Addiswa

Att vara döv föräldrer till hörande barn kan vara krävande beroende på olika situationer. Mina barn växer upp i två kulturer, de dövas och de hörandes. För många är det något nytt när man säger att man lever i två världar, men barnen min har den ena foten i den hörandes och den andra foten i dövas. Vi döva har ett annat levnadsätt som bland annat teckenspråk som är ett visuellt språk, Ofta lever vi i en tyst värld men har våra ögon och ser vad som händer i samhället. När vi talar till varandra är det viktigt att vi har ögon kontakt, vi visar mer känslor när vi samtalar med varandra. Som döv mamma som ej hör kan även barnen vara hög ljudiga som gör dom omedvetande att de för med sig ljud som hörande inte är vana vid.

Mina föräldrar som är hörande ger dem mycket av de hörandes kultur. De läser böcker för barnen, tar med dom till bio med svenskt tal, teater och liksom pratar med dem. Barnen träffar även sina jämnåriga kamrater som de leker med på dagis och skola och utvecklar mer i det hörandes värld som inte jag kan ge.

I vissa situationer kan även jag som döv mamma uppleva att jag ständigt är informatör. Det handlar om okunskap hos andra som inte vet hur det är att hantera med en mor som är döv och har hörande barn. Det största problemet kan vara i dagis och skola där personal, lärare, mentorer och andra viktiga personer inte vet hur man ska hantera med personer som är döva. Det händer ofta att döva föräldrar hamnar i konflikt eller så blir det mycket osäkerthet kring barnets uppväxt. Döva föräldrar har en viktig del i barnets liv liksom förskolelärare, lärare, mentor med fler har.

I vissa fall har jag upplevt att vuxna försöker använda mina flickor som är så pass stora att de tror de ska förmedla samtalet till mig eftersom de kan teckenspråk. Då får man bli informatör om hur reglerna är och vad som behöver göras och den eviga förklaring på grund av att jag är en döv mamma som råkar ha hörande barn. Det är inte bara i förskolan och skola som sånt händer. Det kan hända överallt, hos tandläkaren, posten och andra ställen som döva föräldrar går med sina hörande barn.

För ett antal år sedan var jag mycket aktiv i dövrörelsen, jag var bland annat förbundsordförande för Sveriges Dövas Ungdomsförbund och var mycket aktiv i frågan om döva föräldrar till hörande barn. Det var många döva föräldrar i hela landet som kände av samma frustration som mig och jag satt även i SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) föräldragrupp där vi arbetade mycket om att få fram en bra information om döva föräldrar till hörande barn.

En helg åkte jag ner till Malmö och medverkade på SDRs föräldrarkonferens där döva föräldrar träffades tillsammans med projektledaren, Ulla Richardsson som fick uppdrag att sammanställa en information om "Skolgång för hörande barn tll döva föräldrar". Vi arbetade ihop den här informationen och den vill jag dela med andra..

Detta är bra för att ni kanske är besökare som är förskolelärare, lärare, mentor eller arbetar inom skolan och kanske har en elev som har döva föräldrar och är osäkra hur det egentligen fungerar. Den här kan vara bra för er. Jag har gett detta information till mina barns förskola och skola och det har gått jätte bra.. Nu kan jag äntligen känna mig som mamma och inte som informatör.

"DET KRÄVS NÅGOT EXTRA" - Skolgång för hörande barn till döva föräldrar

Hörande barn till Döva föräldrar CODA (Children Of Deaf Adults)
Hörande barn till döva föräldrar har två språk (teckenspråk och Svenska) och två kulturer vilket kan påverka deras skolgång. För både hem och skola "krävs det något extra" för att kontakten och samarbetet blir bra. Nästan 90% av alla barn födda av döva föräldrar är hörande (Preston 1994)

Kultur
Den kulturella identiteten är viktigt för döva. "Dövkultur är levnadssätt, synsätt, erfarenheter, kunskaper och normer som genomlevs och sprids och som tillsammans med teckenspråket blir gemensamma för dövgruppen" (Sveriges Dövas Riksförbund)
Barn ärver det sociala mönstret och den dövkultur som föräldrarna är en del av. De ärver inte föräldrarnas dövhet men ett beteende som är naturlig följd av att föräldrarna inte hör ljud. Deras mor- och farföräldrar tillhör oftast den hörande kulturen.
Ett barn som har en fot i vadera kulturen, den döva och den hörande, befinner sig i en mellanställning i familjen och tar större del av den hörande kulturen än föräldrarna. Ibland kan barnet hamna i lojalitetskonflikt och då "ta saken i egna händer". Hörande barn till döva föräldrar blir kulturförmedlare och har en erfarenhet som kan berika både hem och skola.

Språk
Teckenspråket är dövas första språk. Det är ett visuellt språk som har en annan grammatik och ordföljd än svenska språket. För döva är svenska ett inlärt andra språk. Det betyder att en del döva har svårt att tillgodgöra sig information på skriven svenska. Det hörande barnet till döva föräldrar blir tvåspråkigt och behärskar ofta svenskan bättre än sina föräldrar. Barnet utvecklar språken olika beroende på hur mycket respektive språk används. Ibland kan barnet känna sig osäkert och blandar ihop olika begrepp och uttryck i såväl tal som skrift.
Det finns stark önskan från föräldrar och elever om att få tillgång till teckenspråksundervisning under skoltid. I grundskoleförordningen finns regler för detta (Se kap 2 § 9 resp § 18) När döva föräldrar med hörande barn blir positiva bemötta i sina ansträngningar att kommunicera med omgivningen så ser barnet att teckenspråk är ett språk att vara stolt över.

Skola
De flesta döva föräldrar med hörande barn har själva gått i en annan skolform än den deras barn ska gå i. Detta innebär att det är nödvändigt att informera hemmet och verksamheten i dagens skola så att inte missförstånd uppstår.

Undervisning
Hörande barn till döva föräldrar är vana vid visuell kommunikation vilket innebär att de ofta använder ögonkontakt i en samtalssituation för att underlätta avläsning. Ibland kan dessa elever verkar ointresserade då de inte är vana att uppmärksamma enbart i talspråk och de kan också vara omedvetna om att ljud stör andra. Hjälp med läxläsningen i skolan kan underlätta skolarbetet för elever vars föräldrar p g a språkliga svårigheter har svårt att hjälpa sina barn.

Samarbete/kontakt
"skolans och vårdnadshavarna gemensamma ansvar för elevernas skolgång skall skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barn och ungdomarnas utveckling och lärande." (Läroplan 94, Kap 2.4 Skola och hem)
"När myndigheterna har att göra med någon som är allvarligt hörselskadad, bör tolk anlitas" (Förvaltningslagen § 9)

För att nå föräldrarna "krävs det extra" tid mellan hem och skola. Döva har som regel texttelefon, fax eller andra sätt som sms, E-mail och vice versa. Vid alla möten mellan hem och skola ska tolk anlitas.
Texttelefon: Förmedlingstjänst Ring 90165 begär numret du vill ringa till

Tolkservice: Lokala telefonnr

Använd aldrig barnet som tolk!

Skolan ska ansvara för att tolk blir beställd.

Beställ tolk i god tid!

Tolkservice är kostnadsfri

En kontaktbok med korta och tydliga meddelanden, en loggbok för eleven eller veckobrev är ytterligare sätt att vidarebefordra information mellan skola och hem.

Under utvecklingsamtal är det bra att skriva ner vad man kommit överens om.


Information

Varje barn har en egen historia. För att få förståelse för de här barnens speciella vilkor "krävs extra" information till hem, skola och andra föräldrar i klassen. Information ska ges till någon av någon som är väl förtrogen med både dövkultur och skolverksamhet. Den viktigaste informationen har familjen. Klassföreståndare/mentor liksom skolsköterska har också en viktig funktion när det gäller att överföra information vid byte av klass, lärare eller skola.
Specialskolemyndighetens respektive regionskolor erbjuder teckenspråksutbildning för de här eleverna och utbildningsdagar för deras klasslärare i hemskolan.

Att bemöta en döv
En döv vill se ditt ansikte när ni samtalar. Upprepa gärna och vänligt. Ha papper och penna i beredskap

Källa: Region Skåne, Universitetssjukhuset MAS, Hörsel och Dövenheten,
Projekt " Skolgång för hörande barn till döva föräldrar", Ulla Richardsson, Jan 2002