Addiswa

Jag tänker lite på hur fort tiden gått med stortösen Channie. I dagarna ska hon välja vilken linje hon ska gå på och hon är fortfarande osäker, men jag tror hon gör ett bra val.

Svårt tro hon är så stor och att det inte blir någon utvecklingssamtal med henne den här terminen.  Jag blickar tillbaka och minns många roliga minnen med tösen min, men det som jag minns bäst är den dagen då Channie pratade med mormor för första gången på telefon.

Jag och Channie bodde i USA och tösen var då nästan 2 år gammal. Hennes första språk är det Amerikanska Teckenspråket och Engelska och de första åren så var det alltid teckenspråk i hennes miljö. Hennes dagmamma var döv, jag min dåvarande man var döv och vi hade döva rumskamrater och det kom alltid folk hem till oss som var döva och hörselskadade. På Gallaudet var Channie ofta och fick leka med andra barn och i miljön vi vistades var det teckenspråket som stod först i centrum, så Channie visste nog lite för lite om hörandes värld.

En dag faxade min mor från Sverige och ville komma överens om att få prata med Channie i telefon och jag tänkte det är ju bra ide så hon får bekanta sig med mormor och vi kom då överens att hon ringer en söndag eftermiddag. Väl på den dagen så ringde min mamma och jag höll på med middagen då så var lite stressad och tecknade till Channie.

-Channie it is grandma on the phone and she wants to talk with you

(Channie det är mormor I telefonen och hon vill prata med dig)

Jag gav telefonen till Channie och skyndade mig till köket för att fortsätta med middagen.  Plötsligt hörde jag mina rumskamrater och de gapskrattade och jag började undra varför. Jag gick för att kolla och där ligger de båda på golvet och höll på att skratta ihjäl sig och jag frågade

-What is wrong with you guys, why are you both laughing so hard?

(Vad är fel på er två och varför skrattar ni så mycket?)

-Look at Channie, she is so cute and the way she talks to the person on the phone

(titta på Channie och hon är så söt som pratar med personen så där)

Jag tittade med stor frågetecken på dom två för de låg bara och skrattade och det var verkligen svårt förstå dom på det sättet för de skrattade varje gång de försökte säga vad Channie gjorde.  Jag tittade frågande och sen kollade Channie som satt på golvet och jag fick nästan hjärtat upp till halsgropen men samtidigt ville jag skratta

Där satt Channie så fint och hon hade satt upp telefonluren så fint mot väggen, ja lurarna precis mot henne och  hon tecknade nämligen till mormor och där satt hon och tecknade till telefonen

- I played with Jacey and Tristan today and it was fun

(Jag lekte med Jacey och Tristan idag och det var roligt)

Jag tänkte himmel, det där svider riktigt i mammas plånbok nu och stackars mamma som sitter och undrar varför det är så tyst och varför Channie inte svarar eller åtminstone pratar i telefonen. Jag var tvungen att snabbt ta upp luren och säga

-mamma, Channie tecknade till dig så det var därför hon inte pratade. Vi får försöka en annan gång för det här var något nytt för Channie.  

La på luren

-Channie grandma can not see what you are saying to her you have to talk on the phone with her.

(Channie, mormor kan inte se vad du sager till henne för du måste prata med henne I telefon)

Channie tittade med stort frågetecken

-Talk to her? why can not grandma see me?, I have to sign to her

(prata till henne? Varför kan inte mormor se mig? Jag måste teckna till henne

-No Channie, grandma can not see you at all you have to use the phone to talk to her

(Nej Channie, mormor kan inte se dig alls och du måste prata med henne I telefonen)

Jag insåg efter den händelsen att Channie vistades sig för lite bland hörande och det ändrade jag på efteråt.

Men visst skrattar jag åt minnet och jag tyckte bara hon var så söt att hon klokt la luren mot sig och på väggen för att sen teckna till mormor.