Addiswa

Ikväll är det ovanligt lugnt och det är så sällan man kan få lite lugnt och ro hemma. Barnen sover och jag bestämde mig att gå igenom lådan som min mor gav mig förra veckan. Mycket känslor kom och det var brev som jag och mina föräldrar skrev till varandra när jag bodde i USA. Hon sparade alla brev och det var tillbaka från 1993 så det är som en bok att läsa. Det var många tankar och funderingar och vissa brev skrattade jag medan andra brev grät jag. Är glad att mor sparade det så det kommer till någon nytta vem vet.

Därefter tittade jag mer vad som fanns i lådan och jag hittade en bok där jag hade skrivit dikter och sånger. Minns inte att jag var så intresserad av att skriva sånger, men dikter minns jag att jag skrev. Några dikter och sånger var fina och jag försöker tänka på vad jag tänkte när jag skrev ner det.

En dikt kommer jag ihåg för det var omkring den tiden då jag insåg att jag förlorat hörseln.
Här kommer den och jag tror jag var mellan 12-13 år när jag skrev den:

Att förlora hörseln

Jag känner mig både ledsen och glad.
Att inte kunna höra gör mig ibland ledsen.
Jag hör inte som mina hörande vänner
mina vänner de hör ljud, musik, fåglar och allt som har
med ljud att göra.
Jag har inte samma hörsel som vännerna och
allt är så tyst runt omkring mig.
Glad är jag som kan alfabet och små tecken
Prata kan jag och avläsa mina vänner kan jag
Att känna musiken när det vibrerar, det gör mig glad
Att jag ser med mina ögon vad som händer runt omkring gör mig glad.
Mina hörande vänner och jag vi är precis lika, det är bara hörseln som
Skiljer oss åt.