Addiswa

Sitter och funderar mycket över dagens samhälle. Överallt kan vi se, läsa, höra olika berättelser om hur funktionshindrande personer behandlas i samhälle. Blir vi fullt tillgängliga 2010??

I mina ögon tror jag knappast det för det är så mycket som behövs göras innan vi alla kan känna oss full delaktiga.

Häromdagen läste jag i dövas tidning en artikel om min kära vän Lars-Gunnar. Jag blev så upprörd att jag nästan skakade och ja jag skakade av förtvivlan och oro att det finns fortfarande okunniga personer därute som kan kränka ner personer så hemskt som Lars-Gunnar fick uppleva.

Det är otroligt att det är 2009 idag och att vi fortfarande får uppleva och höra saker som kan vara hemska. Jag vet vad jag pratar om för jag har upplevt det själv, blivit utkastad från tåget pga. att konduktören trodde jag var fullt hörande och försökte lura till med mitt intyg jag hade för att visa att jag hade rätt till pensionär rabatt till min tågbiljett. Han hade en avskyvärd attityd att jag polisanmälde honom för kränkande behandling.

Lars-Gunnar som är en fantastik person och en personlig vän till mig kom med sina elever till tingsrätten och som ni alla vet så får man komma till rättegång och titta på olika förhandlingar som är öppet för alla åhörare. Eleverna läser till tolk och i deras utbildning är det viktigt att de får en del av kunskap om hur en rättegång fungerar för framtida bruk när de blir tolkar.

I en rättegång som de lyssnade på så fanns det en tolk som tolkade åt Lars-Gunnar och den slutade absurt av en idiot till domare som sa:

Sluta vifta med händerna - och domaren avbröt förhandlingen och stämningen blev inte alls bra. Resten av rättegången fick de sitta i bänkraderna så att det inte skulle störa de andra. Efter rättegången försökte Tolkarna förklara att Lars-Gunnar har rätt att få tolk och bli förstådd på sitt språk, men trots det så ville inte domaren lyssna. Domaren sa att vi döva måste acceptera att vi döva inte kan delta fullt ut som andra i samhället.

Nu har Lars-Gunnar JO anmält till handikappombudsmannen och till diskrimineringsombudsmannen för han kände sig helt kränkt och det är ju helt klart att så här får det inte vara så jag hoppas innerligen att den här domaren får något så att han får smaka på sin egen medicin.

En reporter från dövas tidning försökte intervjua domaren som sa till och med ordet dövstum och ja han sa mycket mer som gjorde mig så upprörd att man verkligen undrar om vi någonsin kommer att känna oss delaktiga - Det är år 2009 och 9 månader kvar till 2010!!!

Hittade ett citat som domaren nog bör känna till:

Teckenspråk är den ädlaste gåva som Gud har gett döva

                                           * George Verditz 1913*



Vi med funktionshinder borde göra det här:

För hur många därute behöver vår hjälp??

HJÄLP OSS HITTA THOR!



På Alla hjärtans dag, en liten svensk-taiwanesisk pojke blev kidnappad av sin far. Fadern, Andrew Wang i Los Angeles äger http://www.k2techconsulting.com/ hade sitt första oövervakade hembesök med sin son. Wang som tidigare har misshandlat Thors mamma hade i normalt fall inte fått träffa Thor utan tillsyn. Efter skilsmässan och en tuff vårdnadstvist fick Thors mamma Mia ensam vårdnad och hade rätt att få ta med sin son och flytta hem till Sverige. När domen kom hade Wang sin son och kom aldrig tillbaka för att lämna Thor till Mia.

Thor är 1 år gammal och han ammas fortfarande.

Mia är en ung mamma som ensam är i USA. Hon kunde ha tagit hem Thor till Sverige för länge sedan, men Mia ville gå igenom reglerna och rätten till att Thor får möjlighet att träffa sin far och att hon hade rätten att åka till USA då och då för Thors skull och för att pappan skulle få träffa sin son. Hon ville försäkra sig att hon följde lagen innan hon flyttar hem till Sverige.

Vi behöver få information om THOR så vi går därför ut i media för att hitta honom.

Kan du hjälpa oss? Känner du någon som arbetar inom media, lokalt eller nationellt om sprid denna information om Thor och hans historia.

Någon därute måste ha sett Andrew tillsammans med sin son Thor så sprid gärna detta vidare, skicka email och skriv på er blogg och hjälp oss hitta Thor.  

ANDREW Wang, är 32 år gammal. Hans föräldrar är vietnamesiska. Wang kommer från Taiwan.

Han kör en silver färgad Volkswagen med Kalifornien nummerplåtsskydd 5KLF201.

Om någon av er sett Andrew snälla ring till LAPD på 911 eller telefonjour för kidnappade barn i USA, 1-800-DE-FÖRLUST.

För mer info besök http://caluas.blogspot.com/ 

 
Vidarebefordra det här till alla du känner och sätt i bilderna på din blogg, på din Facebook och  HJÄLP OSS SÅ ATT THOR KOMMER HEM TILL SIN MAMMA

Gick igenom några CD bilder som jag har hemma och hittade några roliga bilder på Tina och mig. Vi var på väg till Stockholm där Tina skulle fotograferas då Hennes o Mauriz kontaktade henne för att ta bilder till en katalog som vi tyvärr inte sett trots att några fler har sett henne..

Men här kommer härliga bilder på mor och dotter


Här plåtas vi av storsyrran Channie - le mot kameran


Nu ska vi vara allvarliga men jag kunde inte vara det förutom Tina men...


Ok ¨men vi ska ju vara allvarliga trots det kämpar ju Tina mot skrattet och jag ler men ändå...




Tina och hennes söta leende och trots allt ler jag med vi kan helt enkelt inte vara allvarliga sååååå



Antigen var det något som Channie gjorde att vi gapskrattade men visst är bilden härlig på mor och dotter

Sitter här och funderar lite över ordet vänskap. Säkert är det många som funderar över vad vänskap betyder för en.

 Jag vet att vänner kommer och går på livets stig, dit jag vandrar

Som ung hade jag otroligt många vänner och vi hade skoj och gjorde saker som vi unga gör. Sen ju äldre man blir och följer sin stig, träffar en och barnen kommer, sen alla krav vi har på oss själva och prioritera det som är viktigt i vårt liv.

I dag har jag  få vänner och det räcker - de vänner jag beskriver som min VÄN, jag vet var jag har dom och hur ska jag beskriva de få vänner jag har?

Mina bästa väninnor?, en kär och god vän?, just en vän?  Äsch att definiera ordet vän kanske inte är så lika viktigt för de få vänner jag har för de vet att jag bryr och tycker om dem och jag är glad att de är en del av mitt liv.

Ibland kan det vara svårt som sagt att se vad ordet vän kan betyda för en.

En yttlig vän? En bekant som vän? En vän man träffas då och då? eller hmmm?

Jag bor i Örebro och i ärlighetens namn tycker jag att det är inte en lätt stad att bo i. Visst ska jag vara glad över att jag har jobb, att barnen mår bra och att jag kanske träffar en eller två goda vänner när tid finns.

Det är många som jag ser en grupp av personer som är helt slutna och de har svårt att välkomna en för att då och då träffa och umgås som man kanske vill vara med att göra saker som är roligt. Visst det är deras val, men det som stör mig är att det finns personer som knappas träffar varandra men ändå alltid skickar sms och gör olika saker tillsammans, som t.ex åka och bada, eller gå på bio, eller göra något kul med barnen.

EN vän skickar då och då mail till mig och frågar och jag blir glad när man blir frågad. Visst ni kanske tycker jag ska skicka till dessa personer och föreslå något kul, men hur lätt är det att göra det när man ofta kännt sig helt utfryst från att vara med, jag tycker det är SVÅRT för jag har aldrig kännt mig välkommen på något sätt. Det snackas ju om att så är det sociala livet i Örebro för speciellt många som bott så många år i Örebro och har svårt att välkomna en som flyttat just till deras stad.

Jag har två små pojkar i den ålder som många av de yttliga vänner jag har i ungefär samma ålder (pojkar och flickor). Mina pojkar träffar dem knappast, men gjorde det förr på babycafe och kalas man blev bjudna till och visst är det naturligt att ju större man blir så går man olika vägar och barnen har sina egna val att bjuda vänner från dagis och det är ju naturligt.

Men ordet vänskap eller ska jag kalla det för yttlig vänskap jag har med många fler? Luften är så kall och jag vet nu var jag har dessa personer i tanke. De ses och skickar sms till varandra och ser till att barnen har kul tillsammans i några timmar och pojkarna mina de är knappast med eller rättare sagt aldrig med och visst jag ska inte klaga eller ska jag? Nä jag ska nog tänka att det är ju så Örebroarna är. ( Inte alla örebroare utan jag riktar mig mot den gruppen döva, hörselskadade och hörande yttliga vänner man har och känner)

Nu har jag klippt mig och det har jag gjort helt själv. Jag minns faktiskt inte när jag klippte mig senast hos en frisör och det måste ha varit då jag bodde i USA  eller kanske det var i Stockholm hos afrofrisören.

Jag har kännt mig hängig, trött och inte orkat bry om mig själv och jag kände att nu behöver jag puffa upp mig lite och se lite piggare ut som mamma.

I dag har jag gjort följande:

Möte med dövas dags arbetsgrupp


Bokat lokal till dövas dag


kontaktat kommunen for bokning av en sporthall


Ringt runt for att söka viktiga folk inför dövas dag.


Det var skönt att få komma ut lite i det fria och åtminstone ha andra tankar än sjuka barn hemma.

Ser jag piggare ut eller? Bilden är inte det bästa pga min kassa webcam..



/Addiswa

Är det fel att säga till Lilleman Nick att han får 100 kronor av mig efter 10 dagars behandling med sin medicin?

10 kr för varje dag får han för 2 gånger om dagen.

Jag vet det är lite fult att muta barn med pengar men i vissa fall måste man väl få göra det?


Nick har ända sen han föddes kämpat mot sin hälsa, som liten hade han stora problem och i skåpet hade han full med massa olika salvor, mediciner, plåster, bandage på grund av att han hade problem med magen, problem med eksem, ja gud vet vad jobbigt det var att kämpa för att han skulle ska må bra.

I dag slipper han att ta mediciner men har lite olika typer salvor kvar att ta då och då när hans eksem dyker upp.

Medicinen har satt sina spår hos honom för redan som liten avskydde han allt som har med medicin att göra och det var kämpigt för jag ville ju att han ska må bra och ja Lilleman han var jätte stark.

Men nu är det viktigt att han tar sin medicin det är viktigt att han blir frisk och jag fick förhandla med honom länge och som envis som han var så sa jag att han får 100 kronor om han tar sin medicin och visst han sa först nej för att han helt enkelt vägrade så fort han såg flaskan som han måste ta två gånger om dagen.


Men efter många om och men så var det ok för storsyrran Tina sa något som fick honom att ta sin medicin

Vad hon sa vet jag inte och vill inte veta

Är bara glad att han åtminstone tar medicinen och fort blir frisk.


/Mutbloggaren Addiswa

I morgonb är det sportlov och det gäller att koppla av och ta det lugnt. Jag är glad att vi har sno och jag ska se till att aka pulka med grabbarna.

Jag ska även forsoka kasta bort lite grejjer som vi inte behover hemma och aven forsoka koppla av. Har en mote i veckan och resten bara vara med barna mina.

/Addie

Först och främst beundrar jag Mia Eriksson att hon nu träde fram och visade sig själv och att hon tog modet att berätta vad som egentligen hände med hennes historia. Men var det nödvändigt för henne att göra det? Läs artikeln på aftonbladet eller köp Aftonbladet för där står det så mycket mer om Mia.

Jag är en av de som beundrar och tycker om Liza Marklunds böcker och jag minns att jag satt som fastklistrad framför alla böckerna om Mia och hennes liv, Gömda, Asyl och Mias hemligheter. Jag minns att jag grät också på vissa händelser man läste i boken och det måste ha varit tufft för Mia och Marklund att arbeta tillsammans för att göra en bra bok.

När jag läste alla rubiker om att boken inte var sann så kände jag en besvikelse inom mig, men samtidigt försöker jag förstå vad Monica Antonsson egentligen ville. Jag hade och har fortfarande många frågor och även funderingar kring det här cirkuset som höll på så mycket i media strax innan jul.

Jag måste erkänna att jag känner i luftens anda att det handlar också mycket om avundsjuka, det är något som inte stämmer mellan Antonsson och Marklund. Vi Svenskar är ju så bra på att trycka ner en som gör framgång för i vår lilla Sverige är det absolut förbjudet i mina ögon att göra framgång. När någon gör nåt bra så finns det alltid en som gäna vill dra ner en - jag kallar det för  "The Crab Theory".

Jag minns att jag häpnade över all kritik som Lisa Marklund fick i media det var knappast någon som stod på hennes sida och jag tycker det var löjeväckande att man ska definera ordet om boken Gömda att man ska skriva "Baserad på en sann historia". Jag kan tänka mig att Monica Antonsson för den stunden njöt av all kritik Liza fick för jag förstår fortfarande inte varför det tog så många år för Antonsson att skriva en motsatt bok och säga att allt om Mia var ett ljögn.

Mias familj trädde fram lika så som Mia gör nu och jag tycker det är synd om familjen och Mia för det var ju inte nödvändigt att de måste försvara sig själva efter allt det som hänt. Så jag vill ge ett eloge till familjen och till Mia trots allt och jag tror fortfarande på Liza Marklund för hon är trots allt en bra författare på många sätt.

Det är upp till er vad ni tycker om boken Gömda och Liza Marklund, men det skulle vara intressant att höra era åsikter.

/Supporter bloggaren Addie

'

Regler för utmaningen:
*Gå in i mappen "mina bilder"

*Gå till den sjätte mappen & välj den sjätte bilden i den aktuella mappen

*Lägg upp bilden på bloggen & skriv något om bilden

*Utmana sex personer & tala om för dem att de är utmanade.

För att följa reglerna är enkelt men det finns vissa bilder för mig som jag anser är privata så därför valde jag den som passar bäst och som jag tror att min stora tös inte har emot.

Men här är Channie tillsammans med en av sin bästa vän Pauline och på bilden kan man se hur kul de har ihop. Channie sov över hos Pauline förra helgen och som vi alla vet hur dagens tonåringar är så tar de en massa bilder på sig själva och jag kan se här på vår mapp med bilder att det fanns en massa bilder de tog. Men visst är bilden härlig.

Jag utmanar följande härliga blogg läsare:

1. www.rainred.blogg.se
2. www.pepo.blogg.se
3.www.anne-maj.blogg.se
4.www.tancasjoe.blogg.se
5.smilesmilesmile.blogg.se
6.www.minds.blogg.se

och jag utmanar även er allihopa som också vill vara med! Länka gärna hit så jag hittar till er utmaning

Det är dem tredje veckan nu som vi har en sjukling hemma. ¨Forst var det Colin sen Channie o jag och nu Yannick.

Det är tuffa tider nu när det är sa manga som ar sjuka och man vagar ju knappast ga ut for att bli drabbad igen.

Hemma med Nick ar jag och jag hoppas han frisknar till snart och jag ar faktiskt inte sa van att se honom sa sjuk som han är..

/Addie

De senaste dagarna har det varit en sjukstuga hemma hoss oss så därför har man inte orkat blogga.

Men här bjuder jag nya bilder från vår härliga resa upp till Piteå de sista dagarna inför nyåret. Bilder säger ju mer än tusen ord.


Colin och Athina


Colin hjälper Emmy att städa stallet


Ska ta en ridtur med Colin


Colin med Target


Colin ridit klart och ska ta Target ut till hästhagen. Colin har sagt att han ska ha hästar när han blir stor.


Hästarna be¨behover vatten sa det galler att hjalpa till och se till det..


Colin som funderar och drommer sig bort  - hästar och skoter det ska jag ha och att bo pa landet..


Athina, Emmy och Colin

Härliga bilder eller hur??

I år fyller Colin 6 och det är det år när han ska börja i skolan i höst.  Vi bor i Brickebacken och det är inte så lätt att söka bra skolor just runt brickebacken förutom:



Jag har hort att det är jätte svart att komma in éftersom skolan ar popular och att manga barn star i ko for att komma in.
Viktoriaskolan har musik som profil och Colin vill sa garna folja sina systrars spar.

Tyvarr fick vi svar idag att han inte kom och att det ar 48 barn som star i ko for att fa komma in. Trakigt tycker jag men vad ska man gora.. Vi har iallafall tur att vi far valja skola for vara barn for det fick man ju inte forut, sa nu maste jag fundera pa vilken skola han ska ga for det blir iallafall inte Brickebackenskola for hans del.

Addie