Addiswa

Just nu är jag trött på att höra ordet orättvis. Den dyker upp minst 20-30 gånger på en hel eftermiddag, kväll och säkert på morgonen.

Jag har en tonåring som är 13 och en tös på 10 år som definitivt är en tonåring redan nu.

Just nu är de klädtokiga, mycket kroppfixerad, mer medveten och mycket annat.

Köper en så blir det tjafs om att den andre borde få köpa också. Jag försöker hantera och diskutera med flickorna om att man inte alltid ska tycka saker och ting är orättvis eller att allt måste vara rättvis.

Tina som e 10 år har nu redan en hel del saker på gång som hon planerat. Hon har nu blivit frågad av sin bästa kompis syster om hon och B kan åka till Stockholm och fotografera i en studio och jag har sagt att det är okej då man haft kontakt med föräldrarna. Fler har sagt att Tina borde bli modell så jag är inte förvånnad.

Sen har en annan kompis till Tina fått gratis biljett av hennes mamma som köpte konsertbiljett till Beycones konsert i Stockholm som sker i vår. Att hennes mamma köper biljett till Tina utan att fråga mig är förvånnansvärt, men ska kolla upp med henne och jag tycker det är okej då mamman följer med.

Men det fick tösen Cina att se rött, hon har gnällt och bråkat med mig om hur orättvis det är att Tina för göra sånt här och att hon inte får göra någonting. Att jag som mamma ska ta henne till Stockholm och göra något skoj för hennes skull.

Visst förstår jag, men att kräva att man ska göra något för att det blir rättvis gör mig helt enkelt trött. Det handlar bara om rättvis och orättvis just nu för flickorna.

Jag som mamma försöker diskutera med dom att det finns mycket orättvisa och rättvisa i våra liv, men det att man inte ska bli allt för fixerad av det här på grund av sin syster eller så, utan man ska se det som om det är okej att någon gör det så kan man göra något annat som gör en glad.

Funderar på hur jag hade själv som liten, men är ju uppvuxen med två bröder så det kanske var svårt att se något som var orättvis --- måste fråga mina föräldrar och se hur jag och mina syskon var som små.

/Addie