Addiswa

Bild: Google




En vän är den som känner dig som du är,


förstår var du har varit


accepterar vad du har blivit,


och ändå låter dig varsamt växa



*~William Shakespeare~*

           

När Rhianna är hos oss så är mac datorn populär. De tar en massa bilder tillsammans och gör en massa lustiga grejjer med mycket skratt och det gillar jag.

Rhia sov hos oss nu i natt och i dag har hon och jag varit och hälsat på T med söta L och det var en trevlig dag, så tack för dagen vännen.

Hoppas ni hade en fin dag trots att det har snöat och varit kallt - men det är ju Aprilväder så varför klaga!

I går kväll bestämde jag med Rebeka som bor nära mig att vi ska jogga tillsammans.

Solen sken strålande och det var lite kallt ute, men jag längtade så att få börja jogga på förmiddagen.

Har inte joggat på ett riktigt bra tag så jag räknade med att jag säkert blir helt slut fort så att man även pausar med powerwalk.

bjuder på bilder

                        

Det märktes hur slut man blev efter en tids springande så det blev flera gånger powerwalk för mig och Rebeka och det blev 3km idag.



Jag känner iallafall stolt över att jag motionerat ute och snart så blir man van att jogga och jag har som mål att springa hela 3km utan att varken powerwalka eller gå långtsamt - utan springa nonstop.

Glad att jag har Rebeka som bor så nära och vi kom överens om att vi ska jogga tillsammans när vi har tid - det har vi säkert och det känns skönt att ha någon vid sin sida och stötta och peppa upp varandra.

Jinna: Spring gärna med oss också om du är hemma  - bara skoj ha fler.

Jag har planer att ordna powerwalk en helg - lördag eller söndag och då är tanken att man motionerar runt Rynningeviken och sen till naturens hus för fika och därefter hem. Ni som är intresserad av  att hänga med - meddela mig så kan vi bestämma datum som passar oss alla.

Ha en fin eftermiddag önskar

Bild: Camilla Berlin

I helgen åkte jag till Norge tillsammans med dövkyrkans och dess teckenspråkiga arbete. Det var intressanta dagar som jag kommer senare att berätta mer detalj om.

Men jag fick träffa en speciell person och lära känna honom lite. Roar jobbar som präst hos dövkyrkan i Oslo och vi har något gemensamt

Både han och jag är födda i Etiopien och det var intressanta samtal vi hade. Det är ju inte ofta jag får träffa någon som kommer från Etiopien och inte med någon som är teckenspråkig så självklart var det en speciell känsla att få träffa en som vet mycket om mitt eget hemland.


bild: Google

Jag berättade för Roar att jag föddes i en stad som heter Jima och att jag ännu inte besökt min egen hemstad. För 16 år sen besökte jag Etiopien tillsammans med mina föräldrar och min bror och även Channie som då var 6 månader. Vi var där i en månad och det var härliga och intressanta dagar minns jag. Jag minns inte riktigt varför vi inte besökte Jima men en dag hoppas jag att få besöka min egen hemstad.

    

Roar berättade mycket om landet och det var intressant. Han föddes i Adis Abeba och hans föräldrar var missionärer och bodde där fram tills han var 5 år sen flyttade de hem till Oslo men har besökt Etiopien flera gånger.

Roar kunde till och med berätta om min egen hemstad Jima och han beskrev staden som en stor och vacker stad med natur och mycket mer. Jag kände mig varm inom mig för att det handlar ju om min egen historia där jag kommer ursprungligen ifrån så det kändes bra att få veta mer om Etiopien och dess kultur. Roar kunde även mitt språk - Amaharic som jag tyvärr aldrig lärde mig prata innan och som tre åring till Sverige minns jag inte mycket av det.

Om jag reser till Etiopien en vacker dag så hoppas jag att Roar kan följa mig som tolk och guide så att jag får veta mer om landet och min egen historia. Jag hoppas det kommer att ske en vacker dag.

Jag berättade för Roar att jag som liten hade kejsarens efternamn - Haile selassie och han tyckte att jag skulle värna om efternamnet och återta det eftersom det är en speciell efternamn. Min mor har även sagt och uppmuntrat om att jag ska återta min flicknamn. Visst vill man, men jag tvekar mycket på grund av dagens samhälle - att ha svenskt efternamn underlättar nog för mig med framtida jobb. Hemskt att tänka så men så är det ju så jag sa till Roar att i mitt hjärta kommer jag alltid vara en stolt


Addiswa Haile selassie

Vet att jag ofta säger att tiden går för fort och det gör ju den så det är inte så konstigt att jag upprepar det vissa dagar och månader.

Men ja tiden går för FORT

På onsdag är det en speciell dag för lilleman min



Han ska nämligen få träffa sina blivande klasskamrater och de ska leka ute tillsammans och ha matsäck med sig.

Nick tycker det ska bli så spännande och han längtar och att det äntligen händer något för han har tjatat och undrat när han ska börja på OP skolan. De ska träffas några gånger i vår och även få besöka OP skolan tillsammans.

Förstår inte riktigt - han föddes den 25 juli 2004??? Vad hände? tände jag ett raket som flög som blixt eller??

dagar, sekunder, minuterna och timmar den bara går fortare och fortare - HUR STOPPAR JAG DET??

Trots allt så är jag glad för Nick och att han har något att se fram emot till höst.

Lilleman vill redan att sommaren ska vara över men det vill definitivt inte jag.

:0)

Barn till  hur smart är det egentligen????

Roligt?? N O T

Men vad gör man när pojkarna inte får vara på dagis och fritids så mycket på grund av att jag är arbetslös.

Det är helt sjukt att regeringen bestämt så och så och ja trots man klagar så får man bara svar: Så är det!!!

Barn till arbetslösa föräldrar och de som går gick på fritids får inte gå på fritids och när mor eller far är arbetslösa så måste de söka jobb och gå till AF när man måste och JA man måste ta med barnen och där sitter man länge för att vänta på sin tur.

I dag var jag tvungen att ta med lilleman Nick och jag förvarnade honom, diskuterade med honom att han måste tålamodigt sitta still och inte springa runt eller hålla på.

Gick det bra?

NÄ!!!

Han blev redan rastlös efter några minuter och ville springa ut och in, leka med dörrarna och jag var hela tiden tvungen att ta honom, tjata på honom och försöka att inte väsna så inför folk som satt och väntade.

Men allvarligt!!

Om man har en sådan situation att så många är arbetslösa och har småbarn och så illa tvungna att ta med barnen till AF  se då till att  F I X A

Lekrum till barnen - hur svårt är det?? Inte så svårt - kostar det så får det kosta

nu har jag fått vräka mig ur min frustration om dagens händelse, men ja man blir ju inte klok på alla regler man måste följa - man häpnar varje gång när jag måste fixa det och det och det.

Ha en fin solig eftermiddag och trevlig kväll!

Ofta har vi alla mål som vi vill göra om det är något man vill satsa på, vissa mål lyckas man inte och gör man inte det kan man alltid kämpa på och nå de mål man vill göra. Tar det dagar, månader och år så är det helt okej, men om man inte lyckas så ska man aldrig känna sig misslyckad på grund av det och det tycker jag var och en av oss ska veta och tänka att det är OK att misslyckas.

Jag har blivit hel frälst i träningspass hos friskis och svettis och frågar mig själ tusen gånger varför jag var så dålig på att träna trots att jag hade årskort. Ska jag skylla på att jag hade jobb då eller var det min motivation? det hjälper inte att grubbla över det utan det är bättre att se framåt och uppskatta mig själv för att jag hittat något som jag trivs så BRA med. 

    och 



Drömmar och mål det är det jag gör just nu och frågar mig själv

Passar jag som framtidens instruktör hos Friskis & Svettis?

Nä det tror jag knappast jag gör

Man måste nog ha mega bra kondition och vara en riktig sportmänniska

Men om??

Hmmm äsch nä det går inte för man måste ju kunna alla takter  och ja till och med musik

hhmm ja kanske det


Så har det varit - jag pratar med mig själv hela tiden om det och drömmer om att bli en instruktör en vacker dag.

I dag pratade jag med M som själv är teckenspråkstolk och som tidigare var instruktör hos friskis och svettis och frågade ut henne lite om hur det är och vad som krävs för att bli antagen. Hennes svar var intressant och det verkar inte så svårt för att testa och hon berättade lite.

Sen började vi prata lite om att det skulle vara kul om man kan satsa till instruktör och sedan ha en teckenspråkig medelpass - ja alla teckenspråkiga såväl döva, hörselskadade och hörande en gång i veckan. Vi pratade upp oss och blev lite ivriga över det.

Men nog måste jag ge mig själv en chans att träna och utveckla mig själv och se om jag verkligen kan tänka mig bli instruktör en vacker dag.

Drömma kan man, men samtidigt påminna mig själv att ingenting är omöjligt 

SE MÖJLIGHETERNA ISTÄLLET FÖR HINDREN.