Spark...
Märker att jag inte bloggar lika ofta som förut. Det är så mycket annat ivägen att man hinner inte sitta och plinta några rader. En söt tjej gav mig lite spark att sätta i gång så tack M för det smile.
Det är inte så mycket som hänt på hemma fronten så därför kanske det är lite svårt att skriva och uppdatera. Det är ju så att man inte alltid behöver skriva om sig själv man kan ju skriva om något annat men jag är nog inte så bra på det.
I går (onsdag den 29 nov) besökte jag Huddinge för att kolla upp min CI och det har förbättrat mycket än vad jag trodde. Jag tycker det är roligt att se att man utvecklas mycket och hör bättre och nu får vi se hur det går längre fram. Återbesök sker i april så det är långt dit och jag tycker det är skönt att man inte behöver åka till Stockholm så ofta som man gjorde tidigare.
På jobbet i dag är något man sällan för höra - uppskattning är något viktigt som vi behöver höra då och då. Min chef sa att han tycker jag är en bra mentor till mina mentorselever och att jag tar en sån tid för att prata med dem som behöver hjälp med skolan. Att höra det från chefen att jag gör något bra betyder mycket för mig som lärare. Vi svenskar är så dåliga på att uppskatta någon som gör bra och det är ju ofta lantelagen som gör att vi är så negativa - sprid stället en positiv anda det behövs verkligen.
Här kan man omvända jantelagen:
Du ska tro att du är enastående
Du är värd långt mer än du tror
Du kan lära dig det du vill
Du är bra
Du vet mycket som inte andra vet
Du har mycket att vara stolt över
Du duger
Skratta gärna
Någon bryr sig om dig
Du har kunskaper att lära ut
Kram Addiswa
Det är inte så mycket som hänt på hemma fronten så därför kanske det är lite svårt att skriva och uppdatera. Det är ju så att man inte alltid behöver skriva om sig själv man kan ju skriva om något annat men jag är nog inte så bra på det.
I går (onsdag den 29 nov) besökte jag Huddinge för att kolla upp min CI och det har förbättrat mycket än vad jag trodde. Jag tycker det är roligt att se att man utvecklas mycket och hör bättre och nu får vi se hur det går längre fram. Återbesök sker i april så det är långt dit och jag tycker det är skönt att man inte behöver åka till Stockholm så ofta som man gjorde tidigare.
På jobbet i dag är något man sällan för höra - uppskattning är något viktigt som vi behöver höra då och då. Min chef sa att han tycker jag är en bra mentor till mina mentorselever och att jag tar en sån tid för att prata med dem som behöver hjälp med skolan. Att höra det från chefen att jag gör något bra betyder mycket för mig som lärare. Vi svenskar är så dåliga på att uppskatta någon som gör bra och det är ju ofta lantelagen som gör att vi är så negativa - sprid stället en positiv anda det behövs verkligen.
Här kan man omvända jantelagen:
Du ska tro att du är enastående
Du är värd långt mer än du tror
Du kan lära dig det du vill
Du är bra
Du vet mycket som inte andra vet
Du har mycket att vara stolt över
Du duger
Skratta gärna
Någon bryr sig om dig
Du har kunskaper att lära ut
Kram Addiswa
Det har gått ett halv år..
Nu har det gått lite över 6 månader sen jag opererade mig. Säkert undrar ni hur det har gått för mig.
Först och främs ångrar jag ingenting att jag CI opererat mig. Jag märker som flera andra nära vänner att jag är mer glad och känner mig mer säker på mig själv.
Det är mycket man har lärt sig och det tar tid att vänja sig med nya ljud. En sak som jag har märkt är att jag inte klarar att vara utan min CI för då känner jag att balansen är sämre och tinnituset tar gärna över efter några minuter.
Jag hör många ljud som jag inte hörde förut med min hörapparat. Det kan vara svaga eller ljusa ljud som när någon andas eller när fåglarna kvittrar ute. Jag ska skriva en lista på vad jag kan höra:
Skratt, prat, någon som andas, musik, vissa ord som man lyssnar musik med, ibland rapport - speciellt nyhetankaren, Katarina Sandström och hon vet verkligen hur man ska tala tydligt för svenska folket och speciellt för de som hör dåligt, när någon spolar, vatten som rinner, glassbilen, har hänt jag hör när någon pruttar och det är inget skämt, vissa ord hör jag utan att avläsa på läpparna, tåg som åker långt bort, telefonen som ringer, min mobiltelefon, bilar, bussar, babygråt och mycket mycket mer.
Som tidigare sagt så känner jag mig mer självsäker och märkt att jag pratar bättre än vad jag gjorde tidigare.
Det är mycket som är positivt, men det finns negativa händelser som man får uppleva med och det får man ju räkna med. Det finns vissa personer som jag arbetar eller känner som gärna pratar istället för att teckna. Säger man att man vill att man ska teckna så får så blir svaret:
- att det är bättre jag pratar nu när du har din CI och du hör ju rätt bra ändå så det är enklare för mig att prata.
Jag tycker det är otroligt, jag vet att jag har opererat mig men det betyder inte att man ska sluta teckna till mig på grund av det. Tyvärr finns det attityd att vissa personer verkligen tror på att CI gör en fullkomligt hörande vilket inte är sant. Funderar faktiskt på att skriva en bok eller så om mina upplevelser. Det är så mycket jag upplevt i mitt liv, jag har hört förut som liten och förlorat hörseln och gått igenom så mycket när man förlorade hörseln. Nu är det en ny upplevelse när man opererat och jag möter dagligen personer som har andra åsikter om CI som jag upplever det både som positivt och negativt.
Det värsta jag upplevt var nog när jag vara med på CI konferens. Jag gick dit tillsammans med några vänner som också opererat sig och ungefär i min ålder. Vi alla upplevde något som var trist, men att det inte ska knäcka oss. Vissa läkare tror mycket på att teckenspråket försvinner i framtiden för de som har opererat sig särskilt om man satsar på barn som opererar sig. En av föreläsarna informerade om dagens teknologi och bättre möjligheter med t-slinga och hans mål är att vi i framtiden inte ska ha teckenspråkstolk eller skrivtolk till konferenser. Jag tillsammans med flera andra deltagare reagerade stark på det och till och med de som jobbar på CI teamet frågade om han skämtade, men han menade verkligen allvar. Efter att ha medverkat på konferensen vet jag inte om jag vill medverka igen för man blir lite ledsen av det.
Att jag opererade mig för att höra bättre betyder inte att jag ska sluta med teckenspråk, jag kommer alltid ha behov av teckenspråk för den är i grunden och botten min trygghet att känna mig säkert och bli förståd.
Jag får se vad framtiden utvisar men än så länge är jag relativt nöjd med min utveckling och att jag kommer utveckla mig mer. Jag vet samtidigt att jag kommer att möta positiva händelser och uppleva motgångar och känna besvikelse men det lär jag hantera för jag vet vad jag vill och gör.
/Addiswa
Först och främs ångrar jag ingenting att jag CI opererat mig. Jag märker som flera andra nära vänner att jag är mer glad och känner mig mer säker på mig själv.
Det är mycket man har lärt sig och det tar tid att vänja sig med nya ljud. En sak som jag har märkt är att jag inte klarar att vara utan min CI för då känner jag att balansen är sämre och tinnituset tar gärna över efter några minuter.
Jag hör många ljud som jag inte hörde förut med min hörapparat. Det kan vara svaga eller ljusa ljud som när någon andas eller när fåglarna kvittrar ute. Jag ska skriva en lista på vad jag kan höra:
Skratt, prat, någon som andas, musik, vissa ord som man lyssnar musik med, ibland rapport - speciellt nyhetankaren, Katarina Sandström och hon vet verkligen hur man ska tala tydligt för svenska folket och speciellt för de som hör dåligt, när någon spolar, vatten som rinner, glassbilen, har hänt jag hör när någon pruttar och det är inget skämt, vissa ord hör jag utan att avläsa på läpparna, tåg som åker långt bort, telefonen som ringer, min mobiltelefon, bilar, bussar, babygråt och mycket mycket mer.
Som tidigare sagt så känner jag mig mer självsäker och märkt att jag pratar bättre än vad jag gjorde tidigare.
Det är mycket som är positivt, men det finns negativa händelser som man får uppleva med och det får man ju räkna med. Det finns vissa personer som jag arbetar eller känner som gärna pratar istället för att teckna. Säger man att man vill att man ska teckna så får så blir svaret:
- att det är bättre jag pratar nu när du har din CI och du hör ju rätt bra ändå så det är enklare för mig att prata.
Jag tycker det är otroligt, jag vet att jag har opererat mig men det betyder inte att man ska sluta teckna till mig på grund av det. Tyvärr finns det attityd att vissa personer verkligen tror på att CI gör en fullkomligt hörande vilket inte är sant. Funderar faktiskt på att skriva en bok eller så om mina upplevelser. Det är så mycket jag upplevt i mitt liv, jag har hört förut som liten och förlorat hörseln och gått igenom så mycket när man förlorade hörseln. Nu är det en ny upplevelse när man opererat och jag möter dagligen personer som har andra åsikter om CI som jag upplever det både som positivt och negativt.
Det värsta jag upplevt var nog när jag vara med på CI konferens. Jag gick dit tillsammans med några vänner som också opererat sig och ungefär i min ålder. Vi alla upplevde något som var trist, men att det inte ska knäcka oss. Vissa läkare tror mycket på att teckenspråket försvinner i framtiden för de som har opererat sig särskilt om man satsar på barn som opererar sig. En av föreläsarna informerade om dagens teknologi och bättre möjligheter med t-slinga och hans mål är att vi i framtiden inte ska ha teckenspråkstolk eller skrivtolk till konferenser. Jag tillsammans med flera andra deltagare reagerade stark på det och till och med de som jobbar på CI teamet frågade om han skämtade, men han menade verkligen allvar. Efter att ha medverkat på konferensen vet jag inte om jag vill medverka igen för man blir lite ledsen av det.
Att jag opererade mig för att höra bättre betyder inte att jag ska sluta med teckenspråk, jag kommer alltid ha behov av teckenspråk för den är i grunden och botten min trygghet att känna mig säkert och bli förståd.
Jag får se vad framtiden utvisar men än så länge är jag relativt nöjd med min utveckling och att jag kommer utveckla mig mer. Jag vet samtidigt att jag kommer att möta positiva händelser och uppleva motgångar och känna besvikelse men det lär jag hantera för jag vet vad jag vill och gör.
/Addiswa
Så är man 37...
Usch vad tiden och dagar rusar iväg för I dag fyller man 37 år och det är nog första gången på fler år som man firar sin födelsedag i det här "varma" vädret. Ute är det helt grönt och det visar på plus så det är en konstig känsla för annars brukar det vara jätte kallt och snönen hinner alltid falla ner till marken just omkring den tiden jag fyller år.
Jag är medlem i Dövas Nätverk och det måste vara en rekord siffra att bli grattad av över 150 medlemmar och man fick nästan skrivskramp av att tacka alla som grattat mig. Några påminde mig att det är 3 år kvar till 40 års klubben och det vill man inte ens tänka på.
Förutom det är allt bra och det fungerar bra hemma. Träffat min lärare i Engelska och fick veta att man är på VG innan man ska skriva sista tentan i december så det känns helt enkelt toppen. Man försöker och kämpar för att hinna med familj, jobb och pluggandet och nu tycker jag att det fungerar bra.
Nu är det utvecklingssamtal som gäller för barnen. Förra veckan gällde det grabbarna och det är kul att höra hur det går för dom. Prinsarna leker fint ihop hemma tycker jag, men på dagis sa Berit som är en av fröknarna att Colin inte vill att Nick ska vara med honom när han leker med de äldre barnen och det är första gången jag inte tänkt på att Colin har sina egna behov han är en individ som vill ha egna kompisar. Funderar nu på att ibland ta ut Colin själv så han får leka med andra barn utan att ha Nick ständigt efter sig. Det som är roligt att höra är att personalen försöker påminna sig själva att Colin och Nick bara är 3 respektive 2 år gamla för de klarar sig så mycket själva och har ett språk som är ungefär som en 4-5 åring och de är väldig självständiga så det känns roligt att veta de utvecklas bra.
Idag är det Tinas tur så det ska bli spännande att få höra hur det går för henne med skolan och allt.
Snart är det jultider och än vet jag inte riktigt vad vi ska göra i jul/nyår. Min bror och mina föräldrar har frågat mig och jag ska diskutera med barnen så att vi bestämmer snart. Jag ser inte ifram emot att köpa julklappar för det är så mycket annat man vill hinna och planera med.
Nu ska jag återgå och fixa lite här men försöker skriva snart igen..
Trevlig vecka önskar jag er alla..
Jag är medlem i Dövas Nätverk och det måste vara en rekord siffra att bli grattad av över 150 medlemmar och man fick nästan skrivskramp av att tacka alla som grattat mig. Några påminde mig att det är 3 år kvar till 40 års klubben och det vill man inte ens tänka på.
Förutom det är allt bra och det fungerar bra hemma. Träffat min lärare i Engelska och fick veta att man är på VG innan man ska skriva sista tentan i december så det känns helt enkelt toppen. Man försöker och kämpar för att hinna med familj, jobb och pluggandet och nu tycker jag att det fungerar bra.
Nu är det utvecklingssamtal som gäller för barnen. Förra veckan gällde det grabbarna och det är kul att höra hur det går för dom. Prinsarna leker fint ihop hemma tycker jag, men på dagis sa Berit som är en av fröknarna att Colin inte vill att Nick ska vara med honom när han leker med de äldre barnen och det är första gången jag inte tänkt på att Colin har sina egna behov han är en individ som vill ha egna kompisar. Funderar nu på att ibland ta ut Colin själv så han får leka med andra barn utan att ha Nick ständigt efter sig. Det som är roligt att höra är att personalen försöker påminna sig själva att Colin och Nick bara är 3 respektive 2 år gamla för de klarar sig så mycket själva och har ett språk som är ungefär som en 4-5 åring och de är väldig självständiga så det känns roligt att veta de utvecklas bra.
Idag är det Tinas tur så det ska bli spännande att få höra hur det går för henne med skolan och allt.
Snart är det jultider och än vet jag inte riktigt vad vi ska göra i jul/nyår. Min bror och mina föräldrar har frågat mig och jag ska diskutera med barnen så att vi bestämmer snart. Jag ser inte ifram emot att köpa julklappar för det är så mycket annat man vill hinna och planera med.
Nu ska jag återgå och fixa lite här men försöker skriva snart igen..
Trevlig vecka önskar jag er alla..
Notis notis notis...
Hej alla…
Jag har inte den tiden som krävs för att hinna skriva i min blogg, men jag försöker lite idag för att berätta något nytt.
Det är inte så mycket som har hänt förutom att jag fått uppleva Mama mia show i Stockholm tillsammans med några vänner. Jag kan bara ge 5 stjärnor för den och det var helt TOPPEN och jag är så lycklig som fick uppleva det. Att man hör bättre än innan är ett plus för man kunde då och då hänga med i både tal och sång så jag har inte riktigt hunnit smälta det som jag fått uppleva. Jag hoppas få uppleva något liknande en annan gång och besöka någon musikal för musik är något som jag alltid varit intresserad av.
Förutom det så är livet som vanligt hemma. Det är skola, jobb och plugg som gäller för mig. Förra veckan hade jag tenta i engelska och fick veta att jag blev godkänd och nästa vecka har jag tenta igen och även ett annat prov som jag vill koncentrera mig på.
Nu har i alla fall vintern kommit och det har varit kalla dagar men än har inte säsongens snö kommit än så det är bara vänta och se och nu räknar barnen redan dagar till jul så nu har man nog lite känsla av att snart kommer stressen igen.
Förutom det så önskar jag er alla en bra vecka.
Addie
Jag har inte den tiden som krävs för att hinna skriva i min blogg, men jag försöker lite idag för att berätta något nytt.
Det är inte så mycket som har hänt förutom att jag fått uppleva Mama mia show i Stockholm tillsammans med några vänner. Jag kan bara ge 5 stjärnor för den och det var helt TOPPEN och jag är så lycklig som fick uppleva det. Att man hör bättre än innan är ett plus för man kunde då och då hänga med i både tal och sång så jag har inte riktigt hunnit smälta det som jag fått uppleva. Jag hoppas få uppleva något liknande en annan gång och besöka någon musikal för musik är något som jag alltid varit intresserad av.
Förutom det så är livet som vanligt hemma. Det är skola, jobb och plugg som gäller för mig. Förra veckan hade jag tenta i engelska och fick veta att jag blev godkänd och nästa vecka har jag tenta igen och även ett annat prov som jag vill koncentrera mig på.
Nu har i alla fall vintern kommit och det har varit kalla dagar men än har inte säsongens snö kommit än så det är bara vänta och se och nu räknar barnen redan dagar till jul så nu har man nog lite känsla av att snart kommer stressen igen.
Förutom det så önskar jag er alla en bra vecka.
Addie
