Addiswa

Hedra Ann-Christin Palm



Jag minns den dagen jag träffade dig för första gången och det var skolmästerskap för döva. Du kom springande förbi  som en blivande löpar drottning på friidrottsbanan och jag beundrade dig med ditt långa hår. Sen blev vi skolkamrater och gick i pararell klass och vi umgicks mycket en tid. Du hälsade på mig hemma hos mor och far i småland en helg och jag minns att vi hade så kul.

Åren gick och vi båda valde våra vägar och hade andra vänner, men någonstans fanns du innerst inne i mitt hjärta och som vi alla säger - livets stig omges vi av vänner som kommer och går.


Vi lever i en värld med full av orättvisor. För två är sen träffade jag Anne i Vänersborg där det var Dövas Dag. Vi pratade mycket och hon spred så mycket glädje över livet och barnen hon älskade så högt. I den stunden omedvetande att det var sista gången jag fick se dig, Anne och vi hann prata så mycket mellan himmel och jord - i efterhand är det en märklig känsla att vi så intensivt gjorde det.

Varför ska de goda drabbas och ryckas bort från oss så??.

Jag är tacksam att jag fick lära känna dig och jag tänker på dig med Bo Setterlinds poesi/dikt

Det finns ett hav, som ingen ser


det finns en grav, där ingen dör,


Det finns en sol, som ej går ner,


det finns en strand i varje själ.


Mina tankar går till min älskade vän, Irene med familj