kanske en rullstoll bunden pappa med barn eller skriva om en familj vars en har en funktionshinder men kan leva ett normalt liv precis som alla andra. I mama tidning ser jag knappast det, eller i Vi föräldrar, Amelia och flera andra tidningar som vi ofta ser varje dag.

Jag har flera vänner som jag förundras och blir så imponerad av. Vännen Anne-Maj Magnström, har av oss många fått ögonen på att hon lever i ett underbart förhållande med sin man och tre vackra flickor  hon är en bra och en tillgång för oss många och för speciellt de som vet så lite om dövblinda. Anne-Maj ser möjligheterna istället för hindren och hur många av oss med funktionshinder gör och tänker som hon?. Läs hennes sida: www.anne-maj.se

Sedan har vi Johan Selin, Sveriges förste dövpräst som gjort det omöjliga och visat vägen att som döv klara sig att läsa till präst  tiden har gått fort och det var ett år sen han prästvidges i Härnösands Domkyrka och jag är glad att jag fick vittna om det och som döv känner jag stoltheten att Johan klarade det..

Inte bara de två utan det finns många med funktionshinder, hörande som döv, hörselskadad,CI, dövblind eller blind eller en som är rullstolbunden. Men hur mycket uppmärksamhet får de i samhället. Varför skriver inte mama tidning eller andra tidningar som läses av miljoner om den här viktiga gruppen. Vi stöter dagligen på folk som har så lite kunskap om oss och blir så osäkra när man möts, i affären, på möte, buss eller var vi än finns i samhället. Hur ska vi sprida ut det kunskapet som behövs så att vi ska känna oss delaktiga i samhället?.

Tidningar är inte alltid det som gör mig irriterad för vi kan ju inte alltid förlita oss på den, jag som döv mamma stöter ofta på problem som har med mig och mitt liv att göra med mina barn. Det kan vara från läkarbesök till utvecklingssamtal och till och med ute på stan. Folk blir ofta osäkra när de ser mig och att jag tecknar till mina barn. Trots att jag pratar bra och har CI så möter man ändå folk med olika attityder.

Förra veckan var jag på musikcafe för att lyssna på Tinas klass som sjöng och när det var paus så satt jag och tittade på alla mammor och pappor som pratade med varandra. Där stod jag ensam, ingen vågade gå fram till mig och till och med lärarna kom inte fram för att prata. Jag är medveten om att jag måste  att det alltid är JAG som ska ta steget och visa att jag inte är en utomjordning utan en vanlig människa som alla andra. Tala det kan jag och förstår man inte så är det papper och penna som gäller och det är inte så svårt, men det är ju kunskapen hos dessa som inte vet hur de ska hantera med en mamma som står där och inte alltid hör.

Vad jag vill komma fram till är att man önskar det fanns tidningar, information, ja mycket mer där man kan skriva om funktionshindrande personer och hur man ska bemöta dem på rätt sätt utan att vara osäkra. TV är ju också en viktig del för oss i samhället och man kan föra information via reklam, men det kostar ju en hel del pengar till det. Dags för mig att skriva i min blogg lite om oss med funktionshindrande  kanske börja intervjua och informera om att vi är alla och har lika värde oavsett hur vi ser ut och är. Låt oss känna oss delaktiga i samhället.

/Mamma till 4 barn som har CI  men inte är olik andra på grund av det.

Ser att jag inte har bloggat på ett tag. Det är så mycket annat som jag tycker är viktigare att göra, men önskade att jag har tid med min blogg, så får se om jag hinner med det när allt lugnar ner sig.

Det har varit mycket annat ivägen och jag längtar verkligen till sommaren och att min semester börjar.

Vi kommer vara hemma mycket i sommar och har inte riktigt bestämt än hur vi ska göra men lite har man planerat.

Vi ska tillbringa i Hörtingen - mina föräldrars sommarstuga - vår sommarstuga som vi brukar säga och barnen längtar. Några av mina vänner kommer och stannar i några dagar och det ska bli trevligt.

I början av sommaren ska Channie gå till skolan som alla flickor i årskurs 7 får i Närkes län och lära sig om teknik. Syftet med det är att locka flickor till teknik, ingenjör, dataprogram och ja mycket mer och jag tycker det är jätte bra,
Sen ska Channie på läger i Örebro och senare på musikläger mot slutet av sommaren.

Midsommar vet jag inte riktigt hur det blir i år. Vi brukar fira i Leksand men tror inte det blir i år har fått 3 inbjudan så måste bestämma mig snart.

Hoppas hinna med besök hos några vänner i Göteborg, men får se hur det blir för nu när vi vet att vi ska vara hemma i Sverige så är det baraatt planera i sista minuten.

En av min närmaste väninna C som bor i USA kommer på besök med sin familj och jag ska bland annat komma till deras dotter T's dop och det ska bli superskoj få se henne och få vara med henne lite i sommar.

Förutom det så har lite annat hänt här hemma vi har haft intensiva dagar och veckor.

Tina hade sin vårkonsert och musikcafe och det var toppen - är så glad att man kan hänga med och lyssna.
Channie hade kvällskonsert på skolan och det var lika toppen som Tinas.

Grabbarnas dagis hade drop in och kul få besöka  och fika och enligt fröken så var Colin så orolig att bullarna ska ta slut för att vi ska få smaka och han ville visa att han kan baka. Bra att få stanna lite på dagis och en av fröknarna frågade var Nick har lärt sig säga baby/babe för han säger just nu ofta till fröknarna:

Åh tack så mycket för maten my baby,  hey baby du är en cool babe  --- eehhh raggar replik eller??? kul liten grabb jag har!!..

Till sist så pluggar jag intensiv till körkortet och mina största supporter är mina flickor, mamma, kusin Lena och Tine  älskar er så mycket för utan er har jag inte den här motivationen..

Ha en fin helg!