Addiswa

Flera har nog säkert funderat på hur det har gått för mig sen jag fick min processor. Det har nu gått 6 dagar och jag är fortfarande ovan med alla ljud man hör. Just nu hör jag bara röster och personer som har klackade skor som låter.

Tisdag den 25 april åkte jag tidig på morgonen till Flemingsberg för att sedan gå till Huddinge sjukhus. Jag träffade min väninna, Ingela som fick äran att följa med mig och jag var nervös och magen pirrade.

Vi träffade först min läkare, Anders som kollade om allt läkt sig och hur det gått och allt var bra. Jag frågade om min smak som jag tappat sen efter operationen och han sa det var vanligt att en del tappar smaken men att det kommer tillbaka. Nu har jag fått tillbaka smaken så det är härligt att man kan njuta av mat.

Efter träffen med Anders så träffade jag ingenjören Martin som förklarade vad som kommer att hända. Vi testade olika ljud och i början hörde jag inget ljud och man började nästan få panik, men sen kom ljud och vi testade olika fram till den nivån jag ska träna på. Det är svårt för döva som aldrig hört ljud hur ljudet låter, men det är som en vass föremål, stål eller nåt man sågar på en stål eller så, det var inga snälla ljud. Jag hörde bara röster och klackande skor, men det är nog för att så hörde jag innan med hörapparaten så det kommer att ta tid att lära sig nya ljud. Hör inte allt som bilar eller alla ljud utanför, men med tiden lär jag mig och jag hoppas vänja mig vid det.

Efter mötet med Martin skulle jag träffa Erik som arbetar som pedagog. Nästan direkt skulle jag träna på ljud och lyssna. Jag protesterade nästan direkt för jag tycker det går för fort fram. Jag har tidigare haft hörapparat ja, men aldrig tänkt på ljud och sånt hur det låter, utan att man bara hört ljud och bara letat efter var ljudet kommer ifrån. Men Erik var inte i nåd och ville inte lyssna på mig för han sa att det var viktigt att träna ljud på en gång för att träna hjärnan så att den blir van att höra ljud. Jag tyckte det var helt otroligt, att man vips fått processor och sen genast ska träna på ljud är något jag tycker bör ändras. Man behöver smälta in, se runt omkring, lära sig ljudet, vänja sig och allt innan man ska börja träna.

Trots allt så började jag träna ljud och till min förvånning fungerade rätt bra. Jag klarade skilja på korta och långa ord, färger och när Erik läste olika historier och sånt för att försöka hänga med. Det gick rätt bra och jag är imponerad på mig själv.

Nu på onsdag ska jag tillbaka till Huddinge och ändra på ljud samt träna och träffa kuratorn därefter blir det lite lugnare för min del.

Mina barn tycker det är spännande att jag hör en hel del. Flickorna testar mig mycket och då kan det bli irriterande, men de gör väl det av nyfikenhet.

Jag berättar sen hur det går för mig framöver.

Vill tacka Ingela som var med mig och hon var min stora stöd. Är så tacksam att du finns vännen min.

Addie