Addiswa

Det här är jag!

Jag föddes i en stad som heter Jimma som ligger ca 3 timmar från Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Jag har inget minne från hemlandet och barnhemmet jag bodde, men min mor berättade att min biologiska mamma kom en dag till sjukhuset med mig och man tror att jag var några dagar gammal då. Min mor ville sova på sjukhuset och det fick hon och på den tiden noterade man inte om mig eller om min mamma så det finns inga journaler att hämta. På morgonen hittade personalen mig ensam och min mor hade lämnat mig ensam där så jag fick bo på ett barnhem fram tills jag adopterades.

Jag känner ingen bitterhet över att min mor lämnade mig. Jag tänker istället att det fanns nog tusen orsaker att hon gjorde det. Hon kanske var ung och ensam, kanske blev utstött från familjen eller hon kan liksom inte försörja mig. I hennes tankar har jag nog en bättre gåva i livet om hon lämnar på sjukhuset än hos sig. Ja sådana tankar har jag om min biologiska mor och jag tackar den gåvan hon gav till mig trots att det inte är hos henne jag får dela livet med.

Jag bodde på ett barenhem där barn var hemlösa och inte hade något hem. Barnhemmet ägdes av dåvarande kejsaren av Etiopien, Haile Selassie. Alla flickor på barnhemmet fick heta Addiswa och pojkarna fick heta Addisu. Som liten hette jag Addiswa Haile Selassie och det var en ära att man hade kejsarens efternman. Nu har man Stenström i efternman och ibland funderar jag på att ta tillbaka Haile Selassie, men i dagens samhälle kanske det inte är någon ide?!.

Julen 1972 kom min mor, Inger, min moster Ingemari,mormor Elsa och min storebror Tomas som också är adopterad och kommer från Etiopien samt några till och hämtade mig. Inger berättade att jag var väldig sjuk och hade mycket problem med hälsan och att jag inte gillade när män skulle bära mig. Jag hade väldig svårt att bli glad och var ofta ledsen. Jag minns inget från barnhemmet som jag tidigare nämnt, men jag minns att det fanns en ledsen ung tjej som tittade på mig med sorgsna ögon och märkligt nog satt den unga tjejen på den bilden som min mor tog när hon fotograferade mig och barnhemmet. Kanske det var hon som jag tittade på?.. Var 3 år gammal så det är svårt att komma i håg, men någonstans inom mig vet jag att det var hon.

Jag minns inte så mycket mina fösta år i Sverige, men enligt min mor var jag sjuk i början och frisknade till och vänjde mig snabbt och började prata Svenska.

Min bror Tomas var den som lyckades få mig att le och skratta. Tomas är 4 år äldre än mig och vi har aldrig bråkat och har alltid kommit bra överens.

Jag har en annan äldre bror som bara är 2 veckor äldre än mig och det är Peter. Jag har många fina minnen med Peter för vi älskade att slåss, vi gjorde roliga saker ihop, vi kunde bråka. Jag minns att mor och far var tvugna att sära på oss och vara hos någon släkt på varsit håll för att lugna ner oss. Idag är vi jätte goda vänner som syskon ska vara och det är så sällan vi ses.

Jag föddes hörande men förlorade hörseln vid 12 års åldern. Det var en kris för mig som hade många många vänner och gjorde mycket som bland annat spelade piano, flöjt, folkdans, gymnastik och mycket mer. Jag skämdes över att jag hörde dåligt och det tog lång tid att acceptera det. Min familj accepterade det nog mycket snabbare än mig och de var villiga på att gå på teckenspråkskurs, men jag ville inte de skulle teckna till mig officellt berättade min mamma och det minns jag inte. Jag minns iallafall att jag hatade att ha en liten skylt bakom cykeln. Skylten var rund och liten med tre prickar. Prickarna informerade bilister, gående och cyklister att jag var döv. Den runda skylten med tre prickar lyckades jag nog få bort flera gånger tills pappa gav upp!.

I en period hade jag också kris med min identitet. Mina föräldrar gav mig ett svenskt namn och ibland undrar jag varför de gjorde det. Först hette jag Lotta och därefter ville jag heta Eva-Lotta och döptes när jag var ca 7 år. Några år senare ville jag heta Addiswa för det var ju så jag hette från början och när jag reste till USA 1986 som utbytes elev så ändrade vi namnet till Addiswa. Jag kände mig mer säkrare när jag fick heta Addiswa igen.

Nu idag bor jag i Nora och arbetar som lärare på gymnasieskolan och har fyra underbara barn. Det är mycket som har hänt i mitt liv och det berättar jag nog så småning om här på blogg för nu får det räcka då man skrivit väldigt mycket om mig.